Inget nytt

Inget nytt ang Yen. Lite fler folk har tydligen sett henne på en gata igår runt 10-tiden men det är sista tecknet efter henne... Victor har varit ute och letat hela dagen idag och ja, man kan inte göra så värst mycket mer faktiskt... lappar är uppsatta och polis och shelters är informerade... det är bara så tragiskt. Jag hade inte möjlighet att åka in idag igen till Dallas och hjälpa till med sökandet. Jag måste ta hand om dom djur vi har här hemma. Idag tog jag tag i mitt eget hus här på förmiddagen, något jag försöker göra på lördagar men men, ibland blir det inte så. Däremot kände jag mig duktig som faktiskt gjorde det idag istället... Medans jag fejade och donade hade jag mina hundar i mammas trädgård... vi har det varmt så dom håller sig mest i skuggan. Fördelen med att dom kan vara i mammas trädgård är just att hon har skugga, det har inte jag i min trädgård...

Till slut tyckte Daim att det fick räcka med att vara ute i värmen och gjorde försök att öppna grinden. Men han misslyckades. Jag tog det lugnt efter städningen... gick ut och njöt av solen... när jag öppnade mina ögon såg jag det här:

Helt super - jag kunde ha koll på hundarna i mammas trädgård och bara njuta av värmen. Ibland gick solen i moln - men inte blev det kallt, bara skönt!!! Vid fyra böt jag om på alla hundar - mina in och sova och mammas ut och leka. Och jag själv, ja jag fick något underligt infall att göra pankakor... Vi hade en pankaksmix som vi hittat på Ikea som jag gav mig i kast med. Och ärligt - nej jag har aldrig stekt pankisar förut... det har liksom inte blivit så men jag tycker inte jag var så himla dålig ändå...
Det var bara första pankisen som blev bränd för pannan var för varm och sista bankisen vek sig när jag skulle vända den men resten vart jättefina enligt mig. Så jag var så stolt jag... Förpackningen räckte till sju pankakor... efter 1½ var jag proppmätt... så det var bara att ge den sista halvan till Crispy som lätt tuggade den i sig och stoppa resten i kylen...

Meningen var ju att mamma hade sålt en till hund, Carmen. Mamma hade bett mig fixa flyg för henne och hon skulle åka samtidigt som jag hämtar Karin och mamma (nästa söndag). Så allt var bokat och klart med veterinärer och flyg. Så mamma ber mig att se till att nya ägaren skickar en check så hon kan resa. Jag skriver ett litet mail till nya ägaren som idag ringer upp mig - skitförbannad. Nä hon kunde inte betala något nu i hennes ekonomiska sits för hon var arbetslös och det hade hon sagt till mamma. Jag sa bara att jag har inte en aning om vad ni har för avtal och inte utan du får ta det med mamma. Så dom hade mailkontakt vilket nu har resulterat i att imorgon måndag skall lilla Cilla avboka allt som är uppbokat för att vi tänker inte släppa iväg någon valp utan full betalning. Kan ni se att det händer med valpen och den inte är fullt betald, då kommer vi aldrig få betalt!!! Nej, full betalning - annars väntar vi tills checken kommer... Nya ägaren blev nog lite snopen över att valpen inte kommer på söndag som bestämt.

Nu är det duschen som väntar och så ska mammas hundar in och ha mat och nattas sedan. Imorgon är det måndag... Vem vet vad den dagen innebär? Jag har lite planer men vi får väl se...

Grattis på mors dag förresten alla mammor där hemma (speciellt min).

Kram och adjö

HÄ DÖ

Yen del 2

I morse hade jag precis släppt ut mina hundar (omgång 1) i trädgården när telefonen plötsligt ringer klockan 7:34. Det är nya ägaren av Yen, Victor. Han är totalt uppriven. Yen har tagit sig ur halsbandet och stuckit ifrån honom. Dom bor vid en ganska trafikerad väg och Yen är inte van med bilar till att börja med och hon är hyfsat rädd för nya människor. Jisses amalia tänker jag... hur ska detta sluta. Får honom till att lugna ner sig så man varjefall kan prata med honom. Säger att det enda han kan göra är att ropa efter henne och fråga folk runt omkring om dom har sett henne. Jag letar fram chipnumret och SMS'ar det till honom. Inser ganska snabbt att han kommer inte palla det här så jag tar in första omgången hundar, ger dom frukost och släpper ut andra omgången hundar. Går upp till mamma och släpper ut hennes hundar. Någon längre rastning blir det inte tal om utan bara snabbt kissa, äta och in igen praktiskt taget. Klockan nio var jag iväg från gården. Jag tog Crispy med mig i bilen för att Yen gillade Crispy väldigt mycket, tänkte att det kunde vara ett bra lockbete.
På vägen in fick jag ett samtal från mamma. Hon hade pratat med Katarina som kan prata med djur. Katarina hade fått kontakt med Yen och tydligen hade hon blivit hittad av två barn som hade tagit in henne till sig. Det var ett ljust hus med gamla buskar inte långt ifrån där hon stack. Tänkte i första läget "det borde man ju kunna hitta". Strax efter tio var vi inne på rätt ställe och jag mötte Victor. Sedan började letandet. Dock så insåg jag ganska snabbt att det här skulle bli väldigt väldigt tufft... Alla husen är ljusa och har gamla buskar runt sig... och vi snackar inte litet kvarter utan det är verkligen STORA kvarter... Vi gick och gick och gick och gick, ropade och skrek och hade oss. Crispy har fått sig en rejäl promenad idag varjefall! Vi har åkt runt med bil och ringt på dörrar och ringt polis och till dogshelters mm mm mm. Men inte något spår av Yen.. Hon är helt försvunnen. Halv tre var jag tvungen att åka hem. Jag har en timme hem och jag skulle en snabbis förbi sportaffären och varken mat eller dricka hade jag fått i mig under dagen, sånär som på ett glas vatten... Crispy hade fått massa vatten för jag hade varjefall varit klok att ta med en dunk till henne (ca 3 liter...) Så ruttet det känns att behöva åka hem och inte ha hittat henne. Men jag har 19 hundar här hemma att ta hand om som inte fått lunch så det var inga alternativ. På vägen hem körde jag inom "Jack In The Box" som har världens godaste Teryaki bowl för jag var ordentligt hungrig, och därefter förbi sportaffären och klockan kvart i fyra var jag äntligen hemma. Jag hade låtit mammas Bernisar vara ute, eller dom kunde gå ut och in som dom själva ville och när jag kom med bilen så såg jag bara Geisha. Jag ropade på Oliver - Ingen Oliver. Kollade in i garaget - Ingen Oliver. Jag bara tänkte för mig själv "inte två hundar på en dag - det är inte sant" och det var det inte heller. Han låg gömd bakom en hög saker i garaget och sov tuuuuuuungt. *puh*. Ge valparna mat, släppa ut dom och dom stora, gå hem till mig, släppa ut cockrarna och sedan dom stora och dallisvalparna. Sedan satte jag mig på en stol och åt min mat. Nu sitter jag här med hundarna ute i värmen, jag tycker dom ska vara ute och röra på sig ett par minuter varejfall. Jag är totalt slut själv. Tröttheten kom när jag pustade ut och sa att jag kan inte göra mer idag... Jag har gjort allt som står i min makt för att hitta Yen. Det är bara hoppas att hon kommer till rätta... Eftersom chipmärkningen fortfarande står på mamma gick jag in och ändrade telefonnumret till min mobil för det kan man göra på en kontaktsida på nätet och även anmäla hunden försvunnen. Så nu lär man väl hoppa till varje gång telefonen ringer...

På vägen hem ringde en uppfödarkollega till mig och frågade om vi broderar boxgardiner... jo det gör vi sa jag. Har du gardinen eller? Nääääää, gör ni inte dom.... JO sa jag (mamma kommer döda mig...)... Hej och hå. Så nu ska jag sätta mig någon dag och rita ut förslag på boxgardin till henne med speciella mått och grejor :) Men det blir inte idag för jag är helt totalt sluuuuuuuuuuuut....

August & Yen

Dagarna bara flyter på här, jag hinner knappt gå upp förräns det är dags att gå och lägga sig igen...

I morse när alla hundbestyr var gjorda var det dags att sätta igång med det riktiga jobbet. Det var två kepsar som skulle fixas men det var totalt fem små brodyrer som skulle göras... Inte så värst avancerat men lite klurigt för dom skulle sitta på udda ställen... Här är dom bilderna som blev bäst... det är bara två av brodyrerna dock...

När dom var gjorda och levererade åkte jag hem och fixade lite voffar igen... gjorde lite kontorsgöra när mobilen plötsligt ringer... en herre vid namn Victor som undrar om vi hade någon Cocker till salu. Vi har ju Yen ute på annons för att hon behöver verkligen komma till ett hem där hon är ensamhund men det har inte varit något stort svar direkt. Så jag vart lite paff. Jag sa att han kunde gå in på mammas hemsida och kolla om han ville se bild. Men han förstod inte riktigt att det var min mamma men han bad att få återkomma i nästa vecka. Det skulle nämligen vara en överraskning till hans barn som hade presterat så bra i skolan så han tyckte dom var värda att få en hundvalp som dom hade önskat sig så länge.

Sedan beslöt jag mig för att ta tag i August... vem är nu August undrar ni... jo...


Vår j*vla dumma elaka idiotiska gräsklippare. Jag har döpt honom idag. Han heter Augustus Idiotus. Den har alltid varit dålig och nu är den verkligen ännu sämre. Istället för att klippa gräset så viker den nu gräset... det gör ju ingen nytta. Man kan ställa in klipplängden på den... eller rättare sagt man ska kunna göra det men ställer man den under 3:an på Augustus Idiotus så dör han... Hur usel som helst!!! Det är verkligen katastrof hur usel den är. Men jag gjorde mina två timmar gräsklippning och lite skillnad syns varjefall. När jag satt där och klippte ringde mobilen igen... Victor som hade fattat att Saint Cox kennel var min mamma och ville bara stämma av med mig att han kunde komma. Han hade tidigare mailat mamma och fått bekräftat att han kunde komma efter klockan fem och när han förstod hur allt hängde ihop så ville han bara ha det bekräftat. Jo då, han var så välkommen.

Han blev lite sen, dock ringde han och sa det, eftersom köerna kan ibland vara jobbiga i Dallas men det gjorde inget. Jag hann sätta mig en stund med Yen och lugna ner henne. Satt där med henne i knät i solen och förstod att det enda den här lilla själen behöver är ett hem med lugn och ro och henne som ensamhund. Det här livet i stor flock passar inte henne på långa vägar. Jag hoppades att Victor skulle visa sig vara en bra person och att jag skulle våga släppa henne... Och det skulle det visa sig vara. Victor är jurist inne i Dallas och håller endast på med immigrationsfrågor visade det sig. Jag var inte långsam att slita upp alla papper som jag någorlunda visste vart var som hade med mammas immigration att göra. Han insåg att här var något rejält snett. Jag ska ringa honom på måndag och få ett nummer där jag ska få veta hur långt i processen det här har gått och vad som fattas. Han var mer än villig att hjälpa oss att få rätsida på det här så mamma kunde få sina papper så snart som möjligt. Så fort mammas nästa papper från Visa Center kommer så ska jag få in det till honom så ska han kolla på det och hjälpa oss att processa det snabbare för det ska inte ta så här lång tid. Dom ska inte be om papper så här långt efterhand. Det kändes jättepositivt.
Så Yen har nu flyttat hem till Victor och hans två barn som kommer få henne i present för att dom båda har varit så flitiga i skolan i år. Dom är tydligen 15 och 9 år (tror jag det var) gamla och har bägge fått A+ rakt igenom i alla ämnen. Det var en mycket stolt pappa!!! Jag tror verkligen det kommer bli suuuuuper. Och vad tyst det kommer bli när inte Yen är kvar och skäller som sin mamma... Yen hade nämligen tagit över skällandet ordentligt men jag tror att hon kände sig nertryckt av dom stora vovvarna...

Nu är det kväll, klockan är strax efter nio och jag har bara ätit två knäckebrödsmackor idag... det är så full rulle hela tiden och man är så koncentrerad på att alla hundar får all mat dom ska ha så jag glömmer mig själv. Imorgon är det lördag - städdag men jag är lite tveksam till hur mycket jag hinner. Jag ska vara i Terrell vid 11 och kolla på ett mindre brodyrjobb som sportsaffären vill att jag ska göra. Hon har inte typsnittet och det hänger på om jag har det eller inte... kan vara bra att veta om jag har det så säg... Jag måste mocka och fixa stallet och så får jag väl bråka lite med Augustus Idiotus också kan jag tänka mig. Antingen får man ta 2 timmar varannan dag eller 1 timme varje dag på honom, annars så hinner man inte med allt om det börjar regna... har man en timme över så kan man sätta sig där och sola lite...

Hä Dö (Ni som läst bloggen ett tag vet ju varifrån det kommer...)

I'm Back

Så, ni behövde inte vänta så länge på att blogguppehållet skulle sluta... Först och främst tack för allt stöd! Tack för alla otroligt stöttande mail jag har fått. Jag har grinat över alla vänliga ord jag fått på mailen och även här på bloggen! Ingen nämnd - Ingen glömd!

Två hyfsat arbetsamma dagar har passerat. Mamma är ju tillbaka i Sverige pga visumet så jag har en hel del att hinna med på dagarna. Uppstigning klockan 7 och slänga ut mina hundar... dom vuxna. Dom vill aldrig ut på morgonen... När klockan är 8 är det intag av dom och frukost och utsläpp av valpar och cockrar. Det går betydligt lättare!!! Sedan är det över till mamma och släppa ut hennes valpar och ge dom mat ute i hagen och släppa ut hennes andra vovvar... Göra rent och fixa mat till hennes hundar och sedan språngmarsch hem och fixa mina burar... Sedan är de "akuta" morgonrutinerna fixade... I morse hade jag två handdukar som skulle göras och levereras. Det är till min kompis Kay som ska ge bort dom i present...

När dom var klara var klockan nästan lunch. Tog in alla hundar som var ute och åkte och lämnade handdukarna. Hon vart väldigt nöjd :) När jag kom hem satte jag mig vid datorn och gjorde lite brodyrmallar. Saker som jag skall göra senare är tanken. När jag suttit i några minuter ringer telefonen... det var sportbutiken i Terrell. Jag och mamma var ju på "raggningsrunda" i stan för att göra reklam för vårt lilla företag och det gav resultat. Inte mycket men lite. Det är två kepsar som ska vara färdiga till tisdag. Nemas problemas. Så det ingår i morgondagens projekt. När jag kom hem avslutade jag dock ett projekt som jag påbörjat...

Jag vart faktiskt riktigt nöjd med den... Om någon skulle vara intresserad av att köpa en sån här (vet att det är många uppfödare som trots allt läser bloggen) så kostar jackan med sådant brodyr bak och namnet fram (tog inte kort på det...) 400 kr+porto... Jag själv tycker faktiskt att den blev skitsnygg om jag får säga't... Det finns träningsbyxor till och om någon är intresserad kan jag ta reda på vad dom kostar...

Igår var hovslagaren här och i och med det var hästarna så klart inne... fick två bra bilder på fölisarna...

Sugarsmile DW... asså den här damen blir STOR!!!! SKITSTOR! Jag ska ta kort på henne utomhus en dag för jag tror att hon kan bli långt över 180 cm, jag skämtar inte. Hon är verkligen enorm och det insåg jag när hon var inne...

Covergirl DW. Hon är ganska smal i bringan ännu men hon växer nog till sig. Det märks att hon är tidigarefödd än dom andra för hon är mindre och hon har inte lika mycket päls. Smiley har nästan vinterpäls och Covergirl har direkt sommarpäls... Hon är väldigt nyfiken och jättesöt...

Nej, nu är det dags att gå och natta mammas hundar och sedan natta mina hundar och till sist natta mig själv...

Det var då ett jävla tjat

Nu börjar jag bli måttligt irriterad över det här!

Att man skriver en blogg innebär inte att ni som läsare har full tillgång till mitt liv. Jag är inte rädd för att skriva om mig själv och "blotta" mig men ni har inga som helst rättigheter att kräva någon redovisning! Jag skrev ett inlägg om att det var svårt ekonomiskt - men vem fan har det inte det i dom här tiderna? Det verkar som om ni sätter upp mig på en pedistal att jag ibland ska vara ekonomiskt oberoende och det ville jag slå hål på. Hur det sedan löser sig har ni inte ett jävla skit med att göra!!!!!!! Det löste sig för stunden ja, men hur kommer ni aldrig att få veta. It's non of your dam business!!!!! Detta gjorde att när vi hittade denna poolen på nedsatt rabatt för halva priset från $125 till $62,50 från ett företag som skulle läggas ner och vi också på det hade en rabattkupong på $15 så såg vi möjligheten att kanske ha råd att köpa denna pool. Men vi har inte någon plikt att berätta för er hur mycket saker kostar här och vad vi gör! Det skulle underlätta för både mig coh mamma SAMT FÖR HUNDARNA när det är 40 grader varmt här. Den är jättebra träningsredskap och svalkningsredskap för dom också. MEN för att jag har skrivit ett inlägg om att det är tufft när man flyttar och har djur och hela processen när LANTMÄTERIET SVIKER betyder inte det att jag har någon som helst form av redovisningsplikt till dom som läser min blogg!!!!!!

Det gör mig fruktansvärt förbannad att vissa kommer med råd om vad jag ska läsa, vart jag ska vända mig, hur jag ska bete mig, vad jag får köpa och inte köpa, NI LEVER INTE MITT LIV! Om ni inte tycker att jag gör rätt eller har fel åsikter så håll det för er själva då tack! Och för den som skriver anonymt i framtiden - jag tar bort inläggen DIREKT oavsätt om det är trevligt eller otrevligt.

Det är så mycket människor som läser den här bloggen som jag vet tycker det är roligt att jag skriver och jag är jätteledsen att det här går ut över er. Jag lovar, jag kommer inte sluta blogga för alltid men just nu vill jag bara vara ifred och koncentrera mig på att få MITT företag att rulla!

Uppehåll

Efter ett par ganska elaka mail och kommentarer har jag fullkomligt tappat lusten till att blogga. Jag återkommer om och när jag får lust igen. Undrar ni något så får ni maila...

Svenska flaggans dag

Eftersom vi här i USA konstant ligger 7 timmar efter så skulle vi i år vara lite före med att fira nationaldagen och Svenska Flaggans dag... skämt å sido, av olika anledningar så var den tidigarelagd i år. För att inte göra den här bloggen för långrandig så var det mycket om och men om hurvida jag skulle åka men till slut kom jag iväg, något jag inte ångrar i efterhand. Sicket gäng kvinnor! Vilket enormt stöd jag fick av Er tjejer! Ni som läser det och ler, vet vad det handlar om, jag är så otroligt tacksam för ert stöd!!!!!!! Det är något jag aldrig upplevt förut. För er som sitter och ser ut som fågelbon... flytta hit och upplev gemenskapen så kommer ni få veta vad jag pratar om!!
Kören sjöng, jag och Helen sjöng solo vilket gick okej. Jag fick en konstig luftbubbla i halsen sista takterna men det löste sig väl hyfsat ändå. Men programmet som så var bra genomfört av oss alla! Sedan var det lite mat och dryck och lottdragning, det var jättetrevligt! Roligt att få träffa lite nya människor, positiva människor, jag tror jag behövde det! Tyvärr följde inte mamma med, hon var tvungen att packa. Hon åker tillbaka till Sverige i morgon eftersom hennes visa går ut (igen)... då blir det tuffa tag här hemma på gården att ta hand om alla djuren och två hus och denna förbaskade gräsmatta. Jag har aldrig sett gräs växa så förbaskat fort. Igår kom det in ett jäkla oväder (därför kunde jag inte blogga, uppkopplingen gick ner med jämna mellanrum) och man kan se hur gräset växt över natten. Helt extremt!

Både Co-Co och Molly har det bättre. Molly springer på som vanligt. Co-Cos svullnad lägger sig mer och mer men det är ju inte en lätt hund att hålla lugn... hon och Japp leker ju hej vilt... Och bägge två går på Rimadyl... skitbra... not... Japp går ju alltid på Rimadyl men Co-Co behöver ju vila...

Kvällen kommer bli lugn och skön här... inget större kommer att hända (hoppas jag)...

Ta hand om varandra!

Halta hundar

I går kväll var allt frid och fröjd. Jag kom hem och skulle släppa ut hundarna. Men Co-Co vägrade gå ut ur sin bur. Hon brukar väl inte vara den snabbaste ut ur buren som så men när hon inte kommit ut ur buren på fem minuter fick jag ju gå och locka ut henne och då kom hon. Men hon var halt. Jättekonstigt halt. Hela hundens bakparti var liksom uppbullande och skevt på något sätt. Om man såg henne från sidan så såg hon överbyggd ut bak med jättesluttande kors och såg man henne ovanifrån så stack ena sidan in vid flanken och andra sidan ut. Herre jäklar tänkte jag. Vad är nu detta? Först var hon halt Vänster bak men efter ett tag tyckte jag mer att det var höger bak. Men det var jättekonstigt för hon gick mer som en orm. Det är så svårt att beskriva... Första tanken var nu har hon fått värsta höftdysplasin men andra tanken blev är det knät det är fel på? Så där höll jag på och vela fram och tillbaka. Det var väldigt märkligt. Så kom Japp och Hoppsan in och leken var i full gång. Hur fasen får man en nöt till att vara lugn????? Det går inte! Det är omöjligt. Men då verkade det inte som om det var något fel på henne. Jag ville inte ge henne något smärtstillande heller för jag vet att då leker hon ännu mer och jag visste ju inte vad det var. Det var så extremt diffust. Hoppades på att det skulle vara borta tills idag... förgäves.
I morse när vi vaknade var hon stel men fortfarande lite ormig i bakkärran. Nu kunde man mer se att det var höger bak som var värst men höft eller knä? Svullnad vänster sida - inbuktandes höger sida. Inget var logiskt. Vad hade hänt? Det var oundvikligt att ringa till veterinären och få en tid. Sedan ett par dagar har även Molly varit halt men vi har hållt henne på Rimadyl för att skjuta kostnaderna på framtiden. Men man kan inte prioritera så Molly fick också följa med. Klockan ett fick vi tid till farbror doktorn. I Mollys fall var både jag och mamma oroliga för att vi kanske skulle tvingas säga adjö till henne. Hon börjar ju bli ett par år gammal och hon har varit extremt grinig senaste tiden.
När vi kom dit började han med Molly. Det var en vikarie för ordinarie veterinärer som visade sig sedan vara veterinärprofessor på universitetet här i Dallas. Jättetrevlig äldre man. Först fick vi gå ute på vägen med Molly och så klart var hon inte så halt som hemma. Men det är inte så konstigt - hon hade nog lite Rimadyl i kroppen. Jag hade på morgonen ringt till Helsingborgs Djursjukhus och dom hjälpte mig att maila över röntgenbilder som togs där i Juli förra året så vi hade något att jämföra med. Det skulle senare visa sig vara helt suveränt. På dom bilderna såg veterinären att hon hade pytte pytte påbörjan till HD vilket inte är ovanligt i hennes ålder (hon är 7 år nu) men så röntgade vi om för att se vart vi stod idag. Positivt resultat! Oförändrade bilder. Det var knappt någon skillnad alls *puh*. Troligen har hon fått sig en känga eller något sådant och hon har lite ont och är lite stel i alla muskler och allt runt höft och rygg. Hon har ju trots allt en ryggkota för mycket men den kan man ju inte bara plocka bort. Så Molly ska vila och gå på Rimadyl i en vecka.
Så var det Co-Cos tur... veterinären höll med mig om att hon gick som en orm. Väldigt märkligt rörelseschema men lite mer halt på höger bak än vänster bak och frågan var om det var höft eller knä. Han palperade och fixade - ingen reaktion och han tyckte också att svullnaderna var väldigt märkliga. Röntgen för henne också... Gud så ängslig jag var. Hon är ju aldrig röntgad förut. Tänk om hon redan nu har HD - som Japp. Han fick det ju i den här åldern. Tänk om det inte bara var ett trauma. Tänk om dom hittade något som skulle opereras. Ni vet hur tankarna går... men efter ett tag kunde vi andas ut. Röntgenplåtarna såg kanon ut! Hon har jättefina höfter. Vi disskuterade lite fram och tillbaka om både det ena och det andra och helt plötsligt frågar veterinären "varför blir inte du veterinär?". Jag vart nästan helt stum. Frågan har kommit förut men från folk man känner lite mer än en man man träffat i tio minuter och än mindre från en professor... men jag tog det som en komplimang. Man kanske ska grubbla lite på det ändå... Kontentan för Co-Co var varjefall strikt vila ett par dagar och koppelpromenader och sedan är det Rimadyl för henne också... Så får vi hoppas att det här släpper för bägge vovvarna...

Poolprojekt del 1

Idag vaknade jag på toppenhumör :D Jag har varit lite deppig i tre dagar, egentligen utan anledning men det släppte idag. Jag fick sova igenom hela natten efter att ha gått och lagt mig tidigt igårkväll. Släppte ut hundarna och gjorde morgonbestyret som vanligt. Idag märkte jag att även Daim var på himla bra humör. Jag tog en liten promenix med honom runt trädgården vilket han nog tyckte var skoj tills han fick grästaggar i tassarna. Det finns en grässort här som har som små små rosentaggar och det är inte skönt för hundarna direkt. När jag kom hem med honom trodde Hoppsan att det nu skulle vara hennes tur och jag ville inte göra henne besviken så det blev en promenix med henne också. Än hade det ju inte blivit så varmt. När det var klart gick jag till stallet och mockade dom två boxarna som var smutsiga. Det ska eventuellt regna i helgen och då är det skönt att ha det gjort. När jag stod där och mockade och svettades så kom jag på att nu jäklar vill jag ha en pool. Bara något man kan doppa sig i. Ringde mamma och när jag var klar med mockningen åkte vi iväg och köpte en uppblåsbar pool... sedan började projektet... ha ha ha... till en början gick det bra. Så skulle vi få ihop pumpen och det skulle man ju nästan vara ingenjör för att fatta hur man gjorde men med min och mammas fantasi så tror vi att vi gjorde rätt... Så började vi fylla vatten i poolen... den ska nämligen resa sig själv av vattnet är det meningen men vi såg att tji skulle vi få. Tydligen så var det inte tillräckligt slätt där vi hade tänkt oss så vi fick avbryta uppfyllnaden... Det var inte mycket vatten som kommit i poolen men tillräckligt mycket för att den itne kunde flyttas. Den var för tung. Så jag och mamma tog två skålar och började ösa... så... jag kunde inte hålla mig... jag bara var tvungen... VATTENKRIIIIIIIIG!!! Det var jätteskönt! I 30 gradig värmen så gör inte vatten något. Å så vi skrattade. Vi vart nog lika blöta tror jag. Men jag torkade fortare än mamma... När vi hade öst ut det mesta kunde vi flytta på poolen. Från ena vinkeln såg det jätterakt ut men nu när jag tittar på bilden jag tog efteråt så förstår jag varför det blev fjasko med vårt poolprojekt *ha ha*

Så här långt kom vi innan det började rinna ut i högerkanten... Delvis för att det är lite förstor nivåskillnad från höger och vänster sida (som inte sågs förräns jag såg det på den här bilden) och dels för att botten på pölen inte var tilräckligt slät... Så nu är frågan liksom, vad göra med allt detta vatten??? I morgon ska vi tömma pölen, ta fram vattenpasset och se om vi hittar en bättre plats för den... men badat fick jag. Jag slängde mig i med kläderna på och kastade vatten på hundarna som var bredvid staketet... jag hade jätteskoj - dom hade mindre skoj...

Så vårt poolprojekt får fortsätta i morgon - jag ska nu gå och laga lite middag till mig själv, börjar bli så smått hungrig!

Ont...

I lördags när jag städade knäckte det till i min högerhand. Det var precis bredvid tummen som det gjorde ont. Nu däremot så gör det ont från lillfingret och ringfingret ner i handleden och upp till armbågen på utsidan... och det gör ordentligt ont. Innan jag började skriva bloggen insåg jag snabbt att jag var nog tvungen att ta två smärtstillande...

I går satt jag och mamma och åt lunch. Hon hade med sig Teryakibiff med ris från Jack in the Box. Asså - där har ni min nya favorit. Så jäkla gott (ursäkta svordommen). Det var så gott att vi åt där idag med... hur eller hur så satt vi där och åt i solen och jag och mamma tar av oss t-shirten och sitter i bara shorts och BH. Och vad händer tror ni? Jag bränner mig något så in i helvete!!!! Speciellt min utbulande mage! Ansiktet och armarna fick väl lite mer brun färg. Axlarna och bröstet fick lite mer röd färg men gör inte ont men magen... gaaaaaaahhhhhhhhhhhhh!!!! Jag får nu ha på mig en t-shirt stl 3XL för att den är tillräckligt stor (jättemycket för stor) så att den inte skaver på magen. Och så får jag nog undvika att sola magen på ett par dagar. Vi skulle köpt solkräm idag men det glömde vi...

Igårkväll var jag på körövning med SWEA-kören. Innan jag gick ur huset hade jag ingen lust. Gud vad jag inte ville. Satte mig i bilen, satte hörlurarna till iphonen i öronen och satte på min uppladdningsmusik. Och innan jag hade kommit ut från tomten var jag faktiskt jättetaggad på att sjunga. Det var riktigt skoj. Och övningen skulle också bli skoj. Vi har ju framträdande på söndag. Som vanligt fick vi göra lite sista minuten ändringar i programmet. Helen, vår körledare hade fått låna min gymnasiepärm med noter och hittat "Nocturn" av Evert Taube. Det är ett jättefint körarrangemang på den. Hon kunde altstämman sedan tidigare så vi testade hur den lät... för er nyfikna nu som vill se mig i min 3XL t-shirt (ser ut som en michelingumma) och höra mig sjunga kan ju gå in på den här länken: http://sharing.theflip.com/session/1721d39acf0cc9cb71fc1c540da7591f/video/4194044.

I morse satte jag mig framför datorn och gjorde dom vanliga arbetena, kolla mail, FB, GB, nyheter mm mm. I Daimilus GB (gästbok för den som inte var med på det) så hittade jag en hälsning från Ann-Britt Hellman. Hon har Hoppsan och Geishas bror Floyd (Digadog's Macho Man). Dom hade varit på utställning i Hässleholm och det hade gått så bra! Cert, BIS och BIG-3:a!!! Hoppsan och Geisha grattar innerligt och är väldigt stolta systrar bägge två! Så skoj att det går så bra för brorsan!!!

Jag och mamma gav oss ut på vår vanliga lilla "förmiddagstrip". Den brukar alltid bli längre än vi beräknar... Igår började bilen skrika om oljebyte så vi åkte till verkstaden och fick det fixat. När vi satt där och väntade loggade jag in på Facebook från mobilen av en händelse och såg att jag fått något meddelande från Maria som har Amaria DW. Det stod bara att Amaria var skadad och hon väntade på veterinär... okej... skrev ett SMS tillbaka men när jag inte fått svar efter en timme ringde jag upp. Hon hade på något sätt skadat sig uppe vid virveln och veterinären var där och sydde när jag ringde. Det var lite dålig teckning så jag greppade inte så mycket, men det var varjefall itne ett ben som var skadat och det skulle nog läka bra, det fattade jag varjefall... Så är det när man har med djur att göra. Ena sekunden är det frid och fröjd och andra är det katastrof. Jag misstänker att Amaria får boxvila ett par dagar eftersom hon är sydd så stackars Maria får ett riktigt roligt projekt... (not). Och Maria: Jag är inte alls sur eller arg eller besviken, som sagt så är det när man har djur, men du kan ju flytta det där hon skadade sig på (vi vet ju båda vad det är...) så det inte händer någon annan pålle.... *kram*

Jag och mamma åkte vidare på vår morgonresa och förbi stället där vi beställer Aishas vanringspris. Tur var väl det att vi gjorde det. Förra året graverade dom den direkt men i år ska vi hämta den på fredag. Mamma ska ju till Sverige på tisdag och det är röd dag här på måndag (Memorial Day). Så det var precis i sista sekund.

På vägen hem gick vi in i butiken som jag sydde handdukar åt i förra veckan och jag vart sååå besviken när jag såg att dom inte ens hade lagt fram handdukarna jag sytt till dom. Jag ville inte heller fråga varför, vi var inne av en annan anledning men det kändes riktigt surt faktiskt...

Under eftermiddagen har det bara varit lugnt. Hundarna är trötta i värmen och jag är vidbränd så ute vill jag inte vara idag... så jag har gjort som Covergirl... znosat:

Fölbilder

Klockan är bara 11 på förmiddagen här så det har inte hänt så mycket ännu men jag tänkte att jag skulle lägga ut lite bilder på fölisarna som jag tog igår

Sugarsmile - eller Smiley som hon kallas har redan börjat fälla fölpälsen... Hon ser hemsk ut i ansiktet men det brukar dom ju göra. Hon har blivit en vildhäst nästan. Ska försöka ta tag i henne och vänja henne till grimma och grimskaft och allt sånt där... det blir ett roligt projekt... hm...
Acriz ligger och myser i solen. Hon liknar lite Halona BW som föddes 2006... hon var också fux med bred bläs och blev senare skimmel

Är man vacker så är man. Och vilket steg den här damen har... jag ska försöka ta mig i kragen och ta videokameran och gå ut och filma dom lite...

Covergirl tar sig kanon! Det märks inte att hon är fyra veckor för tidig faktiskt. Jo på höjden. Hon är ganska mycket mindre än dom andra fölisarna men jag oroar mig inte så mycket. Däremot är det en jätteskillnad på Charisma. När hon har haft hingstar har hon inte alls varit så beskyddande som nu. Jag får inte komma nära varken henne eller fölis. Men båda mår bra och Charisma har mjölk så det räcker verkar det som :) Det är huvudsaken.

Idag ska jag sätta mig coh filura på lite prototyper till boxgardiner som vi ska sy upp och sälja på hemsidan sedan i olika färger och former och allt vad det nu är... och i kväll ska jag iväg och sjunga på SWEA kören.

Ha det gott

Förste gräsklippare

Idag får det bli en snabb blogg. Jag har tagit lite bilder på allt möjligt men jag bara orkar inte redigera dom, det får jag göra i morgon...

I morse åkte jag och mamma iväg för att se vad en liten gräsklippare kostade till min baksida. Gräset var så högt att det gick mig till knäna och det går inte när man har hundar. Nu var det lite akut läge. Vi hittade en billigare variant som ändå hade startnyckel (det är inte vanligt här). När vi kom hem var klockan ett och vi försökte få igång denna lilla makapär. Det gick kanon! Så det tar 40 minuter för mig att klippa min lilla trädgård. Hundarna var överlyckliga när dom fick komma ut sedan och gräset var kort!!! Jag klippte kanter och runt träd hos mamma också så totalt klippte jag väl ca 1½ timme med "handjagaren". Mamma började sätta sig på den lite större och fräste runt på den. När hon var klar tankade jag om den och satte mig och klippte framsidan på mitt hus. Precis när jag ansåg mig vara klar med den ser jag någon sitta på en gräsklippare på framsidan av huset, men det var inte mamma för mamma har ingen hatt och den här kvinnan var betydligt större än min smala mamma. Hör och häpnad... det var våra grannar Jain och Marty som hade tagit varsin gräsklippare och satte sig och hjälpte mig att klippa hela vår gräsmatta. Framsidan brukar ta ca 4-5 timmar att klippa beroende på hur hög den är. Nu tog den 1½ för vi var plötsligt tre personer som klippte! Det var riktigt roligt att klippa gräsmatta då. Och vilken överraskning! Jag har aldrig varit med om att grannar bara kommer över med varsin gräsklippare och hjälper en att klippa gräset för dom tyckte vi hade så mycket annat som behövdes göras... Mamma fick syn på detta och åkte iväg och köpte pizza till oss allesamman som vi sedan satt och snaskade på. Så totalt idag har jag antingen puttat en gräsklippare eller suttit på en gräsklippare från klockan halv två till klockan sju på kvällen. Jag är totalt slut!!! Men nu är det gjort... för den här veckan... Och hundarna har njutit av att fått vara ute hela eftermiddagen på en nyklippt gräsmatta kan jag säga!

Fölisarna mår bara bra. Man kan knappt se att Covergirl är prematurföl. Och än mindre med så mycket. Charisma verkar ha okej med mjölk än så länge...
Bilder får ni som sagt imorgon. Nu ska jag ge valparna middag och sedan är det SÄNGEN för mig också!!!
Kram och godnatt!

Fyra veckor FÖR TIDIGT!!!!

Jag är nog fortfarande i chocktillstånd för jag hade verkligen inte räknat med det här. Nästa föl var beräknat till den 12 juni men idag när vi kom hem så drog jag mamma ut ur sitt hus för att vi skulle släppa ut stona med föl som jag tog in igår. Efter en del buller och bång med dom så såg jag till min stora förvånan att Charisma inte gick ensam!!!! Bredvid henne gick en liten brun varelse

När jag kom närmre såg jag att efterbörden hängde fortfarande kvar så fölet kan inte varit gammalt men det var torrt och stod upp och diade vilket var väldigt positivt. Ännu gladare blev jag när jag såg att det var ett stoföl!!!! Både jag och mamma har ju länge önskat oss ett stoföl från Charisma och det här var liksom sista chansen eftersom hon nu blir pensionär på heltid. Charisma hade lite eftervärkar och hon och fölis turades om att lägga sig ner... det var väldigt roligt att se...

Men till slut kom efterbörden ut precis som det skulle och allt verkar vara normalt. Nu följer ett par dagar av noga bevakning av Charisma så hon sätter igång och producerar mjölk som hon ska. Än så länge hade hon så det räckte men hon är ju lite klurig på så sätt. När hon tidigare år har haft hingstar och gått över tiden har vi haft ett meck med mjölken. Men det kan nog vara annorlunda nu när hon dels kan vara ute mer och dels fött för tidigt och dels fått ett sto.

Hade det här inte hänt så hade jag inte haft något att berätta idag för hela förmiddagen har jag bara städat. Och jag skämtar inte, jag har STÄDAT. Flyttat burar och städat bakom och runt och tvättat väggar och ja allt man kan tänka sig. 6 timmar megastädning. Sedan åkte jag och mamma till stan och det är därför jag vet att då hade fölis inte kommit för då stod Charisma här uppe.

Det här är första gången på 19 föl som något av mina ston fölar för tidigt. Och gör det så rejält som fyra veckor!!!! Stort tack till som högre makterna att det här gick bra!!! Ja namnet ja.... den lilla tösen heter Covergirl DW.

Nya inneboende

Hej alla glada!

Först en kommentar till en kommentar i gårdagens blogg... videobloggen får ligga nere tills jag har lärt mig hur man får upp sina inlägg på mindre än 30 timmar. Det tar sån fruktansvärd tid att få upp det när man kör över satelit så det blir inte roligt då!

Helt plötsligt igår eftermiddag så började först mammas hundar skälla något fruktansvärt. Jag kollade ut och såg att dom sprang och kollade på något. Strax därefter hängde mina hundar på skällandet. Och det tog inte många sekunder innan mina ögon också fastnade på:

Jag ryckte ut minneskortet ur datorn och snabbt in i kameran och hann varjefall få denna bilden. I stadig takt traskade dessa tvärs över trädgården och in i hästhagen. Hästarna var långt därifrån så dom hade inget att vara rädda för där varjefall... Men visst var dom söta!

Värmen steker idag. Det är lite lugnet före stormen. Mamma har hjälpt mig idag att ta in Aisha och Bumlan med tillhörande bihang för i morgon ska det regna hela dagen. 60% chans till regn och då vill jag inte ha fölisarna ute. Speciellt Acriz är lite för liten för det även fast det är varmt. Så när dom ändå stod nära grinden så fick dom komma in. Smiley börjar bli väldigt självständig nu... måste få någon som kan hjälpa mig att hålla Bumlan medans jag tar tag i Smiley och lär henne grimma och grimskaft. Mamma var jätteduktig idag och ledde Bumlan medans jag föste fölet men man måste vara två för att få på grimman på Smiley för hon är så rädd än så länge och så måste det vara någon som är lite orädd om stoet blir upprörd när fölis går omkull i grimskaftet. Det gör dom alltid första gången... Men det löser sig nog.

Det var nog allt för idag, det har varit en ganska lugn dag :)

Hedrad

Jag stod och vaktade Kay's hundar i morse och regnet vräkte ner. Kom då att tänka på hur hedrad jag är. Acriz är vårt 18:e föl sedan 2004. Hittills, peppar peppar, har alla fölningar gått bra!!! En hel del av dessa fölningar har jag också fått äran att vara med på och se dom små varelserna titta ut och ta deras första stapplande steg och deras första slurp. Det är ju en enorm ära. Och vilken glädje och lättnad det är efter varje fölning, när allt har gått bra och man kan pusta ut. Vilken värme i hjärtat det är. Se stona stolta men trötta. Ibland mycket undrandes om vad som ska hända näst. Igår visste Aisha exakt vad som komma skulle och hon litade fullt på att jag hjälpte henne. Inte för att det var så mycket att hjälpa henne med men ändå...

Tog med mig kameran ut en liten snabbis idag... men jag störde nog mitt i tuppluren...

Men så skulle lillskruttan försöka ställa sig upp...

ehhh.... och hur går man vidare härifrån???

Varför lade jag mig i leran? Det är ju halt att komma upp!

Tadaaaa! Jag klarade det!!!

Tror ni jag blir fin som skimmel?

Lite förklaring till Strega... det finns två raser i världen som föds skimlar (vita). Jag vet inte exakt vad som heter men det är två varjefall, väldigt ovanliga raser. Resterande hästar föds med en färg på sig, oftast fux (röd, som Acriz) eller mörkbruna/svarta. Man ser väldigt ofta redan vid födseln att dom kommer att bli skimlar för dom har massa massa små vita hår emellan alla färgade strån som man bara ser om man kommer nära

Så med tiden så kommer Acriz att bli vitare och vitare och om ett år kommer det nog inte finnas mycket rött kvar på henne. Därför heter färgen Skimmel, född fux. För er nu som snabbt säger "Rödskimmel" så är det begreppet borttaget då dom måste vara konstanta skimlar och det är så få som är det. När dom väl är vita kan dom inte ändra färg tillbaka.

Acriz har en väldigt rolig teckning på insidan av hennes högra bakben... det här är väldigt sällan man ser

Ser ni den röda fläcken mitt i strumpan? Det är riktigt synd att den också kommer försvinna med tiden... Det är lite komiskt att hon har fått fyra föl tidigare som inte har ens varit i närheten av att bli skimlar men nu så... jag tycker det är så roligt!

Det har hänt väldigt mycket senaste dygnet... i går kväll när jag kom hem hörde jag att det lät konstigt underifrån huset. Jag trodde nästan det var en bisvärm under huset. Kom ut i tvättstugan och insåg att det nog inte är en bisvärm utan det är nog en vattenläcka under huset. SUCK. Som tur är tänkte han som gjorde vattnet till och la en avstängningskran på ledningen innan huset så jag kunde gå och stänga av vattnet lätt. Ringde Steve som han heter och han kom ut och kollade här under eftermiddagen. Jo då, en jättestor spricka i en koppling. Men det fixade han snabbt och smidigt så jag var bara utan vatten i 20 timmar. Det gick att överleva.
Jag hade hundkurs i gårkväll, det gick bra. Och så har jag ju de senaste dagarna passat Kay's hundar. Meningen var att hon skulle komit hem igår kväll men det sket sig. Hon satt först fast i Chicago och kom med ett plan idag. Men då hade vi sånt jäkla oväder på förmiddagen så flygplatsen hade stängt och dom fick landa i Wichita Falls, Oklahoma (tror jag...) så hon kom hem först vid lunch idag. Så jag fick åka och släppa ut hennes hundar två gånger extra. Ja ja, sånt händer. Gjort lite handduksbrodyrer till en affär här i stan som dom ska ha som utställningsobjekt om någon vill ha personifierade saker...

Så resten av den här dagen (klockan är iofs fem nu...) blir lugn och skön hoppas jag. Jag ska gå och duscha och ta en TIDIG kväll ikväll!

Acriz DW

Jag hade varit borta en sväng efter lunch och kom tillbaka klockan tre. Var påväg hem och såg att Aisha stod och var betydligt smalare än när jag gick en och en halv timme tidigare... och här är svaret på varför:

Välkommen till världen lilla Acriz DW. Det är ett stoföl e: Briar - Goldlöwe - Amiral. Aishas femte stoföl!!! Hon är fux med massa vita stickelhår så det är ingen tvekan om att hon blir skimmel varjefall!

En del av pappas bläs har jag fått varjefall!!! Det var extremt varmt när Aisha fölade - närmare 30 grader vilket inte märktes nämnvärt på Aisha men lilla Acriz tog ganska lång tid på sig att ställa sig upp. Efter att vi tagit en nappflaska och mjölkat Aisha och fått i Acriz så fick hon dock krafter till att ställa sig upp med hjälp från mig och mamma. Pia var jätteduktig för hon kommer ju dels inte överdrivet bra överens med Aisha (enligt henne själv) och dels så är hon ju lite rädd för hästarna. Men det gick kanon... upp på benen kom hon

Å vingligt var det!!! Det ska ni veta. Bambi gå hem och lägg dig! Men hon var en smart liten dam för hon fattade direkt vart hon hittade maten varjefall. Det tror jag var nytt rekord

Aisha ser riktigt nöjd ut ellerhur? Det var väldigt roligt också att studera dom andra hästarna i flocken, hur dom skyddade och hjälpte till fram tills Acriz stod upp...

Aisha var väldigt duktig och alla fick komma och hälsa på en lille varelsen. Här på bilden ovan är familjen A... Aisha (skimmeln), Acriz DW... den lille men det fattar ni väl och Always Dallas DW, den mörkbruna som nu har blivit storasyster...

Jag är så imponerad över Aisha som fixar allt själv. Nu gäller det bara att mosa i henne mat eftersom värme och fölning som synes tagit ganska hårt på henne hittills... mer mat till hästen!!!! Jag tror att hon kommer gilla att få komma in och sova i natt!!!

Vinnare av Aishas Vandringspris 2009 blev Stina Stiberg! Hon lyckades gissa närmst genom att pricka rätt dag och rätt kön! Ingen gissade dock rätt på färgen som då egentligen faktiskt blir skimmel född fux... GRATTIS!!!

Ekonomiskt Helvete

Pga försäljningen av gårdarna, flyttens kostnader och annat så har det varit lite kärvt ekonomiskt sista tiden. Vi har väl inte behövt gå på socialen men det har inte varit långt därifrån. Djuren har alltid gått i första hand och sedan har vi tagit allt därefter så att säga. Meningen (förhoppningen) var att avstyckningen av min gård skulle vara klar här i månadsskiftet maj/juni och då skulle vi lyckas frigöra lite mer pengar så vi inte stod på bar backe. Men nä, någon ville oss inte väl på den punkten. Tydligen har det varit strul med papper i Sverige, någon (köparnas bank) har strulat och tagit tid på sig, missat underskrifter som behövdes så att de slutgiltiga papprena har inte kommit till lantmäteriet förräns igår!!! Vi lämnade in vår del till lantmäteriet i Februari så att allt skulle kunna vara färdigt här i maj/juni men nu helt plötsligt kommer vi inte kunna få ett jäkla öre förrän tidigast augusti/september. För att någon jäkla jeppe har glömt en underskrift och för att lantmäteriet inte längre tänker hålla deras löfte! Och när man räknar med att det ska komma pengar i månadsskiftet så lever man ju lite efter det också... ellerhur... men vad ska vi leva för nu? Festen där vi skulle promota broderian gick åt helvete... för vaddå... för vädret!!! Ingen kan stå till svars för det men det känns så jäkla surt. Den budget jag hade lagt upp för annonsering och promotion för företaget är nu helt väck. Skulle någon komma och vilja för exempel ha broderat upp 10 handdukar så har jag inte ens så jag kan gå ut och köpa dom handdukarna om jag inte får förskott av kunden, och det är ju inte riktigt så man arbetar. Pengar till räkningar och mat - det blir att äta det som finns i frysen och skjuta på räkningarna. Det känns så jävla piss. Man kämpar och kämpar och kämpar på alla sätt och vis att få allt att gå runt och det är inget som funkar pga svenska lantmäteriet.

Mamma och jag var ute idag och körde runt till lite olika affärer häromkring. Vi hade med lite brodyrer att visa och försöka få in en fot någonstans! Först var vi på en hästsportbutik som har westerninriktning. Dom var väl inte negativt inställda som så men det var som om hon inte såg någon kundkrets som hon hade som vi vände oss till liksom... sedan var vi på en inredningsbutik och där fick vi faktiskt hyfsat positiv respons. Jag fick varjefall uppdrag att göra tre prover som hon ska ha i butiken men om det senare ger något vet man ju aldrig... man kan ju inte heller ta betalt för prover... så var vi på en sportsbutik... det visade sig att dom också hade brodyrmaskin *suck*. Men dom kunde varjefall inte göra dom sakerna som vi kan *haha*. Över lag var det väl positivt men jag vet inte om det kan generera någon business... När budgeten är så jäkla liten och vi måste prioritera var enda sak vi köper eller gör så är det akut läge. Jag behöver in ordrarna NU. Försäljningen av hästarna går också supertrögt. Inte ett enda svar på annonsen på Dallas :(. Inte ens en valp har vi kunnat sälja. Jag ska ringa lite samtal idag för att lägga ut krokar om Dallas men det är inte lätt att sälja en 1-åring...
Nej, just nu känns det riktigt skit. Sverigeresan i juni kommer inte heller bli av för jag har inte pengar till en flygbiljett. Sedan kostar det alltid att vara där - mat, resor mm mm mm. Ja ni vet...
Nej, nog tjabbat om min ekonomi och min skit, hoppas ni har det bättre!

Vart tog vägen vägen?

Efter en tuff natt med hundarna har jag nu äntligen vaknat... det är så det känns... Igår kväll hade Co-Co ett obevakat ögonblick och den hunden kan bara hitta på rackartyg. Igår fick hon tag i rakblad, sådana man rakar benen med och slurp så var dom i magen... paniken steg sig i huvudet så jag fick trycka ner den igen. Frågade mamma om vad sparris hette på engelska och hon upplyste mig om Asparagus... mamma var så himla gullig och åkte iväg och köpte en burk åt mig så jag kunde vara hemma och vakta monstret. När mamma kom tillbaka åt Co-Co sparrisen med gott bevåg. Mums. Själv hatar jag sparris i alla former. Det luktar inte ens gott... men huvudsaken var att Co-Co åt det. Det fick bli hennes middag helt enkelt. Så vart det bur för henne resten av natten så jag visste om något hände. Jag satte klockan på varannan timme för att inte sova för tungt men det skulle jag ändå inte få göra. Klockan halv tre satte Crispy igång och bete sig väldigt märkligt. Det var som om hon hade något i nästan som kitlade... Tyvärr hade jag varken ficklampa eller något så jag kunde ju inte se något... gjorde inte heller något försök kan tilläggas... Men hon lugnade sig framåt fyra varjefall. Klockan sex vaknade jag av... ingenting tror jag... jag bara vaknade. Såg Aisha och Charisma traska utanför fönstret. Fram å tillbaka. Låg och kollade en stund om Aisha hade tänkt sig att lägga sig ner men sedan gick dom utom synhåll... hon har ännu inte fölat kan tilläggas. På juvret att tyda är det minst en vecka kvar... Klockan sju ville Daim ut så det var bara att kliva upp då. Jag var så trött... Första gänget hundar vill sällan vara ute så länge, dom vill ut och morgonkissa och röra på sig lite och sedan komma in och få frukost och då får valpgänget komma ut. Dom har varit ute hela förmiddagen och precis kommit in. Jag sitter och väntar på att mamma ska komma hem och ta in sina bernisar så vi slipper bråk. Jag skulle kunna gå över och ta in dom själv men jag är för laaaaat.

Förra veckan, när Lonestargänget var här hade vi ju världens oväder. På söndagmorgonen, exakt klockan sju kom det en åskknall så vi trodde det var jordbävning. Den höll nog på i 10 eller 15 sekunder. Hela huset skallrade. Igår fick vi veta varför...

Tydligen har åskan gått ner i ett träd som har stått tätt intill här och vägen har gett vika. Ungefär 1½ timme senare kom brandbilar körandes och igår fick vi veta att en bil hade kört ner i hålet!!! Mirakulöst nog hade ingen skadats alls men tänk vilken skräck!!! Så nu vet vi dels varför det small som det gjorde och vi vet varför det är så mycket mindre trafik på vägen utanför oss. Mamma hade mött en granne igår som bor på andra sidan avspärrningen. Hon hade tydligen klagat på den ökade trafiken utanför henne och mamma bara svarade "nu vet du hur vi har det..." Sedan vräker kvinnan ut sig något som fick både mig och mamma att storkna... "jag har pratat med XXXX (någon form av kommungubbe) för att dom ska fixa det så vi slipper trafiken men det händer nog inget. Han är ju svart men han är väl okej trots allt". När mamma berättade det trodde jag att jag skulle smälla av!!!!! Mamma hade också tappat hakan och visste inte riktigt vad hon skulle säga. Rasister är det sista vi är vad gäller hudfärg... jag var glad att jag itne var där för jag hade nog börjat disskutera med henne... Vad säger man när någon vräker ur sig något sådant?

Jag har blivit så ridsugen på sista tiden. Börjar längta efter att rida, träna och komma ut på tävlignsbanorna igen. Men... jag har ingen häst att rida så det är svårt. Hanniball kan jag ju iofs svänga mig upp på men han blir ju aldrig tävlingshäst igen. Jag har ju inte ens några ridbyxor som passar så det är lite svårt att få vettigt gjort i jeans eller mjukisbyxor. Så... det får väl ligga på is en stund till. Se om jag får pengar någon gång att köpa en pålle att tävla på. Unghästarna och fölen tar ju ett par åååååååååååår till innan man kan rida på. Dallas har vi ju också lagt ut till salu. Se om det är någon som nappar på henne.

Nej, nu ska jag göra lite brodyrmönster och släppa ut lite valpar igen!

Kram på er allesamman

Pigg och glad

Vaknade i morse och var riktigt pigg och glad!!! De senaste dagarna har jag ju varit lite hängig men i morse kändes det som jag var "back on track" igen. Otroligt skönt!!! Inte ont i halsen, inte ont i kroppen, bra humör, ja ni vet, en bra start på lördagen varjefall! Fixade i ordning hundarna, åt frukost och klädde på mig och gick över till mamma. Dagens mål var att flytta höbalarna som lades ut till festen. Dom skulle varit flyttade för länge sedan men men... Det var tungt och äckligt men det blev till slut gjort! Så skönt. När jag var klar var klockan bara kvart i tio!!! Jag letade ett tag efter det stora minneskortet och hittade inte det jag letade efter men ett annat som funkade lika bra. Tog stora kameran och gick ut i hagen för att fota lite. Jag gick lika mycket ut för att se hur mycket gräs det egentligen var där och se hur sjön egentligen såg ut... En del av sjön... den har blivit jättestor med allt vatten som kommit!

Här är diket som aldrig har funnits förut... här måste hästarna passera för att komma till andra sidan numera. Diket sträcker sig faktiskt en bra bit in i andra hagen också...

Bevisligen har dom inga problem att plaska i vattnet. Det här är Dallas framben som lätt tar sig igenom...

Det här är våra nya vänner... Möt Hans och Greta... jag kom inte på något bättre namn. Har ni något förslag får ni gärna dela med er! Dom har varjefall flyttat hit efter regnet och verkar trivas riktigt bra i vår sjö...

Hanniball och Dallas njuter av att vara ute och röra på sig och bara vara hästar. Dallas kom så lätt och snällt och hälsade. Hon gillar inte flugorna och småkrypen som finns här.

Nelly njuter nog också av att bara vara häst. Hon börjar bli lite rund om magen nu. Det är ju inte fölningsdags förrän i Juli på henne. Har för mig att hon kommer sist av alla...

Nelly brukar annars dra sig undan kameran men idag ville hon visst vara en linslus... Hennes son Delayed BW (Dumle) skall förresten säljas. Det är Kennedy - Dardel - Amiral på hans stamtavla, jättefin med trevliga gångarter. Han är 2 år nu, och håller på att förberedas så smått inför treårstestet. Bor i Dalarna. Om någon är intresserad av att veta mer så maila mig eller ta kontakt med hans ägare. Hennes blogg finns i listan till höger här... Jenny Samuelsson!

En annan Dumle är den här:

Dumlemannen... bilden tillägnad Ann-Sofie! Han och alla valparna mår jättebra och dom är just nu ute och leker och har det skönt. Dom njuter nog av att det inte är så supervarmt idag. Varjefall gör jag det...

Klockan är bara elva på förmiddagen här ännu så jag vet inte vad resten av dagen kommer innebära. Jag ska nog städa här hemma en del och göra lite brodyrmallar kanske... Det är väl det... dom säger att det ska börja regna framåt fem i eftermiddag så det återstår att se!

Kram på Er

Facelift

Vad tycks? Jag hittade den här bakgrunden och tyckte att den var ypperst passande... jag har hästar och prickar...

Kan också meddela att jag känner mig jätteduktig. Jag ställde mig vid spisen och lagade middag trots att jag var kvalm och hade ont i huvudet och mådde ganska halvtaskigt. Men jag är glad att jag gjorde det. En köttbit med pastaälgar och lite champinioner blev det. Tillsammans med två värktabletter så började jag faktiskt må riktigt bra :). Huvudvärken försvann och kroppen började kännas piggare igen! Det är så skön känsla när män känner sig bättre!

Nu har valparna och dom vuxna hundarna varit ute och Cockrarna är ute på sin nattapissarunda. Sedan ska jag lägga mig och läsa lite i min bok. Läser just nu om Obama... kan ju försöka sätta sig in i politiken här litegrann varjefall. Jag har ju ingen TV och faktiskt tycker jag att det är ganska skönt. Jag klarar mig bra utan det. Jag får läst en del istället vilket jag inte direkt mår dåligt av heller :)

Ha det gott
Kram

Funktionär

Jag undrar varför det alltid är jag som ska få alla tidiga tider så jag måste gå upp mitt i natten... jag kanske ser ut som någon som gillar att gå upp i ottan eller? I morse ringde klockan 04:30 och den enda fördelen med att den ringer då är att valparna inte har hunnit göra så mycket i deras burar... Det var bara att gå upp och fixa och dona med alla hundar i turordning och halv sex gick jag själv ut genom dörren... Begav mig mot dom stora arenorna i Fort Worth. Dom har nämligen ett JÄTTE komplex med hästarenor som används till mer än bara det, konferenslokaler, mässlokaler mm mm mm mm. Det är enormt! Fattar inte varför det inte hålls världscuphoppningar och sånt här, det hade ju varit suveränt för boxar och sånt finns redan klart. Allt är klart lixom. Nåväl, idag var hästarenans framridningscenter "Watt Arena" till för mindre fyrbenta vänner - hundar. Det var dalmatinersällskapet som anordnar tredagars agilitytävling...

Dom delade av arenan i två så det var två ringar som pågick hela tiden. Själv gick jag med lite papper och koppel och sånt mellan 8 och 11. Det var alldeles lagom tid faktiskt. Jag var hemma runt kvart över ett igen. Det tog nästan 1½ timme att åka dit för det ligger verkligen på andra sidan stan mot vad jag bor... Här hemma hade mamma varit så snäll och släppt ut mina jyckar i omgångar vid elvatiden och valparna hade fått mat så dom hade det bra. En del var ute så dom fick komma in en stund.

Jag beslöt mig för att testa om inte Co-Co hade löpt klart nu... hon är fortfarande lite svullen men det var värt ett försök. Försöket lyckades. Daim tyckte hon var ganska ointressant och Japp var bara glad för en polare till. Co-Co själv var överlycklig över att få komma tillbaka i normalstatus eller vad man ska kalla det.
Jag själv var så trött. Senaste dagarna har jag inte riktigt varit på topp. Vet inte riktigt vad det är egentligen. Jag misstänker att det kan vara en reaktion på luftkonditioneringen som man behöver ha på mer och mer. Jag har vaknat med svullen kropp och ont i halsen. När jag kom hem hade jag även lite ont i huvudet. För tredje dagen i rad gick jag och la mig och sov tungt i två timmar. När jag vaknade var jag inte ett dugg bättre tyvärr... Nu har jag tagit två huvudvärkstabletter så får vi se om det hjälper.

Vi har haft upp mot 30 grader idag. Det har blåst vilket har varit jättebra. Det blåste inte i Fort Worth så när man kom ut från arenan så var det som att gå in i en värmevägg. Det märks också på hundarna. Hoppsan har blivit soffliggare...

Henne måste man nästan kasta ut om man ska få ut henne på dagtid. För er nu som säger "raka henne" så säger jag absolut inte för då får hon soleksem till tusen och det har jag inte varken lust eller råd med... då är det billigare att låta henne bestämma själv när hon vill gå ut. Jag går hellre upp klockan fem på morgonen och låter dom vara ute medans jag sover två timmar till. Men även dom korthåriga varelserna har det ganska varmt...

Man märker att dom inte riktigt har vant sig ännu till värmen. Och värmen lär ju inte bli mindre direkt!!! Men man vänjer sig nog får jag hoppas. Tänk om vi hade flyttat från Sverige nu... även fast ni har haft det ganska varmt så är det ju ingenting mot vad vi har det här. Både för människor och djur hade det ju blivit en totalchock!!!

Nu ska jag gå coh ge valparna middag och så får jag se om jag lyckas klämma i mig någon mat själv. Jag har verkligen ätit dåligt idag men aptiten har inte funnits där med huvudvärk och halsont...

Inget nytt

Nu har snart återigen en ganska intetsägande dag passerat... en dag då jag verkliten aldrig var på topp. Vaknade, klev ur sängen och gick på toa. Öppnade dörren till vardagsrummet och möts av en bajsstank i hela huset. Tänker bara "oj, valparna måste ha bajsat mycket" men ack så fel jag hade... Lilla stackars Dumle hade haft diarré i HELA BUREN. Det är tur att man inte är känslig klockan sju på morgonen om man säger så!!! Städarbetet kunde börja!
När det var gjort hade klockan hunnit bli halv tio!!! Ja då hade alla hundar kommit ut och fått mat och jag hade tagit det lite lugnt och så... gick över till mamma och vi skulle bara åka en snabbis till Walmart... men det blev inte en snabbis... det blev en vända till Rockwall - det tar ca 20 minuter att åka dit hemifrån för att hitta en liten adapter till ena brodyrmaskinen men det verkar vara totalt omöjligt att få tag i här :( Men jag fick mig en webbcamera istället så nu kan jag synas också när jag chattar eller skype'ar... vem nu som vill se ett monster på datorn *haha*.

När jag kom hem och installerat den vart jag sååååååååå trött. Det var meningen att jag skulle gå på en ribboncutting klockan fyra men det bara gick inte. Halv fyra gick jag och la mig och sov. 2 timmar senare vaknar jag upp något piggare varejfall! Och det är där vi är just nu. Resten av dagen innebär bara att fixa hundar höger och vänster om och gå och lägga mig väldigt tidigt. I morgon ska jag nämligen vara på andra sidan Dallas klockan 8 på morgonen!!!! Det är ca 2-2,5 timmes körning i rusningstrafiken så jag måste åka hemifrån vid sex absolut senast. Och med alla hundar och allt vad det innebär så blir det uppstigning vid halv fem. Vad ska jag göra på andra sidan Dallas då? Jo jag har varit så fruktansvärt DUM att jag ställer upp som funktionär på en agilitytävling som dallisklubben ska ha... och jag får ju alltid dom jävla tidiga tiderna så jag har min funktionärstid mellan 8-11 imorgon. Men då har jag bidragit med mitt varjefall och ingen kan säga något om det...

Nu ska jag ta och ge valparna lite mat...!
Kram och adjö

Falskt alarm

Vid femtiden igår ringde mamma mig. Hon hade precis kollat på vädernyheterna och där sa dom att det skulle bli "Severe Thunderstorm with hail". Sättet dom sa det på och betonade verkligen att det var en ALLVARLIG thunderstorm (åskoväder) som kom in gjorde att mamma trycket på larmknappen. Vi har ju lärt oss att dom här riktigt allvarliga kan ha rejäla vindbyar och det kan snabbt uppkomma tornados. Så det är inte att ta särskilt lätt på och "räven kommer" syndromet får aldrig ske. Så efter lite konversation beslöt vi oss för att ta det säkra före det osäkra och börja packa ihop hundar och flytta över dom...

Mitt täcke packades tillsammans med hundmat för hundarna... sedan var det bara att börja. Billan och Question fick först komma över staketet. Tätt följd av Candy, Bounty och Dumle. Åt dom är det redan förberett tre burar som dom bor i när det här händer. Sedan fick Crispy och Co-Co komma över och komma in i deras sovrum och till sist dom stora, Japp, Daim och Hoppsan. När Hoppsan skulle över ramlade jag. Som tur var hade jag inte henne i koppel just då för jag föll totalt handlöst, vrickade min högerfot och landade med vänsterhanden rätt i en bajs... det var tur att jag var nära till köket så jag bara kunde gå in och tvätta mig men trevligt var det INTE!!! Medan jag flyttade hundar åkte mamma och köpte pizza. Den amerikanska pizzan är god men jag saknar faktiskt svensk pizza med kebabsås skall erkännas!!! Sedan var det bara myskväll hela kvällen. Min fot gjorde ont under natten men jag fick en god nattsömn på mammas soffa ändå. Innan jag somnade hann jag se dom senaste vädernyheterna och då såg det ut som om det inte skulle komma in förrän runt fem-sex på morgonen hit. Så natten var lugn. Och det var morgonen också. Det kom två ganska vanliga regnskurar. Allt det jobbiga ovädret gick turligt nog precis norr om oss så vi slapp det :) Som sagt, ibland är hela ruliansen onödig men det vet man inte förräns efteråt. Den gången vi tar lätt på varningarna så smäller det väl som sjutton för oss...

Under dagen har jag och mamma bara varit i Town East Mall. Vi skulle köpa ett par långa jeans till mig men dom enda som vi hittade som var snygga kostade $168 och det kände inte jag att jag hade råd med... ta det gånger 8 så har ni det i kronor... Så det fick bli ett par piratbyxor istället som också vart snygga... till en summa av $24 istället... mycket mer ekonomiskt för min just nu mycket klena plånbok... Vi åkte hem och jag började med arbetet att få hem mina hundar igen. Samma procedur en gång till... Question och Billan först, valparna, Crispy och Co-Co sedan och sist dom vuxna... det tar lite drygt en timme att få alla på rätt plats om man inte stressar! Sedan skulle ju allt tvättas ur och fixas i ordning. Man vet ju inte när nästa "larm" kommer, det skulle kunna komma ikväll men det har det inte gjort. Hur eller hur så måste det vara färdigt.

På kvällen hade jag en privatlektion med en jättesöt liten hundvalp. En sjumånaders dvärjpincher som var jättebortskämd. Dom hade haft hund förut men fått den som vuxen och nu hade dom hamnat i lite problem. Ganska vanliga problem för en förstagångs hundägare... Dom var jätteduktiga och tyckte det var jätteskoj. Så dom bokade upp en lektion till nästa vecka för att stämma av läget och få lite mer tips. Det var jätteroliga hundägare att ha att göra med!

Nu har alla hundar blivit kvällsrastade. Mitt täcke är tvättat eftersom Robbin hade kissat på det medan vi var borta :( *morr på Robbin*. Så nu återstår nog bara för mig att gå och lägga mig. Nu har dom varjefall sagt att det inte ska bli oväder förräns till helgen så det får vi hoppas att det stämmer!

Jo förresten... jag glömde en sak igår... det var ju faktiskt Always Dallas födelsedag!!!! För exakt ett år sedan (igår) flög jag och mamma över hit till Dallas. Jag måste hitta mina anteckningar från resan för att se i vilken ordning vi gjorde sakerna... men någon gång under denna vecka såg vi gården för första gången... lite häftigt egentligen!

Kram och sov gott

Åksjuk hund

Ibland känner man sig som en djurplågare... idag var en sådan dag. Jag skulle på ringträning och eftersom Co-Co har utslag på sidan ville jag inte ta med henne så jag beslöt att ta med Dumle istället... Dom fick frukost vid halv sju, tänkte att det borde ju räcka när vi ska åka kvart i nio. Jag hade inte någon aning om att han skulle bli så åksjuk heller... men stackars lilla Dumle. Han mådde så dåligt i bilen. Han satt i en bur (vilket var tur) men han kräktes nog sju gånger och bajsade en gång. Vi vart 20 minuter försenade till träningen för vi fick stanna och fixa och dona. Stackars Dumle satt och dregglade värre än en tiggande Sankt Bernhard i bilen. Han mådde verkligen jättedåligt. Jag fick så dåligt samvete. Väl framme återhämtade han sig ganska snabbt och efter en stund var han lika pigg som vanligt så vi var med en stund. Det vart ganska mycket för honom. Vi höll oss till att hälsa på andra hundar och låta alla möjliga människor komma fram och klappa. Dom var läskiga!!!! JÄTTELÄSKIGA ibland!. Men Dumle var jätteduktig. Jag hade faktiskt kameran med mig men den kom aldrig ur bilen... dumma jag. Jag hade nog med att passa om han skulle känna sig sämre igen, att hålla pappret redo. Det var först när vi åkte därifrån som jag kom på den... Hemvägen gick mycket bättre. Han dregglade ganska mycket men spydde bara lite en gång och då var vi en kilometer hemifrån. Nu ligger han och sover som en stock. Han var jättetrött när han kom hem. Det är helt tyst från valprummet så jag väntar med att gå in och ta en bild till senare. Jag tror att Dumle behöver få sova i lugn och ro en stund... Det är inte lätt att vara valp!

Inget föl ännu... för er som har gissat på Aishas vandringspris - många av er har glömt att gissa könet på fölis... då minskar era chanser att vinna... just so you know... En liten hästbild kan ni få...

Aisha har förresten fått sitt stamboksnummer nu så nu heter hon egentligen Aisha 28762... om någon nu var nyfiken *fniss*. Hon är typ tionde generationen som blir stamboksförd på mammans sida, det tycker jag är lite skoj faktiskt...

Nu när det är en sån dag där jag inte har så mycket att berätta egentligen så tänkte jag ta lite "världsaktualiteter". Fick ett mail med en förfrågan om hur vi klarar Svininfluensan här... Ja... vad ska man säga... Det är inget man går och tänker på direkt. Pratar du med en läkare så säger dom att den är inte värre än någon annan influensa som helst egentligen utan det är media som har blossat upp det till vad det är. Skolorna här är stängda eftersom det är en ganska stor smittokälla men vad gör det? Barn och ungdommar har ingen stans att gå för föräldrarna måste jobba så det enda som händer är att smittan i så fall går på gatorna istället... men det är ett sätt för staten att kunna säga "vi gjorde vad vi kunde"... I övrigt påverkas vi inte något av den mer än att nyheterna fylls av det... Men visst, ser man en förkyld människa så tar man en LÅNG omväg kan jag meddela!!!

Ha det gott

Första dagen på jobbet

Egentligen kan man faktiskt säga att det är så... för idag är första dagen som vi har officiellt öppet... inte för att jag trodde att någon skulle komma men det var mest en psykologisk grej för mej. Jag har tänkt mig att försöka hålla lite öppettider och därigenom göra det lite lättare för kunder mm. Jag finns ju alltid att få tag på via mail och telefon... Men för att få in lite rutin och inte hamna i samma spår som i Vollsjö, man gick till broderian när man behövde... Så klockan nio var jag faktiskt där! Började med att plocka in trådlådan och fixa lite i den...

Tycker ni det behövdes?????

Sorterat och klart, redo för att ställas in i hyllan... lite lättare att överskåda

Jag och mamma åkte sedan och handlade lite staket till mitt hus. Hundarna boxas lite på husets kjol och kan igenom det komma in under mitt hus vilket dom inte får. Vi hittade ett bra plaststaket som vi köpte några sektioner av. Det blev riktigt bra faktiskt. Hoppas att det håller. Då kan vi köpa så det räcker till hela huset sedan...

När jag satt här och laddade av mina bilder från mobilen hittade jag en bild som jag tog när jag och mamma var och handlade till festen... För er som känner mig vet ju hur mycket Coca Cola jag har druckit... här smakar det inte alls lika dant och jag har inte druckit Cola sedan jag flyttade. Cola Zero finns inte ens på min karta. Det smakar så artificiellt så ni anar inte. Men jag hittade något ÄNNU VÄRRE!!!!

Finns detta i Sverige? Någon som har smakat. För mig är detta utom all smakväg. Fy så äckligt detta borde vara. inte nog med att det är amerikansk Cola... det är Zero också och på detta också med Cherrysmak!!!! Det KAN INTE VARA GOTT??? Jag kan ju säga att vi köpte inget men om det nu är någon som har smakat detta så får ni gärna säga vad ni tyckte för som sagt, jag kan inte tänka mig att det är drickbart ens!!!

Nog om dricka... jag kollade ut genom fönstret en snabbis för en stund sedan och fick veta varför jag trivs så bra här... varjefall en av anledningarna!

Man kollar ut genom fönstret och får då se en massa nöjda hästar går och tuggar i sig grönt långt gräs! Smiley växer så det knakar. Snart ska jag börja hantera henne på allvar! Jag tycker om att hästarna får vara hästar och leva hästliv ett par veckor innan man börjar hantera dom. Dom brukar bli lite mer säkra men snart så blir det att ta tag i henne.

Aisha ska ju föla vilken dag som helst... planerat till den 6:e. Ni ser att hon har rullat sig så jag började undra om det var dags... jag har inte kollat juvret på henne idag ännu men hon är ju en häst som inte vill ha hjälp. Glöm inte att gissa på Aishas Vandringspris! Skicka ett mail till mig på cilla@daimilus.com där ni skriver när ni tror hon fölar (planerad 6:e Maj), vilken färg fölet har och vilket kön fölis har. Aisha är den vita pållen på bilden och hon är betäckt med den kände dressyrhingsten Briar (www.tullstorp.nu). Briar är svettfux om ni undrade... Det är en liten sparkande häst som pris. Det finns bild på den i någon tidigare blogg... Ni kan se vad andra har gissat på på hemsidan (www.daimilus.com) under "Aishas Vandringspris 2009". Det är en logga längst ner på indexsidan ni kan klicka på...

Kören ikväll är inställd. Det var tydligen mycket sjukdom och ont i rygg och allt vad det var så då blev det inget. Ganska skönt tyckte jag. Jag var inte så jättesugen på att åka in till Dallas idag. Bara en skön hemmakväll ska bli jätteskönt. Just nu har jag hundarna ute. Valparna får leka med dom stora en stund. Då är dom så härligt trötta när dom kommer in sedan! I morgon ska jag på utställningsträning med Kay. Jag tror att jag ska ta med någon av valparna. Dom behöver koppeltränas och bara få vara med... Co-Co har fått något utslag på sidan som håller på att läka fint men jag vill inte ta med henne... det är onödigt att visa upp en sån hund när man kan ta någon annan... så vi får se vad det blir...

Hä Dö!