

Co-Co visar sin glädje varjefall!!! Hon har börjat löpa nu! Så nu är Co-Co en stor flicka!
Och vad har hänt här sedan sist... i torsdags var jag med SWEA-kören och sjöng i en skola. Dom hade en internationell kväll. Det var om man säger så väldigt intressant... det var en aula med runt 100-talet människor, de flesta barn som höll en hög ljudnivå för dom satt inte ner och lyssnade snällt utan det var en ständig rörelse och tjatter. Utan mikrofon försöka överrösta dessa var totalt omöjligt. Vi hörde inte pianot och ingen hörde oss så det var lite "hej kom och hjälp mig". Men vi gjorde vad vi kunde. Samtidigt var mamma iväg på en fest på banken, dom firade femårs jubileum tror jag...
Hon hade varjefall supertrevligt och fick en buffé som var hur smarrig som helst... nej jag är INTE avis... Så det var väldigt skoj för henne att få komma ut och vara lite social och vara nöjd och glad när hon kom hem :) Hon behövde det tyckte jag.
Fredagen innehöll mest att förbereda inför lördagen. Det skulle vara expomässa i Terrell som jag skulle vara med på. Dock kom det in ett sånt oväder mitt på fredagen så jag kunde inget göra. Det blev att sitta och mysa med hundarna och läsa en bok. Japp tyckte det var väldigt obehagligt när det åskade. Ibland så åskar det så hela huset skakar och jag håller med om att det är faktiskt lite läskigt. Så vi kröp allihopa ner i sängen och myste och gosade nästan i tre timmar medans ovädret drog förbi :) På eftermiddagen åkte jag och mamma in till Terrell och såg vart jag skulle vara på lördagen och ställde av en hundbur. Efter att ha ätit middag åkte jag sedan hem och fixade hundarna...
Så igår... mässa... jag tycker riktigt synd om mamma som hjälpte mig så mycket! Hon var världens ängel! Först körde hon in mig med alla saker och Crispy till Terrell...
När det mesta kommit upp och mamma så klart hade åkt hem kom jag på att jag glömt tavlan (till höger på bilden) med alla typsnitten... mamma som är så snäll tar tavlan och kommer in med den. Hon passar samtidigt på att gå runt lite på området men det var väl inget speciellt att se då. Det var väl lite tidigt. Mamma åkte hem och vid ett kom hon tillbaka med Co-Co. Crispy var trött och ville åka hem. Det var iofs inplanerat att det skulle bli så. Både Crispy och Co-Co uppförde sig exemplariskt som modellhundar! Jag var så stolt över dom. För Co-Cos del var det ju jättebra socialiseringsträning med massa folk som kom fram och klappade och det var liv och rörelse. För affärernas del gick det hyfsat. Många trodde att jag bara broderade till hundfolk vilket jag ju inte gör men det vart mycket pladder med folk om både brodyr och hundar. I bilen påväg hem var Co-Co så trött att hon somnade sittande. Jag har nog aldrig sett den hunden så trött i hela mitt liv. Men det är klart, 4 timmar i sådan miljö för en tik som inte är ett år och precis har börjat löpa... det är tufft.
Jag och mamma var inte hemma så länge, lagom länge att vi hann byta om och göra oss i ordning för nästa fest... det var några grannar som hade bjudit in området för att alla skulle lära känna alla... eller ja nästan alla... vår granne med pitbullsarna var inte bjuden... Värden för festen var pensionerad polis och tydligen så är vår granne mer ökänd än välkänd så att säga... men det var väldigt trevligt dom som var där varjefall!
Idag ska mamma snart åka till kyrkan. Jag ska stanna hemma och försöka få upp min matsal som jag har dragit på ett tag nu känns det som... alla delarna kom inte med in i mitt hus och så har regnet gjort det så klabbigt att man har inte ens velat tänka tanken på att bära saker i leran. Jag ska ha lunch färdigt för mamma när hon kommer hem och sedan ska vi åka och kolla på trappa till min baksida. Den som är där nu är livsfarlig för hundarna för den är för smal. Valparna trillar ner när man öppnar dörren och det dröjer inte förräns någon gör sig ordentligt illa och det vill vi INTE.
Så avslutningsvis lite bilder på hundarna som är tagna under veckan...
Dumlemannen
Co-Co undrar vad Dumle gör...
Question... alltid lika glad
Hundarna njuter av vädret utomhus...
Oj vad mycket prickar... kan ni urskilja sju dalmatiner här?
Så det är väl en liten snabbrapport om sista tiden. I nästa vecka går förberedelserna igång inför festen 2 maj ordentligt. Det är ju invigning på broderian och så. Förhoppningsvis har vi fått el dit också tills dess...
Det är lite skrämmande när man går här och fixar och donar att man inser hur dåligt man egentligen mådde i Vollsjö. Jag bodde i huset i nästan 1½ år och fick inte upp mer än typ tre tavlor i hela huset... gardiner? Det fanns inte på skalan. Packade upp porslinet - svart och vitt. Stilrent och snyggt men också en symbolik över att det inte fanns något mitt emellan - en gråzon. Varför såg jag det inte då? Varför gjorde jag inget? Visste jag i mitt omedvetna att jag inte var rätt? Här känner jag mig hemma. Har skrivit ut bilder jag själv har tagit, både från USA och Sverige och satt upp på väggarna och har planer för vart jag ska sätta upp mer bilder. Det är lätt att inreda. Jag har inte fått upp matsalen ännu men Rom byggdes inte på en dag. Mitt hus är inte längre svart och vitt - det har färger! Det är ett välkomnande - glatt hus. En stor ny säng har jag fått - Texasstyle. Den är större än en svensk dubbelsäng känns det som. För helt plötsligt trängs jag och hundarna inte lika mycket. Det heter Kingsize bed här i USA om någon nu vet vad det innebär...
Idag ska det komma två nattygsbord som passar till också :) Så det blir ett jättemysigt rum av det!
Hundrummet ska senare få lite på väggarna men så långt har jag inte kommit ännu. Nattaburarna är klara och funkar bra.
Längst in sover valparna och längst mot kameran sover cockrarna Billan och Question. Jag håller successivt på att ta in valparna i gänget vilket går bra. Dumle är den som först blev introducerad till dom stora och det gick okej. Japp är lite tuff så man får passa på dom lite.
I Lördags kväll fick alla hundarna äntligen komma hem. Först var det valparna och Crispy. Valparna förstår ju egentligen inte så mycket... dom kom på andra sidan staketet typ... Crispy fattade och njöt! Sedan kom dom vuxna över och dom visste EXAKT vad det hela handlade om. Sprang runt och nosade, myste och hade det bara jätteskönt. Dörren kunde stå öppen så dom kunde gå in och ut som dom ville. Helt underbart tyckte dom. Bara att få ligga i en soffa tror jag dom njöt av innerligt.
Helt plötsligt vart det ett lugn bland hundarna. Inget skäll, inget gnorr och morr. Även inne hos mamma märktes ett avsevärt lugn. Mycket mindre skäll och mindre nervositet trots att Molly löper! Det är bara att njuta!
Hoppsan njuter av solen
Question och Dumle tar sig en lektur!
När vi vaknade på söndag morgonen så brakade ett oväder utanför huset. Eftersom det var första natten i huset skall det erkännas att det faktiskt var lite läskigt men det gick över efter en stund. Regnet var som så välkommet men åskan och blixten behövde väl inte ta i så mycket! Vid lunch var ovädret förbi och allt återgick till det normala. När mamma hade varit i kyrkan kom hon och hämtade mig för att vi skulle åka in till Terrell och äta lunch med grannar och vänner. En jättegod buffét stod på menyn. Jag var proppmätt när jag åkte därifrån. Spenderade bara dagen hemma med att mysa med djuren och packa upp lite mer. Utanför fönstret var en leråker så det går inte att komma intill med någon bil så att flytta saker var inte att tänka på. Men det var en jättemysig söndag!
Måndag... en av dom mer stressiga dagarna på länge. Klockan nio skulle jag vara hos kiropraktorn. Mamma hade tid samtidigt. Meningen var att vi skulle åka i samma bil men jag upptäckte blod i Candys bur på morgonen. Fick tid på kliniken direkt efter kiropraktorn så jag fick planera om lite. Jag tog Greta (den vita bilen) och mamma tog den nya. Kiropraktorn gick bra. Hos veterinären fick jag sitta och vänta en timme vilket är väldigt ovanligt men det var totalt kaos. Eftersom jag skulle på möte halv tolv lämnade jag Candy där för att dom också i lugn och ro skulle få undersöka henne. Nu känner jag veterinärerna där och litar på dom så det var ingen fara. Jag åkte hem och böt bil och iväg till lunchmötet. När det var klart fick jag åka och hämta Candy och en drös mediciner igen. Dom hittade inget fel på henne men hon har troligtvis en irritation i tarmarna så det har jag fått lite medicin och specialmat för. Hon var ju aldrig påverkad av det men man ska inte ha blod i avföringen. Eftermiddagen gick till sångrepetition och på kvällen åkte jag iväg till Dallas och mötte SWEA-kören. Lika trevligt som vanligt. Dock var jag trött i stämbanden efter många timmars övande men det gick ändå bra. På torsdag har vi vårt första framträdande. I en skola i Dallas Downtown eller vad man ska kalla det... Mamma har varit underbar och sytt en kjol och ett förkläde till det evenemanget :) När jag kom hem halv tolv i går kväll möttes jag av en magsjuk Hoppsan. Hon hade bajsat ner hela vardagsrummet så heltäckningsmattan är totalt förstörd. SUCK OCH STÖN. Crispy hade fått någon form av panik i sin bur, hon har lyckats böja stålet på buren så jag undrar hur hon har lyckats.... i morse vaknade hon också med en väldigt svullen nos. Det ser nästan ut som om hon blivit biten av någon men det är nog hennes egna utbrytarförsök igår...
Idag skulle jag varit på utställningsträning med Kay men hon skulle få någon som reparerade hennes hus så det blev inte av. Istället uppdaterar jag bloggen och ska städa mina gamla rum här i mammas hus. Våra sängbord kommer i eftermiddag och mamma får någon som ska montera ihop hennes gym som hon investerat i. Solen skiner och jag har dom vuxna hundarna i trädgården så dom får röra på sig. Valparna har varit ute det mesta av morgonen och ligger och snarkar högt nu. Så det är väl bara att ta tag i städmoppen och sätta igång och fixa så mamma slipper mitt skit...
Försöker komma på om det var något mer men jag tror inte det. Det är så mycket just nu. Nästa vecka blir inte mindre...
Mitt i det här ska jag boka kiropraktorn, ta hand om djuren, sova, OCH försöka vara trevlig mot min omgivning vilket jag just nu ser som nästan en omöjlighet så genomstressad som jag är... kanske inte konstigt att jag får spänningar i nacken??? Så ha tålamod med mig, jag kommer inte sluta blogga... jag fotar och fixar under gång här och ska försöka blogga så ofta jag bara hinner!!!
Kramiz
Åsa, Helene och Lena
Åsa och Helene pekar på
Den största av två spikar som hittades i däcket...
I går fick vi alla ett mail från en annan tjej i kören som också hade fått byta däck på sin bil eftersom hon också hade spik i däcket men jag verkar än så länge ha klarat mig *puh*.
I går fortsatte problemen med huset... meningen var att dom skulle komma och sätta in septitanken och dom kom det var inga problem med det MEN när dom började gräva kom dom en meter ner i marken och sedan var det totalt tvärstopp. Det är värsta stenplattan där. Dom grävde ett annat hål på en annan plats - samma sak. Två alternativ. 1. Beställa en tank som var flat men bred eller 2. hämta dynamit och spränga bort berget... det blev alternativ 1. Tanken kommer i morgon torsdag förhoppningsvis. Och det är bara att hålla tummarna för att regnet håller sig långt härifrån tills dess. Det ligger ett hot över stan att det ska regna i morgon, men det vet man ju aldrig... Killen som fixar insidan på huset blir klar idag varjefall så någon gång under dagen ska jag kunna börja flytta in saker varjefall. Han hjälpte mig att sätta upp en skylt igår, men jag har inte hunnit ta kort på den ännu men det kommer :)
På hästfronten har Dallas fått sig en känga på bogen och det har pga värmen blivit inflamerat så hon kommer att sättas på antibiotika ett par dagar. Jag ska gå ut och se hur det är med henne snart! Hovslagaren var här igår och jag kan bara säga att jag har återigen haft hovslagartur. Han är SUPER! Speciellt med Bumlan och Dallas som är lite ovana och rädda. Jag vart verklgien supernöjd med hans hantering av hästarna! Han gjorde också ett bra jobb med hovarna vilket inte gör det sämre...
Hundarna har det bra, Molly har börjat löpa vilket så klart är lite jobbigt men man har inget val... Det får gå...
Så det var en liten snabbblogg från mig!
Ha det gott
Kram
Edgar, mamma och jag på shoppingtur
Självklart hittar man både det ena och det andra på en marknad... om ni undrar varför mamma inte har fått sitt visa ännu kanske ni kan få svaret här...
I LOVE MY MUM!!!!
Det kan tilläggas att hon inte köpte glasögonen...
Efter en lugn eftermiddag med lite fotografering av dalmatinerna åkte vi in till Terrell och åt middag. Jättesmarrigt var det :)
Aase och mamma
I morse var det upp tidigt. Halv fem ringde klockan och det var bara att väcka hundar och få ut dom. Vi var tvugna att åka vid sex för att Aase och Edgar skulle komma med sitt flygplan. Vi kom iväg och jag tror att Aase och Edgar hade gott om tid till att nå planet också. På väg tillbaka åkte jag till bilfirman och hämtade våra nya regskyltar till bilen.
Väl hemma la jag mig och sov en stund. Medans jag låg och vilade hörde jag att det ringde på dörren. Mamma svarade och efter ett tag kom hon tillbaka. Jag trodde i min enfald att det var han som skulle fixa insidan på mitt hus men jag hade fel. Det var någon kvinna från staten som undrade hur många som bodde här, hur många hus som fanns på fastigheten och undrade massa konstiga saker. Mamma förstod inte varför men någon form av inspektion för att se hur många äldre och hur många skolbarn eller något sådant fick hon det till att vara... väldigt märkligt. Vid elva väckte mamma mig så jag skulle vara vaken när en annan kille från fabriken skulle komma och fixa mitt hus :). Efter en 20 minuter rullade då trailern in. Jag och mamma stannade medvetet innomhus en stund för att se om det var samma kille som kom men efter ett tag såg vi att han inte började jobba och beslöt oss för att gå ut. Han kanske inte hade nycklarna till huset. Problem hade han mycket riktigt men hör och häpnad.... HAN HADE GLÖMT NYCKLARNA TILL TRAILERN!!! Jag trodde jag skulle smälla av. Nu vart till och med mamma förbannad. Han kunde inte göra något förräns imorgon bitti för han hade kört 4 timmar för att komma hit! Mamma och jag bara vände på klacken och gick in. Mamma ringde företaget som vi köpt huset från och dom vart helt stumma. Efter mycket om och men kom killen tillbaka in till oss och sa att han skulle försöka hitta en låssmed. Det visade sig i samtalet att han hade inte en aning om vad som hänt förra veckan. Så han förstod inte riktigt varför vi blev förbannade men förstod det snabbt när han fick tala med husföretaget och vi förklarade för honom varför vi reagerade som vi gjorde. Det visade sig att han hade fått arbetsorden i fredags eftermiddag och han visste inte vem som hade varit här heller... Vi hjälpte honom med ett telefonnummer till en låssmed och han åkte iväg. Efter ca 1½ timme kom han tillbaka. Nej låssmeden hade inte kunnat komma förräns klockan sex ikväll så den stackars killen hade tagit saken i egna händer och på något sätt fått tag i en såg och sågat av låsen så han kom in i trailern... Jag tror att han hade fått veta både från fabriken och husförsäljarna att han skulle in i sin jävla trailer idag hur han än löste det.... Så nu är han tillbaka och har satt igång och jobbat :)
Under tiden han var borta kom en annan bil inrullandes på gården. Jag gick ut och han skulle ta en av våra soptunnor (vi har två) för att han hävdade att vi inte hade betalat för bägge utan bara för en. Det är mamma som har haft med det att göra, det har varit två tunnor här sedan vi flyttade hit så jag gick in och hämtade mamma som gick ut och vart nu redigt irriterad. Hon förklarade väldigt bestämt för honom att om dom har fel i sina dataregister så är det inte vårt fel, men vi har betalat för två så det var bara att ställa tillbaka tunnan och be kontoret ringa oss innan dom tog något!
Det är verkligen troll ute den här måndagen... Jag ska nu gå coh fixa lite valpar och hundar. Ikväll ska jag åka tillbaka till Dallas och sjunga lite. Det är körövning igen. Ska bli kul fast man är lite sliten...
Ha det gott
Fyra välbehövda kilon har han också bantat sedan olyckan :) Så det kämpar vi vidare med nu när det har blivit en bra start på det :) Väl hemma fick Japp gå i en hage bredvid alla andra och hälsa och på kvällen fick han komma in med Daim, Co-Co och Hoppsan. Han vart ju så klart jätteglad över att se dom, dom vart kanske inte liiiiiika glada över att han var så glad. Men det var så skönt att ha han i sängen igen och jag tror att Japp tyckte det var skönt att vara tillbaka i sängen!!! Det är där han ska sova på nätterna! Så nu är det trångt igen på natten!
Idag har mamma och jag mest förberett inför att Japps uppfödare Aase och hennes man Edgar ska komma och hälsa på. Deras plan landar 22:14 så jag behöver inte åka härifrån förrän förrän vid nio (vilket är om en och en halv timme). Aase och Edgar har varit på kryssning en vecka och ska vidare upp till en stor dalmatinerutställning i Kentucky och passar på att stanna och hälsa på Japp! Skönt att hans öra har läkt så bra då också :)
Annars mår vi (både två och fyrbenta) väl ganska hyfsat... smärtan i armen finns där men är betydligt bättre. Även mammas axlar är något bättre.
Det kan hända att jag inte hinner blogga förräns framåt måndag/tisdag nästa gång, bara så ni vet :)
Så... så enkelt är det, ingen flytt på ett tag tyvärr... däremot har vi fått lov att börja ta ner gardinerna för att byta ut dom. Allt för att få det till att se ut som ett hem... mamma har varit så underbar och hjälpt mig sy köksgardinerna först :)
Det gjorde jättestor skillnad faktiskt. Eftersom alla gardiner i huset är gröna så bara det att en blev utbytt gjorde mycket faktiskt. Mamma har även sytt till matsalen men kappan är inte riktigt färdig där. Så när det är klart kommer bild på det också :)
I morse när jag hade dallisarna ute så såg jag att en av valparna försökte kissa men det såg lite udda ut. Jag hade saker i händerna som jag fick ställa ifrån mig och när jag kom tillbaka dit hon satt så var det en blodfläck där!!! Jag tog in valparna och började undersöka en och en vad det var. Medans jag hämtade papper och lite annat smått och gott sprang dom lösa i rummet. När jag kom tillbaka var det en del mer blod på golvet men jag var inte säker på vem det var. Mamma och jag tog valp för valp och gick noga igenom dom och insåg att det kom från Bountys vagina. Satte henne i en egen bur och ringde veterinären. Fick en tid klockan tio. Bounty själv verkade pigg och glad så det var ingen större panik egentligen. Paniken fanns mest hos mig som så klart började fantisera om både det ena och det andra.... Hos veterinären tog vi MASSA prover. Urinprover, blodprover, ultraljud och så vidare. Dom enda två anledningar till detta vi kan hitta är antingen har hon en svag urinvägsinfektion eller så har hon på något sätt fått i sig råttgift eller någon annan form av gift. Men förgiftning verkar ganska osannolikt och vi hittade lite skit i urinen men ändå inte tillräckligt för en hel blödning... däremot får hon nu behandling mot båda delarna bara för att inte hoppa över något. Dom ville inte lägga in henne just för att hon var så pigg och glad men hon ska vara för sig själv och ta det lugnt...
Jappman kommer troligen hem från sjukhuset i morgon. Han har fått stanna där av både smidighets och ekonomiska skäl. Dels så är ju herrn så glad här hemma att han är lite stor när han har den här förbaskade kragen på sig. I och med såret måste han hållas isolerad och han lärde sig ju att plocka av bandage och annat. Då var det lättare att han fick ligga inne där han tog det lugnt och skönt och "bara" kostade $20 per dag istället för $80 nästan varje dag för bandageomläggning som han petar av sig när han är hemma. Men det att vi har haft honom där han har kunnat ta det lugnt och vilat har även gjort att det har läkt mycket fortare och bättre än förväntat. Vi trodde att vi inte skulle kunna plocka stygnen förräns i början på nästa vecka men det verkar som om dom kan få åka av imorgon :) Varjefall något positivt!
Här i eftermiddag ska jag tillbaka till sjukhuset fast nu med Geisha och Crispy. Öronvovvarna igen... Den tiden var inplanerad sedan förra veckan så det är bara ett rutin återbesök... det stormar verkligen här idag så man måste verkligen hålla i ratten när man kör!
Ha det gott
Kram