Så... klockan är strax innan åtta på kvällen och tror ni att den här dagen blev som jag tänkt mej? NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ... men vi börjar väl i lördags egentligen. Det har ju varit så full rulle här så man anar inte.
Gick upp på morgonen och åkte till Japp på förmiddagen så det var gjort. Dom stänger klockan 12 på lördagar så jag hade liksom den tiden att hålla mig till. Japp var jätteglad, nästan lite för glad (som han alltid är!). Dom var imponerade över hur snäll han är på att ta sina mediciner och det vet jag att han är. På en punkten finns ingen bättre vovve kan jag säga. När jag kom hem hade mamma börjat städa lite i trädgården. Meningen var ju att vi skulle vårstädat för ett par dagar sedan men nu fick vi tummen ur och gjorde ett REJÄLT napp. Det blev väldigt snyggt och man märkte på hundarna att dom tyckte om det också. Så klippte vi gräsmattan och fixade i ordning ordentligt. Passade också på att klippa mina hundars trädgård när vi ändå var igång. På eftermiddagen skulle jag ha hundkurs men hon dök aldrig upp. Jag kom på att dom har ju vårlov här så troligen hade dom glömt det (skulle visa sig vara helt riktigt). Senare på eftermiddagen var det meningen att en kille skulle komma och kolla på elen och rörmokeriet till mitt hus men han ringde vid fem och sa att han nog inte skulle hinna. SUCK! Han skulle komma på måndagen istället eftersom jag inte var hemma på söndagen. Då var jag nämligen på hundutställning i Fort Worth. Det ligger på andra sidan Dallas. Kay, som jobbar på djurkliniken tog med mig och någon bättre kunde man inte svansa efter! Hon kom och hämtade mig tidigt - halv sju på morgonen men så är det ju med utställningar! Kay kände praktiskt taget de flesta - oavsätt ras. Hon själv har ju Australian Shepards. Det var hennes hundar jag passade för typ två veckor sedan. Jag hann titta på Cockrarna som inte var så många (9 st!!!!). Det som fascinerade mig var att det bara var tre färger där... Orange/vit, Blue Roan och Blue Roan och Tan... Den sistnämnda var väldigt dåligt tecknad kan meddelas...
Fråga mig inte vad hundarna heter på bilden eller vem ägarna är för det har jag ingen aning om och i programmen skriver man inte ut färgerna heller.
Jag hann också titta på lite Dallisar men bilderna på dessa blev riktigt dåliga så dom får ni vara utan. Jag kan väl säga som så att hundarna var hyfsat fina, enligt min smak gillar jag bättre dom europeiska voffarna. En hund gick som en häst med frambenen... böjde dom i framknäna och hade höga benlyft, såg mycket märkligt ut. Så jag gläder mig väldigt till att mina egna (Co-Co, Dumle, Bounty och Candy) kan visas...
Det fanns ju massor att handla också så klart... egentligen var väl den här mässan i storlek med Växjöutställningen skulle jag kunna säga så det var inte jättemycket försäljare men dom som fanns hade massor!
En annan skillnad som också var här var att här har vi inte burarna runt ringarna utan alla burar och bord är placerade på anvisat ställe. Arrangören vidhåller också med ett antal stolar runt varje ring som faktiskt verkade räcka! Man hittade alltid en stol att sitta på vilket var skönt! Man blev inte så trött i fötterna.
Redan när vi åkte till utställningen var Kay lite snuvig och småhängig. Under tiden vi var där fick hon ont i öronen och när vi kom hem vid 18-tiden var hon riktigt krasslig. Det var ingen tvekan om att hon skulle ligga i sängen igår måndag. Jag tror att jag blev "mentalt" sjuk av detta för när jag kom hem hade jag ont i huvudet och var jättetrött. Jag var smart nog och gick och la mig redan vid halv nio och sov 11 timmar i sträck!!! När jag vaknade igår morse kände jag mig jättepigg och fräsch! Det var så skönt!
Hörde på nyheterna och dom varnade för att vi skulle få en riktig regnomgång igen under natten till idag. Insåg att det var bara att gå ut och fixa stallet. Det hade jag inte gjort sedan förra regnet så det var tungt stall att ta tag i. 3,5 timme tog det och var riktigt slitigt. Men det blev gjort varjefall. Under den tiden fixade mamma med försäkringar och annat smått och gott. Sjukhuset ringde och klockan tre skulle jag kunna hämta hem Japp :). Innan dess var jag dock tvungen att svänga förbi försäkringsbolaget och skriva på lite papper. Eftersom hundorganiseringen här i huset tar lite tid vart jag lite sen men det gjorde inte något. Till slut kom jag ju och det var huvudsaken. Japp var som vanligt jätteglad för att se mig. Han förstod nog att han skulle få komma hem. Han hade varit lite för glad när dom skulle byta bandage så dom hade fått sedera den stackarn igen... Hemresan gick bra, han fick följa med mig i koppel hela eftermiddagen, killen som skulle kommit i lördags kom och kollade på projektet. Vi släppte bomben för honom att det skulle gärna gå och flytta in i huset första April för vi får gäster den 4:e och då ska det gärna vara lite klart och organiserat... I Sverige hade man nog bara stängt dörren och sagt "omöjligt" men den här killen var en riktig optimist och sa bara " jaha, då får vi fixa det och hoppas att vädret är på vår sida". Han hade massa andra jobb också men var fast besluten om att det nog skulle gå och fixa. Sån positiv inställning gillar jag! Han gick genast igång med vilka papper som behövs, allt hade han klart i bilen så det fick vi fylla i och ha klart tills idag.
När han hade åkt organiserade vi Japp lite och meningen var att jag skulle på kör igår kväll men klockan rann iväg och jag var ju tvungen att ta in hästarna innan jag åkte. Jag kämpade in i det sista med inställningen att jag skulle åka men insåg halv sju att jag pallar inte det här. Innan hästarna skulle vara klara skulle klockan vara kvart över sju och då skulle jag ha stressat och gör man det sätter hästarna sig på tvären, fölet skulle in för första gången och jag bara: NEJ, jag får bli hemma... Mycket riktigt - halv åtta var jag färdig med hästarna. Gick in och satte mig och glodde på TV och började känna av det... halsen... hoppades att det skulle gå över... förgäves... vaknade i morse och bara kunde inte svälja. Det bara gick inte. Fick gå ut på toa och spotta ut saliv ur munnen. Svordommarna kom med saliven... det här hade jag ju inte tänkt mig. Lite huvudvärk och feber kom smygandes också... efter lite organiserande av hundar (återigen) gick jag och Crispy ner till stallet och frukostfodrade. Halv tio kom hovslagaren. Hanniball skulle få nya skor eftersom han slet av dom andra med buller och bång. Dom såg förjävliga ut. Det var en bra hovis faktiskt :) Han verkade veta vad han pysslade med. Insåg att jag nog hade haft tur återigen med att hitta en bra hovslagare. :) Det kan annars vara skitsvårt. Han kommer tillbaka på fredag och tar resten av gänget.
Innan hovslagaren kom hade jag haft Japp ute i en liten hundgård och den hunden är väl suverän... han hade lyckats, trots tratt på huvudet att dra ner bandaget så örat kommit ut helt och hållet. Jaha, det var ju bara att stoppa in honom i bilen och åka till sjukhuset igen och få lagt om det där. Fråga mig inte hur han gjorde för enligt mig ska det vara omöjligt men inte enligt Jappman. Men det gjorde ju också att jag fick se hur örat såg ut och jag måste säga att jag vart ruggigt imponerad. Tyvärr hann jag inte ta kort på det men ska försöka göra det på torsdag. Det kommer inte synas mycket av den här olyckan när allt är färdigt kan jag säga!!! Omläggningen blev inte snygg men det får hålla till torsdag när det ska läggas om igen. Mamma följde med och fixade lunch som vi åt i bilen när vi hade varit hemma och lämnat Jappman i sitt rum. Tog ett par värktabletter och vi åkte in till Mesquite som ligger precis i utkanten av Dallas. Vi var tvugna att köpa en torktumlare för elnissen ska installera allt det sedan och då ska det vara på plats... När det var klart och vi kom hem fick vi klartecken för att gå in i huset... Nu är allt gjort klart på utsidan, på insidan är det lite spikar och mattflikar och dyligt som ska fixas och det kommer någon i slutet på denna vecka och fixar det tror jag... Jag och mamma satt och möblerade huset med tavlor och möbler och gardiner, ni vet som man brukar göra. Jag får ju inte ställa in en pryl före inspektionen (förutom tvätt och tork) och för att allt ska klaffa så krävs det en del flyt nu... men har vi flyt så kommer jag nog kunna flytta i slutet på nästa vecka...
När vi kom in satte vi oss bara och vilade fem minuter - hårda fem minuter för jag lyckades göra konststycket att få en mindre nackspärr i höger nacke/axel. Inte mycket men lagom till att det gjorde ont. Jag har ju så fruktansvärt låg smärttröskel så det är pinsamt och fruktansvärt irriterande. Mamma har hjälpt mig här på kvällen med liniment vilket var väldigt skönt. Får hoppas att det räcker.
Nu är det snart sängdags, hundarna skall återigen organiseras och kvällsrastas. Dom är så snälla som bara går med på allt! Skrutten mina. Imorgon kommer städerskan och ett nytt oväder är på G in så det blir stallgöra hur jag än vill... Så jag hoppas att jag är lite friskare tills imorgon varjefall!
Ha det gott folk!
28 stygn har jag i örat totalt... det ni! Men visst ser det fint ut. Dom här bilderna tog dom också innan dom tvättade rent örat. Själva tvätten var faktiskt jätteskönt. Det var Adriana som tvättade. Hon är snäll hon! Dr. Ennis tittade också på det och höll också med om hur fint det var. Efter tvätten lade dom nytt bandage på och jag fick nog en till spruta för efter en stund vaknade jag igen. Jag har så ont i huvudet när jag har sovit så där. Mamma körde hem mig och jag fick gå in i rummet igen och sova ruset av mig. Det var ganska skönt faktiskt! Dr. Ennis och matte kom tydligen fram till att jag ska tillbaka på lördag för att lägga om bandaget igen. Det är ju lite problem att jag är så glad för jag måste bli så där jobbigt groggy för att det ska gå och lägga om mig. Annars försöker jag klia och härja och ha mig och det tycker dom inte om människorna... Jag som bara försöker stå upp för mitt namn "Don't Worry Be Happy". Eftersom det är så många stygn så får jag nog ha kvar den här trattskrällen på huvudet minst en vecka till... det var INTE upplyftande att höra! Men det har börjat läka varjefall vilket är skönt. Så nu har vi bandageomläggning planerad till lördag, måndag, torsdag och så får vi se sedan... Matte tycker varjefall att jag är duktig på att ta min medicin! Jag vet ju att det hjälper så det är bara att tugga och svälja och hoppas att det kommer en skinkbit efteråt... *hi hi*... men det gör det sällan...
Molly undrar nog hur i all världens namn hennes cockervalp hamnade bland alla prickarna... hon gillar ju inte ens prickar...
Snyggbild på Crispy
Och så lilla Bounty Girl som alltid kommer att stanna här...
