Daim och hastar

Daim mar battre! Vi var ju hos veterinaren i morse. Forst pa morgonen var han slo och ville inte ga upp. Egentligen inte nagot ovanligt for att vara Daim - han ar alltid morgontrott. Men nar han sedan upptackte att HAN skulle fa aka nagonstans, da blev det fart pa hunden. Jisses amalia. Jag trodde han skulle hoppa ur skinnet! Nar vi kom till veterinaren mottes vi av den har skylten idag:

Den tyckte jag var riktigt trevlig!

Hos veterinaren uppforde han sig exemplariskt!!! Sa stolt jag var :D. Dr. Wingo tog en nal och drog ut vatska ur hans lilla puckel och sa fick han antibiotika under huden istallet. Han tog lite prover pa vatskan och kunde konstatera att det inte var nagon infektion i det varjefall vilket var skont. Sa rensade vi drankanalen och jag fick med mig mer att renogra med och mer mediciner. Jag var lite orolig att dom ville sova honom igen och fixa och dona men det behovdes inte. Stygnen far sitta kvar till aterbesoket pa mandag... Daim var en glad och stolt vovve nar han kom hem

Han fick springa los en stund innan han fick komma in och ata lite lite frukost for att se om magen var med pa noterna... inga problem. Crispy fick ocksa komma ut och springa fritt pa akern en stund
Jag och mamma akte en stund till Mesquite och kopte tyg till julstrumpor... huvva, det narmar sig fortare an man tror... och nar vi kom tillbaka gick jag ut och tog lite mer kort pa hastarna. Igar delade jag ju pa stona och folen och det har gatt riktigt riktigt bra!!! Inte mycket skrik eller gnall fran dom... Sa nu ska jag satta ut dom pa annons de flesta av dom. Jag vill garna ha salt nagra sa jag kan kopa mig en hasttransport som jag har sett... tycker det ar fruktansvart att vara beroende av andra men jag sager som sa att jag maste ha salt minst ett fol for att kunna ha rad att kopa transporten och jag tror inte kopare kommer in genom dorren av sig sjalv... sa da far jag annonsera dom sa folk vet att dom finns... Jag trodde nog att det skulle vara lite lattare att salja hastar har i USA for att det ar sa stort men jag har upptackt att det nog ar lite tvart om. Det ar sa svart att hitta de ratta kanalerna just for att det ar sa stort! Sa min kvall skall ga med att sitta och leta vart man kan lagga ut annonser pa hastarna och forsoka hitta sa mycket mailadresser som mojligt att skicka mail till...
Gammeltanten Charisma ar iofs inte till salu, men hon vill fa salt ett fol sa jag kan kora henne till doktorn sjalv och slippa vara beroende av andra och betala $75 per vag for att fa henne kord 12 minuter bort...

Bumlan ar inte heller till salu om inte nagon kommer med de ratta pengarna (fast det galler val alla iofs). Men hon har inga problem att inte vara med sin folis langre vilket ar skont!

Bumlan, Aisha och Charisma gar lugnt och ater... dom tycker nog att det ar skont att fa vila fran folisarna lite

Syskonen Always Dallas DW och Acriz DW. Dom vet verkligen att dom ar syskon. Dallas ar till salu men inte Acriz... ja da far man punga upp MYCKET pengar!!! Dom ar annars ganska olika i sattet. Dallas ar jattekelig och klattrar garna pa en medans Acriz inte ar en linslus. Hon ar den som viker undan for kameran direkt men ar inte sa radd for manniskor egentligen...

Nej, jag far val satta igang med mitt annonsletande tror jag...

Hoppsan, vad har gett mig in på?

Igår var det full rulle... På morgonen kom hovslagaren. Mamma hjälpte mig att ta in alla hästar. Dom skötte sig riktigt bra faktsikt allesamman :) Kay kom över för att visa sin kompis Michelle mina hästar. Hon knatade plötsligt in i stallet när hovslagaren och hans fru var där. Att tillägga är att frun är hon som har bott på vår gård tidigare och hon som har byggt stallet. Mitt i alltihopa slänger Kay ur sig "det här stallet är så dåligt gjort, bara några lampor, golvet är rivet åt fel håll...". Jag trodde jag skulle dö. Jag fick hovslagarens fru uppmärksam på mig istället och tror inte att hon hörde så mycket av vad Kay vräkte ur sig... kalla om pinsamt. Jag sa det till Kay sedan att det nog inte var så smart gjort för hon som byggt stallet stod ju där och jag tror hon skämdes... så kan det gå... jag tror inte det är någon större skada skedd men det var något pinsamt...

Kay och Michelle kom tillbaka strax efter lunch, vi hade lovat att bjuda dom på lunch. Michelle har själv hästar och håller på med dressyr vilket är jätteskoj. Hon lyckades lura med mig på att åka och tävla den 26 september med Hanniball!!! Jisses amalia... vad har jag nu gett mig in på? Det är typ som våra lokala LB:or så det är inte någon större tävling alls, tvärt om men faktum tävling är ändå tävling när man är idiot och tävlingsmänniska som jag... men det ska också bli skoj måste jag erkänna. Det ger mig som sagt ett litet mål i ridningen, även fast jag inte tänkt att jag skulle tävla förräns 2010... Det är ju ändå 4 år sedan sist...

Senare på eftermiddagen kom Åsa och hennes man Pontus och deras dotter Linnéa på besök. Det var supermysigt. Dom hade med sig den godaste tårtan jag har ätit sedan jag flyttade hit. En cheesecake med blåbär, kiwi och jordubbar. Å så god den var!!!

Idag var det måndag igen då... jag hade planerat dagen nästan in i sekunden och det har faktiskt blivit som jag tänkt mig... upp och sätta igång med brodyren. 8 handdukar och 10 tröjor skulle fixas... Crispy fick följa med till "jobbet" vilket hon tyckte var jättemysigt

Klockan två var jag klar med brodyren. Skönt för att resten av den orden kommer i morgon... 20 kepsar... tjohoo...
Gick hem och hämtade kameran och gick ut i hagen för att fota hästarna. Framförallt fölen. Dels så ska man fota dom här och skicka in korten tillsammans med registeringspapprena och dels så har jag fått en förfrågan på Smiley som också ville ha mer kort på henne... jag tror väl inte det ger så mycket men man får henne ju aldrig såld om man inte skickar några bilder. Mamma skulle åka till ögondoktorn och skulle åka förbi Walmart på vägen hem och köpa fotopapper till mig. Hos ögondoktorn skulle det avgöras hurvida hon får köra bil eller inte i USA... inga problem, hon behöver ha glasögon (men det är ju många som har) och sedan är det bara att knalla och ta det där amerikanska körkortet! Det var så skönt med sådana positiva nyheter. Mammas synnerv skadades ju i trafikolyckan för ett par år sedan så vi var väldigt osäkra på vad dom skulle säga...
När mamma kom hem gjorde jag färdigt alla papprena och korten så det är bara att skicka imorgon :) Så skönt att ha det avklarat!!!

Nu när jag har sagt att jag ska åka och tävla om en månad så får väl jag och Hanniball komma igång lite...

Så här ikväll var det på med ridkläderna och ge sig ut i stallet. Testa den nya hjälmen jag köpte för ett par veckor sedan - den var superskön! Hanniball var stel som 17 i vänstersidan. Han satte sig emot riktigt ordentligt men det lossnade med lite trav. Vi red i typ 20 minuter, det var 30 grader varmt och varken han eller jag har någon kondis kan jag hälsa. Vi var båda lika svettiga när vi kom in igen. Men vi var också lika nöjda tror jag. Det var roligt att rida igen. Nu är planen att rida varannan dag åt minstånne fram till tävlingen så får vi se sedan... det var ju det där med mål och äventyr...

Nu har jag duschat och ska bara ta in valparna och släppa ut dom vuxna hundarna en sväng så blir det natti natti sedan. Det ska verkligen bli skönt efter en sån här toppendag!

Hundliv del 2

Av mina hundar var det faktiskt bara Co-Co och Japp som badade. Hoppsan doppade tassarna. Daim VÄGRAR gå nära och Crispy likaså. Billan var en bra badare också men resten av "lilla gänget" var inte så värst intresserade av vattnet. Men dom hade skoj, det är ingen tvekan om...

Hur, varför, när?

Igår var en märklig dag... jag var trött och fick inget gjort av det jag skulle ha gjort. Hundarna (speciellt valparna) retade gallfeber på mig. Dom har förstört kjolen till huset och går in under huset. Där kan dom göra sig så jäkla illa så jag försöker på alla sätt och vis att hålla dom ute därifrån. Jag har satt extra staketbit där, den prejar dom förbi, jag satte gräsklipparen som stöd för staketbiten - då biter vi först sönder gräsklipparen och sedan hjälps vi åt och flytta på den och vips är vi under igen. Jag blev fullständigt vansinnig till slut. Ska försöka hinna åka och köpa mer staket så det är flera enheter, då kanske dom inte lyckas flytta på den så lätt... den blir tyngre.

Sedan upptäckte jag något mycket katastrofalt i morse. Det är inte sant, hur kunde det ske? Vi missade både Co-Co's och Texas födelsedag!!!! Co-Co fyllde 1 år den tredje juli och Texas blev 1 år den fjärde... så jag skäms!!! När jag åker till Rockwall och köper staket ska jag köpa en fin födelsedagspresent till Co-Co. Lilla skruttan...
Crispy löper men det går bra. Daim ska inte komma för nära för hon är riktigt sur och säger ifrån på skarpen. Här ska inga karlar komma hälsar hon... haha.

I dag kommer Margareta och Maj-Britt från kören och hälsar på... vet inte vilken tid dom dyker upp men det märker vi väl. Vädret är väl lite molnigt och ett par droppar regn har kommit i natt men vi behöver mycket mycket mer. Gräset måste växa till hästarna och det är faktiskt skönt med lite svalare dagar! Man får lite andrum liksom.

Nu ska jag fortsätta städa lite tror jag... jag har så mycket att göra egentligen så jag vet inte i vilken ände jag ska börja...

Fest i tornado

Igår vart verkligen dagen med stort D... på väderprognoserna i veckan hade dom sagt att det var 20% chans till regn på lördag... jag tror snart att dom menar 20 liter regn... Mitt på dagen var det lugnt. Lonestargänget var på Canton och jag, mamma och Kjell (en av Lonestargänget som stannade) gick i lugn och ro och förberedde. Helt plötsligt får jag ett SMS... tornadovarning... nämen lägg av!!! Ringer mamma och meddelar och hon slår på TV'n. Strax därefter kommer "BREAKING NEWS". Då har en tornado slagit ner inne i Dallas, i stadsdelen Irving och Dallas Cowboys (vi pratar amerikansk fotboll för den som inte är insatt) träningsarena har rasat ihop. Flera människor skadade. Jisses amalia. Min telefon börjar ringa och tre stycken undrar om vi ställer in. Nähä sa vi, här står vi med mat för 65 pers så det gör vi inte. Vid tre kom alla tillbaka från Canton och vi följde tätt väderutsikterna. Och klockan sex kom gästerna. Men inte alla. Hela 40 personer uteblev utan att ringa och säga att dom inte kom. Det tyckte jag var jättetråkigt. Bara från djurkliniken uteblev 13 personer!!!

Det blev mörkare och mörkare på himlen och en av gästerna får ett samtal på mobilen om att en tornado slagit ner i Forney, som ligger ca 20 minuter härifrån. Vi inser att nu har vi eld i röven. Mina hundar är i mitt hus och måste sättas i säkerhet. Kay, som är den enda från djurkliniken som är här och Celina hjälper mig att få över hundarna metodiskt. Som tur var hade mamma förberett ett par burar som egentligen var tänkta till hennes hundar men nu fick ha mina hundar i sig. Vi hann preciiiiiiiiiis få in alla innan helvetet brakade lös. Och jag menar verkligen helvetet. Två tornados flög förbi, en på vardera sida mangårdshuset. Folk ställde sig i mitten av huset och tog skydd. Dom här tornadona gick i luften, inte på marken så ingen eller inget blev skadad. Jag själv hade fullt ös med hundar så jag var inte medveten om vad som höll på att hända utanför vilket nog var tur för jag hade fått panik annars. När det värsta var över kom maten fram på borden och folk började äta. Totalt var det 25 pers här (och 65 var beräknade). och visst vädret gjorde det lite lamslaget men jag tror att dom som var här hade det trevligt. Några bilder hann jag aldrig ta tyvärr... Det kanske kommer senare om någon mailar till mig bilder.

När folk hade gått och vi hade pustat ut hade klockan blivit runt 22. Vi beslöt att hämta våra saker (två av gästerna sov i mitt hus) och sova hos mamma istället, det var säkrare. Och det skulle visa sig vara väldigt tur för fy fabian vilket oväder. Det small och brakade och hade sig. Jag hade så dåligt samvete för att hästarna var ute men dom har skydd. På andra sidan så tror jag inte det hade gjort det bättre om dom stått inne i ett plåtstall som är så gott som öppet för det ekar fruktansvärt där inne och när det smäller så som det gjorde i natt så tror jag att dom fått mer panik av det. Jag har kollat alla hästar här på morgonen och dom har klarat sig kanon!

Vi har vi fått en liten större sjö och ett par mindre här på gården...

Vi har ingen "ö" i vår damm vanligtvis kan jag säga...

Hästarna har inte behövt att gå över ett dike eller en "å" för att komma fram och tillbaka, här brukar det vara massa plats...

Broderian har fått sjöutsikt...

Ska ni hem till mig, medtag då gummistövlar...

Gummistövlar var det... eller badkläder... bara att välja...

Hästarna klarade allt suveränt!

Crispy var glad över att få komma hem igen. Det glömde jag att berätta. igår på festen så ville hon inte vara inlåst med dom andra. Hon har ju fått lite klaustrofobi så vi frågade om någon hade något emot att hon var med vilken ingen hade. Hon var SÅ DUKTIG. Hon gick ett varv och hälsade på alla och sedan följde hon efter mig överallt! Folk kom och klappade henne, barn var här och vuxna bara älskade henne. Hon var så cool. Jag var så stolt över henne!!!!!

Den här häftiga stjärnan fick vi av Lonestargänget. En till mammas hus och en till mitt hus. Den här kom snabbt upp på mammas hus, så himla läckra!!!

Beviset på att mammas hus står kvar *fniss*.

Idag har det bara varit en lugn dag. Jag somnade en stund (eh... 2,5 timme) på mammas soffa tidigare i förmiddags och sedan har jag "skyfflat hem hundarna". Dom är väldigt trötta. Daim har inte sovit mycket inatt så han ligger här utsträckt och sover som en gris just nu. Hundarna tyckte det var lite obehagligt med ovädret så dom njuter nog av att vara hemma igen. Vi har en jäkla massa mat att äta och en massa dricka att dricka uppså nu lär det inte vara någon idé att försöka sig på någon bantningskur...

Hysteriskt

Senaste dagarna har varit fullkomligt HYSTERISKA!!! Det är bara hoppa på tåget och hoppas på att man hänger med helt enkelt. Hela lördagen höll jag på och bära saker över till mig och packa upp. Det är sånt som tar en fruktansvärd tid!!! Jag hade hyfsat med energi i kroppen men klockan 5 på eftermiddagen tog det totalt tvärstopp. Men jag hade hunnit en hel del då faktiskt!

Det är lite skrämmande när man går här och fixar och donar att man inser hur dåligt man egentligen mådde i Vollsjö. Jag bodde i huset i nästan 1½ år och fick inte upp mer än typ tre tavlor i hela huset... gardiner? Det fanns inte på skalan. Packade upp porslinet - svart och vitt. Stilrent och snyggt men också en symbolik över att det inte fanns något mitt emellan - en gråzon. Varför såg jag det inte då? Varför gjorde jag inget? Visste jag i mitt omedvetna att jag inte var rätt? Här känner jag mig hemma. Har skrivit ut bilder jag själv har tagit, både från USA och Sverige och satt upp på väggarna och har planer för vart jag ska sätta upp mer bilder. Det är lätt att inreda. Jag har inte fått upp matsalen ännu men Rom byggdes inte på en dag. Mitt hus är inte längre svart och vitt - det har färger! Det är ett välkomnande - glatt hus. En stor ny säng har jag fått - Texasstyle. Den är större än en svensk dubbelsäng känns det som. För helt plötsligt trängs jag och hundarna inte lika mycket. Det heter Kingsize bed här i USA om någon nu vet vad det innebär...Idag ska det komma två nattygsbord som passar till också :) Så det blir ett jättemysigt rum av det!

Hundrummet ska senare få lite på väggarna men så långt har jag inte kommit ännu. Nattaburarna är klara och funkar bra.

Längst in sover valparna och längst mot kameran sover cockrarna Billan och Question. Jag håller successivt på att ta in valparna i gänget vilket går bra. Dumle är den som först blev introducerad till dom stora och det gick okej. Japp är lite tuff så man får passa på dom lite.

I Lördags kväll fick alla hundarna äntligen komma hem. Först var det valparna och Crispy. Valparna förstår ju egentligen inte så mycket... dom kom på andra sidan staketet typ... Crispy fattade och njöt! Sedan kom dom vuxna över och dom visste EXAKT vad det hela handlade om. Sprang runt och nosade, myste och hade det bara jätteskönt. Dörren kunde stå öppen så dom kunde gå in och ut som dom ville. Helt underbart tyckte dom. Bara att få ligga i en soffa tror jag dom njöt av innerligt.

Helt plötsligt vart det ett lugn bland hundarna. Inget skäll, inget gnorr och morr. Även inne hos mamma märktes ett avsevärt lugn. Mycket mindre skäll och mindre nervositet trots att Molly löper! Det är bara att njuta!

Hoppsan njuter av solen

Question och Dumle tar sig en lektur!

När vi vaknade på söndag morgonen så brakade ett oväder utanför huset. Eftersom det var första natten i huset skall det erkännas att det faktiskt var lite läskigt men det gick över efter en stund. Regnet var som så välkommet men åskan och blixten behövde väl inte ta i så mycket! Vid lunch var ovädret förbi och allt återgick till det normala. När mamma hade varit i kyrkan kom hon och hämtade mig för att vi skulle åka in till Terrell och äta lunch med grannar och vänner. En jättegod buffét stod på menyn. Jag var proppmätt när jag åkte därifrån. Spenderade bara dagen hemma med att mysa med djuren och packa upp lite mer. Utanför fönstret var en leråker så det går inte att komma intill med någon bil så att flytta saker var inte att tänka på. Men det var en jättemysig söndag!

Måndag... en av dom mer stressiga dagarna på länge. Klockan nio skulle jag vara hos kiropraktorn. Mamma hade tid samtidigt. Meningen var att vi skulle åka i samma bil men jag upptäckte blod i Candys bur på morgonen. Fick tid på kliniken direkt efter kiropraktorn så jag fick planera om lite. Jag tog Greta (den vita bilen) och mamma tog den nya. Kiropraktorn gick bra. Hos veterinären fick jag sitta och vänta en timme vilket är väldigt ovanligt men det var totalt kaos. Eftersom jag skulle på möte halv tolv lämnade jag Candy där för att dom också i lugn och ro skulle få undersöka henne. Nu känner jag veterinärerna där och litar på dom så det var ingen fara. Jag åkte hem och böt bil och iväg till lunchmötet. När det var klart fick jag åka och hämta Candy och en drös mediciner igen. Dom hittade inget fel på henne men hon har troligtvis en irritation i tarmarna så det har jag fått lite medicin och specialmat för. Hon var ju aldrig påverkad av det men man ska inte ha blod i avföringen. Eftermiddagen gick till sångrepetition och på kvällen åkte jag iväg till Dallas och mötte SWEA-kören. Lika trevligt som vanligt. Dock var jag trött i stämbanden efter många timmars övande men det gick ändå bra. På torsdag har vi vårt första framträdande. I en skola i Dallas Downtown eller vad man ska kalla det... Mamma har varit underbar och sytt en kjol och ett förkläde till det evenemanget :) När jag kom hem halv tolv i går kväll möttes jag av en magsjuk Hoppsan. Hon hade bajsat ner hela vardagsrummet så heltäckningsmattan är totalt förstörd. SUCK OCH STÖN. Crispy hade fått någon form av panik i sin bur, hon har lyckats böja stålet på buren så jag undrar hur hon har lyckats.... i morse vaknade hon också med en väldigt svullen nos. Det ser nästan ut som om hon blivit biten av någon men det är nog hennes egna utbrytarförsök igår...

Idag skulle jag varit på utställningsträning med Kay men hon skulle få någon som reparerade hennes hus så det blev inte av. Istället uppdaterar jag bloggen och ska städa mina gamla rum här i mammas hus. Våra sängbord kommer i eftermiddag och mamma får någon som ska montera ihop hennes gym som hon investerat i. Solen skiner och jag har dom vuxna hundarna i trädgården så dom får röra på sig. Valparna har varit ute det mesta av morgonen och ligger och snarkar högt nu. Så det är väl bara att ta tag i städmoppen och sätta igång och fixa så mamma slipper mitt skit...

Japp bloggar

HEJ!

Japp här... ja det är väl matte (Cilla) som gör det fysiska men jag ligger bredvid och säger vad som ska skrivas liksom. Jag får vara med henne lite på ovanvåningen nu när jag har varit inlåst så mycket idag för att jag ska få lite sällskap ibland. Det är skoj med sällskap. Annars blir det ju lite ensamt...

Idag har matte varit iväg hos veterinären en massa gånger. Bilen rullar själv dit snart. På morgonen var det Geisha (*morr*) och Crispy som var iväg. Det är vi tre som är öronbarn just nu... Först på morgonen pratade dock matte med en veterinär från Helsingborg som förklarade lite för matte om vad som gäller för MRSA-hundar i Sverige. Det samtalet var inte vidare upplyftande kan meddelas, hon var rejält ledsen när hon la på men också väldigt tacksam för att Alexandra, veterinären, hade hjälpt och förklara en massa och gett en par tips. Nåväl... Förra veckan gjorde vi ju tester på Geisha för att se om hon kanske också hade den där jobbiga saken MRSA men det hade hon inte vilket var skönt. Hon hade andra fulingar i öronen men dom var lite lättare att behandla åt minstånne. Både Geisha och Crispy har ju blivit mycket bättre i sina öron. Det är viktigt att jag inte får träffa Crispy just nu vilket jag tycker är synd, hon är ju så snäll!!! Dom tog nya prover på Crispy för att skicka iväg och båda ska på återbesök om en vecka.

På eftermiddagen var det min tur. Matte var nog sur på mig i morse för jag fick ingen frukost! :(. Sedan fick jag sitta inlåst efter morgonpromenaden fram tills vi skulle åka... Så när jag kom ut var jag den gladaste Japp man någonsin kan tänka sig! Jag var så glad så ni anar inte. Inte ens en kalv på grönbete är så glad som jag var! Så fick jag åka bil! Det är ju också jätteroligt juh! Men sedan var det roliga slut :(... Jag fick en spruta i frambenet mot min vilja och jag vart heeeeelt groggy. Jättejobbigt var det. Jag kände hur dom höll på att ta bort bandaget på mitt huvud men jag bara orkade inte streta emot som jag ville. Det bara gick inte... Dom studerade mitt öra noggrannt

28 stygn har jag i örat totalt... det ni! Men visst ser det fint ut. Dom här bilderna tog dom också innan dom tvättade rent örat. Själva tvätten var faktiskt jätteskönt. Det var Adriana som tvättade. Hon är snäll hon! Dr. Ennis tittade också på det och höll också med om hur fint det var. Efter tvätten lade dom nytt bandage på och jag fick nog en till spruta för efter en stund vaknade jag igen. Jag har så ont i huvudet när jag har sovit så där. Mamma körde hem mig och jag fick gå in i rummet igen och sova ruset av mig. Det var ganska skönt faktiskt! Dr. Ennis och matte kom tydligen fram till att jag ska tillbaka på lördag för att lägga om bandaget igen. Det är ju lite problem att jag är så glad för jag måste bli så där jobbigt groggy för att det ska gå och lägga om mig. Annars försöker jag klia och härja och ha mig och det tycker dom inte om människorna... Jag som bara försöker stå upp för mitt namn "Don't Worry Be Happy". Eftersom det är så många stygn så får jag nog ha kvar den här trattskrällen på huvudet minst en vecka till... det var INTE upplyftande att höra! Men det har börjat läka varjefall vilket är skönt. Så nu har vi bandageomläggning planerad till lördag, måndag, torsdag och så får vi se sedan... Matte tycker varjefall att jag är duktig på att ta min medicin! Jag vet ju att det hjälper så det är bara att tugga och svälja och hoppas att det kommer en skinkbit efteråt... *hi hi*... men det gör det sällan...

Vädret har än så länge varit bättre idag. Nu drar det in lite skitväder igen så vi får väl bara hoppas att natta blir lugn. Jag ligger här bredvid matte som sagt och har precis varit ute själv i trädgården en timme... dötrist... ingen får leka med mig!

Så det får nog vara allt för idag... jo, mattes nackspärr är faktiskt lite bättre. Hon är fortfarande på smärtstillande tabletter men har inga större bekymmer varjefall vilket är skönt!

Kram till alla vänner som stöttat mig!

Från Jappman

Jag storknar

Okej... klockan är 20:36 när jag börjar skriva det här och jag har praktiskt taget varit igång non stop sedan i morse...

Igår var som sagt en tuff dag. Först lämnade jag av lilla Bisquit på flygplatsen. Å vad jag grät. Jag började böla redan innan jag satt i bilen. Och lyckades sedan hålla upp tills jag sedan lämnade flygplatsen. En sån underbar liten grabb han är och det var riktigt tomt utan honom i går kväll. Jag fick ett samtal från hans nya ägare och resan hade gått bra varjefall!

Påväg hem från flygplatsen ringde veterinären och började informera mig om Crispys sjukdom och jag fick åka dit och hämta mer mediciner. Suck och stön... när jag kom hem släppte jag ut valparna på en liten lektur vilket var väldigt efterlängtat...

Jag var lite chockad angående Crispy så det var glädje att se dom leka. Tyvärr blev de flesta bilderna suddiga :(

Det var också nu jag såg att Bumlan visst hade fått lite fler ben än hon hade tidigare... jo det var ju den här lilla krabaten som kommit ut...
Ett litet stoföl. Hon är e: Roosevelt - Briar - Vaugely Noble xx och hon har fått namnet Sugarsmile DW. En riktigt liten tuff och trevlig dam som verkar vara ganska nyfiken. Våra grannar Jain och Marty kom över och kollade på det lilla underverket och dom kom verkligen i grevens tid. Att Bumlan hade mjölk förstod vi men Bumlan ville inte låta Smiley dia men när Jain och Marty kom så kunde en hålla, en stå på andra sidan och en hjälpa Smiley och då vart det en riktigt skråvmål och Bumlan kom över det värsta att det inte var så farligt...

Jain och Marty stannade på middag igårkväll och när dom hade gått var det bara att fixa alla hundar och gå och lägga sig...

I morse åkte jag först med Geisha och Crispy till veterinären. Geisha skulle få sina öron kollade för dom är jättefula och speciellt med beskedet igår om Crispys öron så var vi tvugna att ta en del prover och skicka iväg. Crispy har fått MRSA i öronen vilket gör att hon nu hålls isolerad från alla andra hundar och hygienen här hemma är extremt noggrann. Vi vet inte om Geisha också har fått skiten men förhoppningsvis har hon inte det eftersom hon och Geisha inte har umgåtts särskilt mycket. För er som inte vet så mycket om MRSA så är det en jättesvår infektion att bota för den är resistent mot nästan alla antibiotikor. Däremot har vi hittat en antibiotika som hennes version inte verkar vara resistent mot. Problemet är dock att lilla Crispy inte riktigt verkar tåla medicinerna. Igår spydde hon upp mediciner och mat innan det nästan hann komma ner. Sedan vart hon rastlös på kvällen och i morse låg hon och skakade. Troligen för att öronen gjorde ont. Så därför var hon med till veterinären idag och fick (tyvärr) ännumer mediciner som ska dämpa smärtan i öronen. Att hon har fruktansvärt ont märks för hon har inte så lätt att tugga men det verkar som om hon får behålla medicinerna nu varjefall så dom kan verka och det kan hjälpa. Även Geisha har fått en hel drös mediciner för att hjälpa mot hennes skit i öronen...

Meningen var att jag och mamma skulle på ett möte runt 13-tiden men han som vi skulle möta dök aldrig upp. Vi vart arga och åkte och kollade på ett par mobile homes till mig. Hittade ett som var jätteläckert... Hade fått rekomendationer av Jain och Marty och kolla in till det här företaget vilket skulle visa sig var super :) Och ja... vi har beställt ett som kommer på måndag om gud vill och röven håller...

Det krävs dock att det inte regnar och att vi har lite flyt. Dock innebär det inte att jag kan flytta i nästa vecka för att det skall ställas på plats och installeras och INSPEKTERAS och det är just den här inspektionen som kan ta upp till 30 dagar innan dom kommer. Jag får inte röra huset praktiskt taget innan den inspektionen är genomförd... men vi jobbar på att få detta gjort betydligt snabbare eftersom jag får gäster redan den 4 april... Hoppas kan man ju alltid ellerhur???? Jag tog en del mobilbilder men orkar inte ladda in dom just nu så för er som vill se mer bilder gå in på www.palmharbor.com och modellen heter något så konstigt som 72F3...

När vi väl kom hem åkte mamma och köpte pizza och jag fixade hundar. Nu är det snart sängdags och vips hade den här dagen gott fort som f*n... I morgon kommer städerskan som jag börjar bli smått irriterad på. Dels så städar hon sämre och sämre och dels så kommer hon hit och sedan snackar hon en jävla massa skit till andra om oss som hon inte har med att göra... *grrrr*. Jag hoppas dock att jag får en hyfsat lugn onsdag för jag skulle gärna behöva det efter dom här två dagarna...

Ha det gott vänner!

HÄ DÖ!