Daim och hastar

Daim mar battre! Vi var ju hos veterinaren i morse. Forst pa morgonen var han slo och ville inte ga upp. Egentligen inte nagot ovanligt for att vara Daim - han ar alltid morgontrott. Men nar han sedan upptackte att HAN skulle fa aka nagonstans, da blev det fart pa hunden. Jisses amalia. Jag trodde han skulle hoppa ur skinnet! Nar vi kom till veterinaren mottes vi av den har skylten idag:

Den tyckte jag var riktigt trevlig!

Hos veterinaren uppforde han sig exemplariskt!!! Sa stolt jag var :D. Dr. Wingo tog en nal och drog ut vatska ur hans lilla puckel och sa fick han antibiotika under huden istallet. Han tog lite prover pa vatskan och kunde konstatera att det inte var nagon infektion i det varjefall vilket var skont. Sa rensade vi drankanalen och jag fick med mig mer att renogra med och mer mediciner. Jag var lite orolig att dom ville sova honom igen och fixa och dona men det behovdes inte. Stygnen far sitta kvar till aterbesoket pa mandag... Daim var en glad och stolt vovve nar han kom hem

Han fick springa los en stund innan han fick komma in och ata lite lite frukost for att se om magen var med pa noterna... inga problem. Crispy fick ocksa komma ut och springa fritt pa akern en stund
Jag och mamma akte en stund till Mesquite och kopte tyg till julstrumpor... huvva, det narmar sig fortare an man tror... och nar vi kom tillbaka gick jag ut och tog lite mer kort pa hastarna. Igar delade jag ju pa stona och folen och det har gatt riktigt riktigt bra!!! Inte mycket skrik eller gnall fran dom... Sa nu ska jag satta ut dom pa annons de flesta av dom. Jag vill garna ha salt nagra sa jag kan kopa mig en hasttransport som jag har sett... tycker det ar fruktansvart att vara beroende av andra men jag sager som sa att jag maste ha salt minst ett fol for att kunna ha rad att kopa transporten och jag tror inte kopare kommer in genom dorren av sig sjalv... sa da far jag annonsera dom sa folk vet att dom finns... Jag trodde nog att det skulle vara lite lattare att salja hastar har i USA for att det ar sa stort men jag har upptackt att det nog ar lite tvart om. Det ar sa svart att hitta de ratta kanalerna just for att det ar sa stort! Sa min kvall skall ga med att sitta och leta vart man kan lagga ut annonser pa hastarna och forsoka hitta sa mycket mailadresser som mojligt att skicka mail till...
Gammeltanten Charisma ar iofs inte till salu, men hon vill fa salt ett fol sa jag kan kora henne till doktorn sjalv och slippa vara beroende av andra och betala $75 per vag for att fa henne kord 12 minuter bort...

Bumlan ar inte heller till salu om inte nagon kommer med de ratta pengarna (fast det galler val alla iofs). Men hon har inga problem att inte vara med sin folis langre vilket ar skont!

Bumlan, Aisha och Charisma gar lugnt och ater... dom tycker nog att det ar skont att fa vila fran folisarna lite

Syskonen Always Dallas DW och Acriz DW. Dom vet verkligen att dom ar syskon. Dallas ar till salu men inte Acriz... ja da far man punga upp MYCKET pengar!!! Dom ar annars ganska olika i sattet. Dallas ar jattekelig och klattrar garna pa en medans Acriz inte ar en linslus. Hon ar den som viker undan for kameran direkt men ar inte sa radd for manniskor egentligen...

Nej, jag far val satta igang med mitt annonsletande tror jag...

Livstecken

Jo jo, vi lever och upplever saker sa jag hinner inte riktigt sitta framfor datorn som jag brukar. Men vi har det bra. Forutom att A/C'n har hemma har krashat sa nu far vi sitta och vanta pa en tekniker som ska komma och laga den... det ar verkligen superdalig luft har! Men tur nog sa kunde han komma innan helgen och det ar ju huvudsaken :)

Annars har vi varit pa Southfork Ranch... dar man spelade in utomhus scenerna till TV-serien Dallas. Vi hade tur att kom dit precis nar det skulle vara en rundvandring vilket var valdigt intressant faktiskt. Jag tog lite film men jag har inte hunnit redigera ihop det annu. Daniel tog lite bilder men dom har jag inte heller hunnit fa in pa datorn... men det kommer...

Sedan har vi ocksa varit och shoppat och varit pa Ripleys Belive it or not. Sa det har ar forsta dagen som vi ar hemma... i vantan pa en tekniker... idag blir en lugn och skon dag, ska fixa lite pa hemsidan och lite bilder och video.

Igar var vi en svang med Japp till veterinaren. Skulle ta hans prover for Rimadylen. Jag har ju senaste tiden sagt att det ar nagot med honom och varit lite orolig for njurarna, han har kissat i buren en gang och sa har jag markt att han har droppat lite sa det var med en klump i halsen jag akte dit. Kristaller, njursvikt, ja allt jag fantiserade om... men allt sag jattebra ut, han hade en mindre urinvagsinfektion som han far lite piller for. *puh* Jag var sa lattad hela dagen igar!!!

I morgon hotar dom med regn... ha ha ha. Ska bli valdigt intressant att se hur mycket regn vi far. Vi ska ivag pa Barrellracing imorgon och till en indianby pa sondag... hej och ha.

Kram pa er allesamman

Bra dag

Sicken dag... en bra dag!

I morse akte jag och mamma in till Terrell for att leverera kepsarna. Nar jag var dar fick jag en hel dros mer jobb. 24 kepsar, 2 skjortor och 5 hattband. 12 av dessa kepsar var jatteviktigt att dom blev klara tills imorgon... okej... Mamma och jag var tvugna att aka till Rockwall och kopa en kabel till videokameran men sedan akte vi raka vagen hem. Det var bara att satta igang med dom har 12 kepsarna som var superviktiga. Agda hade beslutat sig for att strejka idag. 3 nalar knackte hon. Till slut sa sket jag i henne och Berta fick ta over arbetet. Hon gjorde det galant! Nar kepsarna var klara akte mamma direkt in och lamnade dom sa det var ur varlden liksom... visst, 12 kepsar kvar men det ar inte kniven pa strupen lika mycket... dom ska jag gora i morgon...

Precis nar mamma hade akt ringde dom fran veterinaren och undrade om jag var hemma, jo da. Dom skulle komma ut och ta blodprov pa Dallas och Hanniball for deras arliga Coggins och undrade om dom kunde komma tidigare an planerat. Passade mig utmarkt sa jag gick och tog in dom och lagom darefter kom Dr. Wingo och hans assistent Vicky. Blodproven var snabbt fixade och Hanniball och Dallas var lika snabbt ute i hagen igen. Dr. Wingo passade ocksa pa att titta pa stona efter att dom gick ner sa i vikt. Han var jatteimponerad over hur jag hade fatt upp dom i vikt och hur fina dom var! Han riktigt oste over mig berom over mitt arbete. Det kandes jatteskojigt!!! Visst har dom en bit kvar men sa bra resultat pa sa kort tid var han impad over. *stolt*

Innan mamma kom tillbaka passade jag pa att sno grasklipparen for henne. Hon hade klippt sin tradgard innan hon akte men var inte klar. Jag tankte att perfekt, jag klipper min ena hage (den jag kom in i) sa ar jag av med det. Sagt och gjort. Det gar ganska snabbt att fa gjort det. Det ar en sadan sak som skulle varit gjort for LANGE sedan men anda inte blivit av... Sedan kom vi pa att vi har ju faktiskt fatt gjort en lonngrind som det iofs star plantor framfor men dom kan man ju kora over sa kommer jag ju in i min andra hage med den har grasklipparen ocksa... Skulle bara ta in valparna som sprang i den hagen och stada lite... men da far jag se det har:

Bilden ar inte sa bra men det Dumle vill demonstrera ar tre LERIGA dalmatiner. Framben, magar, bakben var totalt indrankta i lera!!! Dom har haft skitkul! In i hundrummet sa lange och torka sa vet jag tre voffar som sedan ska bada!!!

Jag gick ut och plockade undan i tradgarden och klippte grasmattan. Sa skont att fa gjort det! Nagot otroligt skont speciellt eftersom man far gaster fran Sverige pa fredag sa ser det lite hyfsat ut i tradgarden. Hundarna brukar ocksa gilla nar det ar fint. Inte nog att tanka pa att det inte kommer in massa ormar och sant skit ocksa! Nar det var gjort var det bara en sak att gora... DUSCHA!

Nu ska jag satta mig och fnula pa ny design till hemsidan... ska gora om den men har inte riktigt iden klar i skallen... Det loser sig nog. Den blir inte klar varken idag eller imorgon sa ni far vanta ett tag tills det hander nagot!

Extremt högt tempo

Torsdag kväll... tror jag... jo det är det nog... hysteriskt...sammanfattning på de senaste dagarna. I går var det verkligen hysteriskt. Mamma fökyld. Halv nio veterinären och lämna Oliver. Hans tur att få rensat öronen. Klockan tio skulle Daim vara tillbaka - tömma sperma. Tassbandaget på Daim funkar, han har inte rört tassen *haha*. Hem med Daim, åka till Rockwall (det tar ca 35 min enkel väg) för att skicka sperman. Det lönade sig att åka dit - $40 mindre i porto med Fedex... jisses säger jag. På vägen tillbaka åkte jag förbi apoteket och sportaffären. Åkte och hämtade Oliver som nu var klar på kliniken. Öronen var fula och äckliga. Mycket mediciner blir det nu :(. Väl hemma var klockan halv tre... Lunch - äntligen! Släppte ut hundarna. Ena trappan på baksidan någorlunda klar. Hundarna kan varjefall ta sig upp och ner nu :) Telefonen ringer - högubben. Kunde komma med hö under eftermiddagen, det var planerat till helgen men det passade honom nu så visst... mamma hjälpte mig att ta in hästarna. Avmaskning på G. Här måste vi avmaska en gång i månaden... så otroligt mycket mask med den här värmen och när det kommer regn sedan så stormtrivs dom. De vuxna var inga större problem med... fölen var destu värre. Ringde Kay, hon kunde komma efter jobbet men jag hade på känn vad som skulle hända... Hökillen kom med två stora balar. Vi släppte ut dom i hagen direkt så hästarna får fri tillgång. Skönt att dom bara kan snaska bäst dom vill... Med avmaskning så borde det hända lite på vikten också. I väntan på Kay gjorde jag i ordning brodyrer... Agda strulade så klart *fan*. Tröjorna fastnade och allt bara sket sig. Suck och stön. När Kay kom försökte vi få in avmaskningen i fölen. Dotty hade jag lyckats lura redan. Jag lyckades lura Covergirl också efter en stund. Jag hade ju förberett Smiley och nu vart hon faktiskt jättesnäll. Den enda som strulade var Acriz. Det gick inte ens att få en grimma på henne. HOn har vibbarna kvar sedan vi fick ta fästingar ur öronen på henne, det måste gjort SKITONT så rädd som hon har blivit igen... men vi får ta det här i helgen. Halv nio på kvällen börjar det bli mörkt och vi släppte ut hästarna... alla förutom Dallas och Hanniball. Dallas var plötsligt jättehalt på höger fram. Troligtvis fastnat i den trasiga delen av den j*vla väggen... Hanniball fick vara inne och hålla sällskap. Ingen värme eller svullnad varjefall... Resten av brodyrerna fick vänta... jag var totalt slut och det var mörkt. Har ju inte hunnit fått in lampor i broderian ännu... när skulle jag hunnit med det? Hundar ut och in och sedan krashade jag i sängen... totalt slut var jag... sov som en gris och när klockan ringde i morse (kvart i sex) undrade jag vart natten tagit vägen... det kändes som jag sovit en timme... trots att jag varit uppe en gång under natten för hundarna skulle ut... såg då att Co-Co var lite halt på höger bak *suck*. Tror jag ska hålla henne ifrån Japp i två veckor med antiinflammatoriskt och smärtstillande och se om det hjälper. Det sitter i knät varjefall... stackars liten... hon vill ju bara leka och vara glad!

I morse... jisses... tempot började högt... hundar ut, hundar in, nästa gäng ut och in, Daim till veterinären klockan 8. Spermatömning igen. Dom i Louisianna hade ju varit lite klantiga och varit en vecka för tidig förra veckan. Hade skickat tillbaka lådorna MED SPERMAN KVAR!!! D.v.s. att dom inte ens tittat på den... kändes inte så skoj faktiskt... hoppas att det blir något nu varjefall. Klockan nio var jag ifrån kliniken. Hem, lämna Daim, byta om och åka till Rockwall igen för att skicka sperman. Vidare till Allen som ligger norr om Dallas, ca 1 timmes bilfärd. Där skulle jag ha hundkurs. En familj med två hundar som dom inte riktigt visste hur dom skulle gå vidare med... det visade sig vara valpar och familjen var inte riktigt enig om vad som gällde för hundarna så dom var jätteförvirrade. Absolut inget "hopplöst fall". Det var ganska skoj - jag fick en bra slant för det varjefall. Åkte hem och rastade hundarna. Kom på att jag inte har några skor till bröllopet imorgon... ska på bröllop fast jag varken känner brud eller brudgum... det ni! Brudgummen är medlem i samma kyrka som mamma så hon blev bjuden och därför blev jag bjuden... jag ska leka "respektive" haha. Var hemma i 45 minuter och åkte sedan iväg och köpte skor. Hittade ett par som jag tror kommer bli kanon! På hemvägen åkte vi förbi traktorstationen för att TITTA på traktorer... ja resten kan ni gissa själva... New Holland T2310... blir levererad imorgon. Vi har döpt den till Ior... den är blå... Bild får väl komma i morgon... På hemvägen åkte vi och köpte glass för det tyckte vi att vi var värda... standard - Banana Split *mums*. Väl hemma, borde brodera handdukarna till bröllopet imorgon men det är återigen mörkt. Nästa veckas projekt: fixa lampor i broderian (men då har jag inte någon ursäkt till att inte jobba)... hinner nog brodera dom imorgon också. Satt framför datorn en stund - Facebook, mail, ja ni vet allt sånt som ska göras. Fått mail från Hanniballs uppfödare! Det var roligt. Åt middag hos mamma - en gooooood biff. Innan man vet ordet av är klockan natt...jag har gjort till vana att gå och lägga mig tidigt för att orka med helt enkelt. Måste - annars orkar jag nog inte tempot jag håller på dagarna. Det som står kvar på "att göra"-listan är att Daim och Crispy ska ha sina mediciner, ta av Daim sitt bandage och göra mig redo för natten. Imorgon lär det inte vara mindre tempo än vad det varit de senaste dagarna. Mattläggare kommer klockan 7 och ska undersöka vad det är för golv under en matta som är lite mysko, Geisha och Oliver ska vara hos veterinären klockan tio. Geisha har börjat löpa och vi ska inseminera henne och kolla hur långt hon kommit här innan helgen... måste vara hemma till 11 - då kommer traktorn, ska ha "körlektion" (jag har ju bara fyra körkort så det borde inte vara så svårt att köra en traktor), brodera handdukarna (hoppas att maskinerna sköter sig) och vid fyra måste man göra sig i ordning för att vara klar till 18:40 eftersom bröllopet börjar klockan 19... Mamma och jag hoppas att vi inte somnar mitt i middagen! Det hade väl sett snyggt ut?!?

Tyvärr inga bilder idag... men jag tror ni fattar varför... när skulle jag hunnit?!? Dags att göra sig i ordning för natten nu!

*susar vidare i livet*

TV, Måleri mm

JAG HAR FÅTT TV!!!!!!! Jag har inte kollat på TV sedan mars! Det är främst därför jag inte bloggat på ett par dagar. Det har varit så befriande att kunna sitta och glo på TV... bara att kunna se nyheter och veta vad som händer?! Underbart. Jag har till och med fått TV i sovrummet vilket är helt underbart... somna till ljud igen :) Jag älskar det! Jag var som barn på julafton när dom var här i veckan och installerade den!

Sedan gav jag mig på ett annat projekt som också varit lite tidskrävande... måla om valprummet. Det är inte färdigt ännu så ni får inte se någon bild idag, men jag hoppas att det blir klart imorgon. Jag kan avslöja så pass mycket att det blir ett Nalle Puh rum... riktigt härligt barnsligt! När jag stod där och målade så tänkte jag för mig själv "tänk om hundarna inte gillar Nalle Puh" *haha*... jag gillar Nalle och då får dom också göra det!

I Onsdags var veterinären här. Vaccinerade ALLA hundar. Det gick riktigt bra och smidigt. Oliver hade tidigare på dagen skadat sig lite så det var så smart att veterinären ändå skulle komma får då kunde vi sy honom här hemma. Oliver var SÅÅÅÅ duktig!

Daim har blivit tömd på sperma två gånger. Asså fatta hur dyrt det är att skicka saker express här. Närmare 800 kr per sändning!!! Inte nog med det, den sista sändningen kom på avvägar så vi måste tappa honom på nytt. Strul strul. Daim har också fått ett sår under tassen för att göra allt mycket roligare och just för att vi ska tappa honom så får jag inte ge honom smärtstillande eller antiinflamatoriskt förräns på tisdag när han borde vara färdigtappad. Daim är inte glad för att jag är där och rensar och fixar och donar. Men jag måste hålla det rent och fint så han inte behöver tabletter... Får hoppas att tiken blir dräktig också... hon verkar ha lite struligt löp. Fullt förståeligt i den här värmen. Fy fabian vad varmt vi har... Egentligen har det varit varmare tidigare i sommar men efter ett par dagars regn i förra veckan så känns det här som ännu varmare än då...

I morgon hoppas jag hinna sitta här framför datorn en stund och sortera lite bilder jag tagit under veckan. Har också fått bilder från Maria på fölet Amaria DW i Sverige...

Hoppas ni har det bra, jag njuter av att ha mamma hemma, att ha TV och att jag mår bra!

Japp skadad och Affärsmöte

Efter en god natts sömn var jag inställd på en dag med möten mitt på dagen och så blev det också iofs. Men jag skulle släppa ut alla hundar på morgonen och plötsligt sa Japp att "Jag ska in i huset". Han bara vägrade vara ute. Okej sa jag, du får vara lyxhund och inne då... plötsligt såg jag att han haltade till på höger bak. Det gjorde han också för ett par dagar sedan, bara två-tre steg och sedan var det inget mer. Då trodde jag att han kanske trampat snett eller att höften gjorde lite ont igen men nu lade sig Japp ner och jag såg det härTyvärr inte världens bästa bild... närbild med mobilen är inte lätt... men klons innandel var inte riktigt där den skulle vara. Jag insåg ju ganska snabbt att det här inte var någon ny skada utan han hade nog haft den sedan han haltade till senast. Ringde djurkliniken och jag fick komma och lämna honom direkt. Det var bara att slänga sig i bilen och åka iväg med honom. Det var inte akut för hans del men jag skulle vidare på möte i Dallas och var tvungen att åka hem emellan och sminka mig och göra mig i ordning så man såg lite välvårdad ut varjefall. Men jag hann gott och väl. Det här affärsmötet eller networkingmötet, vad man nu ska kalla det, var ett möte jag hade blivit inbjuden på genom kontakters kontakter. Här i USA är man mycket för det här med networking av olika slag och det här var väl en av dom "finare" varianterna. Den hölls på en country & golfclub och för att vara med i den här gruppen ska man gå igenom en ganska komplicerad process. Det är hyfsat dyrt ($300 / år) men man kan vara gäst hur mycket som helst... men det var väldigt bra för mig att vara där. Jag fick en hel del kontakter och förhoppningsvis kan väl något av detta ge något i framtiden. Det var många visitkort som delades ut efteråt varjefall :) vilket alltid är positivt!

När detta var klart ringde jag till djurkliniken och hörde hur det gick med Japp. Jo han var redo för hemgång. Perfekt, jag hade drygt 1½ timme ut till sjukhuset så det skulle passa... Japp hade inte velat att man rörde klon (vem hade velat det) så man hade drogat honom lite men det märktes inte något av när jag hämtade honom. Däremot ska han nu ta det lugnt i två dagar... tur att det inte är längre säger jag!!! Så nu ligger han en stund i sin bur med ett lila jättefint bandage runt tassen...

Lilla skruttet mitt...

Under dagen har vi även fått det bekräftat... GRANNARNA FLYTTAR I HELGEN!!!! Har ni hört!!! Vi blir av med pitbullshundarna i helgen! SÅ UNDERBART!!! Man vet inte vad som kommer efteråt men vi har sett att något har varit på gång och idag har vi fått det bekräftat!!!

Sedan behöver jag en liten hjälp... jag utlyser härmed en liten tävling... Jag behöver komma på en bra slogan till företaget. Tyvärr/självklart (beroende på hur man ser det) måste den vara på engelska och "Daimilus Embroidery" måste finnas med... det här är en tävling som kommer pågå hela Juli månad ut. Självklart utlovas ett finfint pris, men vad, det säger jag inte riktigt ännu... men fint är det! Jag kommer tjata om tävlingen med jämna mellanrum för att påminna er!!! Ni får skicka in hur många tävlingsbidrag ni vill och dom kan ni maila till mig på daimilus@gmail.com...

Det var nog allt för idag tror jag. Imorgon är det dags för nya affärskontakter som ska knytas fast nu på en ribboncutting på Chamber of Commerce här i Terrell...

Omvälvande dag!

Jag vaknade av mig själv redan klockan sex. Hundarna (läs Co-Co) trängde nästan ut mig ur sängen. En dum vana jag har börjat med är att kolla mailen på mobilen innan jag ens har stigit ur sängen! Vaddå beroende? jag? näääääääää? Men det kan ju vara något viktigt från mamma.... och idag var det verkligen det! Hon hade fått besked från lantmäteriet att dom kommer och mäter ut avstyckningen av gårdarna redan 12 Juni vilket gör att vi kan stänga alla försäljningar i slutet av Juni/början av Juli redan. Såååå skönt!!!!! Det var först sagt tidigast augusti men nu börjar det röra på sig!!! Det var en underbar nyhet!

Jag klev ur sängen och släppte ut hundarna i tur och ordning. Skulle gå över till mamma men var först tvungen att ringa ACG Nyström i Borås för lite fix av Agda, vår stora brodyrmaskin som ännu strejkar... mycket märkligt... Men Perry försöker på alla sätt att hjälpa, nu ska han skicka över en programuppdatering. Det var ju en tekniker ute i "vintras" och han verkar ju inte ha gjort vad han skulle ... suck och stön...

Nåväl, när mammas hundar var utsläppta för frukost så tog jag och Japp en liten åktur till veterinären. Ja Japp skulle bara vägas för skojs skull. Han har ju gått på rejäl bantning sedan olyckan. Den skedde ju i mitten på mars och när han vägdes in vägde han 88,4 pounds d.v.s. 40,09 kg. Idag vägde han 80,0 punds, d.v.s 36,28 kg! Inte illa att gå ner på två månader!!! Köpte hundmat och hästmat och avmaskning för hästarna när jag ändå var i farten. Det är ganska jobbigt med stona, dom är inte vana med värmen och det tar redigt hårt på dom med föl vid sidan. Dom är magra som revben så på veterinärens inrådan ska vi göra ett försök med superavmaskning för att se om det kan hjälpa... Aisha har ätit lite dåligt, hon ser värst ut, så nu ökar vi kraftfodergivan lite på henne också. Det blir lättare när Karin kommer nästa vecka. Hon ska få hjälpa mig att hålla stona så ska jag bråka med fölisarna och grimmor och grimskaft... hi hi...

När jag kom hem ringde plötsligt mobilen... det var från River Chase Animal Hospital... Yen var hittad!!!! Otrolig glädje! Ett evigt ringande till ägare, mamma, Katarina och övriga började så nästan batteriet på mobilen tog slut. Nya ägaren fick åka och hämta sin lilla prinsessa. Helt oskadd men hungrig och törstig. En familj hade tydligen tagit hand om henne igår och tagit henne till sjukhuset idag. Det kändes så otroligt skönt att det blev ett lyckligt slut på historien. Det gav mig också en liten extra energiboost. Listan för dagen var lång så jag betade vidare på den och broderade en tröja som jag tänkt att ha som lite reklam för mig själv... lite som skylt för vad vi kan göra...

Och i lite inzoomning så ser det ut så här:

Jag vart faktiskt ganska nöjd... lika nöjd var jag för att jag kunde stryka en sak till på min lista för "att göra saker måndag". Det gick i rasande fart.

När lunchen var intagen i magen tog jag och ringde till Amerikanska Kennelklubben... å vad ni ska vara tacksamma för SKK. Om ni tycker att dom kan vara struliga så är det INGENTING mot vad AKC är... jag lovar er... dom är hopplösa att ha å göra med. Men nu vart det lite mer papper att skriva - ett brev till varje valpköpare skall skickas och dom ska skriva under och skicka tillbaka till mig som ska skriva ett separat papper och skicka upp tillsammans med detta... sicket strul... Jag gav upp kändes det som... men det verkar lösa sig till slut. Sedan var det bilens tur att få sig en omgång... den var så stökig... ni anar inte. Det mesta var papper. Och jag hittade bland annat papper jag letat efter ganska länge som låg där som jag inte visste hade kommit och begärt ut kopior för mm mm mm.... en bil är ingen brevlåda... *hint till mamma*... men nu är den städad och alla papper lagda på hööööööööög. Det som är av vikt varjefall, resten är slängt. Mitt i allt var det dags att byta hundar i trädgårdarna vilket var ganska snabbt och enkelt gjort. Jag hade mål att jag skulle mocka två boxar idag i stallet... när man inte mockar så mycket känns det faktiskt i kroppen en del även fast sex boxar inte är så mycket. Men idag gick det enkelt. Jag fick faktiskt gjort tre boxar, plus att jag fick avmaskat hästarna i hagen. Vanligtvis vill jag göra det i boxarna för dom kan vara lite struliga men idag gick det helt okej... jag ville göra ett försök... När jag däremot kom med flugsprayen var jag inte lika poppis kan jag säga. Den som var bäst var faktiskt... DALLAS!!! Hon köper läget i de flesta situationer... störtskön dam är hon faktiskt... Jag tog lite kort på hästarna med mobilen... inte världens bästa men men...

Den mörkbruna till vänster är Dallas... 1 år... den i mitten är Smiley... 2½ månad... jag sa ju att hon var STOR!!!! Hon blir enorm! Jag tog ett ungefärligt mått vart hon gick på mig och om det är någorlunda så är hon strax under 114 cm...

Från vänster: Acriz DW, Aisha, Covergirl DW, Charisma... ingen vidare intresserad av att prata med mig efter avmaskningen kan jag säga!!! När hästarna var avklarade orkade jag inte mocka mer. Jag tyckte nu att jag hade gjort vad jag kunde... gick och släppte ut mammas hundar och hem och skrev alla dom 8 brev till valpköpare som dom skulle skriva under och skicka tillbaka till mig... det var lite pyssel med det men nu är det gjort! Jag har praktiskt taget fått gjort allt som stod på schemat för dagen... riktigt nöjd är jag! Det har kort och gott varit en toppendag!!!!

Halta hundar

I går kväll var allt frid och fröjd. Jag kom hem och skulle släppa ut hundarna. Men Co-Co vägrade gå ut ur sin bur. Hon brukar väl inte vara den snabbaste ut ur buren som så men när hon inte kommit ut ur buren på fem minuter fick jag ju gå och locka ut henne och då kom hon. Men hon var halt. Jättekonstigt halt. Hela hundens bakparti var liksom uppbullande och skevt på något sätt. Om man såg henne från sidan så såg hon överbyggd ut bak med jättesluttande kors och såg man henne ovanifrån så stack ena sidan in vid flanken och andra sidan ut. Herre jäklar tänkte jag. Vad är nu detta? Först var hon halt Vänster bak men efter ett tag tyckte jag mer att det var höger bak. Men det var jättekonstigt för hon gick mer som en orm. Det är så svårt att beskriva... Första tanken var nu har hon fått värsta höftdysplasin men andra tanken blev är det knät det är fel på? Så där höll jag på och vela fram och tillbaka. Det var väldigt märkligt. Så kom Japp och Hoppsan in och leken var i full gång. Hur fasen får man en nöt till att vara lugn????? Det går inte! Det är omöjligt. Men då verkade det inte som om det var något fel på henne. Jag ville inte ge henne något smärtstillande heller för jag vet att då leker hon ännu mer och jag visste ju inte vad det var. Det var så extremt diffust. Hoppades på att det skulle vara borta tills idag... förgäves.
I morse när vi vaknade var hon stel men fortfarande lite ormig i bakkärran. Nu kunde man mer se att det var höger bak som var värst men höft eller knä? Svullnad vänster sida - inbuktandes höger sida. Inget var logiskt. Vad hade hänt? Det var oundvikligt att ringa till veterinären och få en tid. Sedan ett par dagar har även Molly varit halt men vi har hållt henne på Rimadyl för att skjuta kostnaderna på framtiden. Men man kan inte prioritera så Molly fick också följa med. Klockan ett fick vi tid till farbror doktorn. I Mollys fall var både jag och mamma oroliga för att vi kanske skulle tvingas säga adjö till henne. Hon börjar ju bli ett par år gammal och hon har varit extremt grinig senaste tiden.
När vi kom dit började han med Molly. Det var en vikarie för ordinarie veterinärer som visade sig sedan vara veterinärprofessor på universitetet här i Dallas. Jättetrevlig äldre man. Först fick vi gå ute på vägen med Molly och så klart var hon inte så halt som hemma. Men det är inte så konstigt - hon hade nog lite Rimadyl i kroppen. Jag hade på morgonen ringt till Helsingborgs Djursjukhus och dom hjälpte mig att maila över röntgenbilder som togs där i Juli förra året så vi hade något att jämföra med. Det skulle senare visa sig vara helt suveränt. På dom bilderna såg veterinären att hon hade pytte pytte påbörjan till HD vilket inte är ovanligt i hennes ålder (hon är 7 år nu) men så röntgade vi om för att se vart vi stod idag. Positivt resultat! Oförändrade bilder. Det var knappt någon skillnad alls *puh*. Troligen har hon fått sig en känga eller något sådant och hon har lite ont och är lite stel i alla muskler och allt runt höft och rygg. Hon har ju trots allt en ryggkota för mycket men den kan man ju inte bara plocka bort. Så Molly ska vila och gå på Rimadyl i en vecka.
Så var det Co-Cos tur... veterinären höll med mig om att hon gick som en orm. Väldigt märkligt rörelseschema men lite mer halt på höger bak än vänster bak och frågan var om det var höft eller knä. Han palperade och fixade - ingen reaktion och han tyckte också att svullnaderna var väldigt märkliga. Röntgen för henne också... Gud så ängslig jag var. Hon är ju aldrig röntgad förut. Tänk om hon redan nu har HD - som Japp. Han fick det ju i den här åldern. Tänk om det inte bara var ett trauma. Tänk om dom hittade något som skulle opereras. Ni vet hur tankarna går... men efter ett tag kunde vi andas ut. Röntgenplåtarna såg kanon ut! Hon har jättefina höfter. Vi disskuterade lite fram och tillbaka om både det ena och det andra och helt plötsligt frågar veterinären "varför blir inte du veterinär?". Jag vart nästan helt stum. Frågan har kommit förut men från folk man känner lite mer än en man man träffat i tio minuter och än mindre från en professor... men jag tog det som en komplimang. Man kanske ska grubbla lite på det ändå... Kontentan för Co-Co var varjefall strikt vila ett par dagar och koppelpromenader och sedan är det Rimadyl för henne också... Så får vi hoppas att det här släpper för bägge vovvarna...

Hysteriskt

Senaste dagarna har varit fullkomligt HYSTERISKA!!! Det är bara hoppa på tåget och hoppas på att man hänger med helt enkelt. Hela lördagen höll jag på och bära saker över till mig och packa upp. Det är sånt som tar en fruktansvärd tid!!! Jag hade hyfsat med energi i kroppen men klockan 5 på eftermiddagen tog det totalt tvärstopp. Men jag hade hunnit en hel del då faktiskt!

Det är lite skrämmande när man går här och fixar och donar att man inser hur dåligt man egentligen mådde i Vollsjö. Jag bodde i huset i nästan 1½ år och fick inte upp mer än typ tre tavlor i hela huset... gardiner? Det fanns inte på skalan. Packade upp porslinet - svart och vitt. Stilrent och snyggt men också en symbolik över att det inte fanns något mitt emellan - en gråzon. Varför såg jag det inte då? Varför gjorde jag inget? Visste jag i mitt omedvetna att jag inte var rätt? Här känner jag mig hemma. Har skrivit ut bilder jag själv har tagit, både från USA och Sverige och satt upp på väggarna och har planer för vart jag ska sätta upp mer bilder. Det är lätt att inreda. Jag har inte fått upp matsalen ännu men Rom byggdes inte på en dag. Mitt hus är inte längre svart och vitt - det har färger! Det är ett välkomnande - glatt hus. En stor ny säng har jag fått - Texasstyle. Den är större än en svensk dubbelsäng känns det som. För helt plötsligt trängs jag och hundarna inte lika mycket. Det heter Kingsize bed här i USA om någon nu vet vad det innebär...Idag ska det komma två nattygsbord som passar till också :) Så det blir ett jättemysigt rum av det!

Hundrummet ska senare få lite på väggarna men så långt har jag inte kommit ännu. Nattaburarna är klara och funkar bra.

Längst in sover valparna och längst mot kameran sover cockrarna Billan och Question. Jag håller successivt på att ta in valparna i gänget vilket går bra. Dumle är den som först blev introducerad till dom stora och det gick okej. Japp är lite tuff så man får passa på dom lite.

I Lördags kväll fick alla hundarna äntligen komma hem. Först var det valparna och Crispy. Valparna förstår ju egentligen inte så mycket... dom kom på andra sidan staketet typ... Crispy fattade och njöt! Sedan kom dom vuxna över och dom visste EXAKT vad det hela handlade om. Sprang runt och nosade, myste och hade det bara jätteskönt. Dörren kunde stå öppen så dom kunde gå in och ut som dom ville. Helt underbart tyckte dom. Bara att få ligga i en soffa tror jag dom njöt av innerligt.

Helt plötsligt vart det ett lugn bland hundarna. Inget skäll, inget gnorr och morr. Även inne hos mamma märktes ett avsevärt lugn. Mycket mindre skäll och mindre nervositet trots att Molly löper! Det är bara att njuta!

Hoppsan njuter av solen

Question och Dumle tar sig en lektur!

När vi vaknade på söndag morgonen så brakade ett oväder utanför huset. Eftersom det var första natten i huset skall det erkännas att det faktiskt var lite läskigt men det gick över efter en stund. Regnet var som så välkommet men åskan och blixten behövde väl inte ta i så mycket! Vid lunch var ovädret förbi och allt återgick till det normala. När mamma hade varit i kyrkan kom hon och hämtade mig för att vi skulle åka in till Terrell och äta lunch med grannar och vänner. En jättegod buffét stod på menyn. Jag var proppmätt när jag åkte därifrån. Spenderade bara dagen hemma med att mysa med djuren och packa upp lite mer. Utanför fönstret var en leråker så det går inte att komma intill med någon bil så att flytta saker var inte att tänka på. Men det var en jättemysig söndag!

Måndag... en av dom mer stressiga dagarna på länge. Klockan nio skulle jag vara hos kiropraktorn. Mamma hade tid samtidigt. Meningen var att vi skulle åka i samma bil men jag upptäckte blod i Candys bur på morgonen. Fick tid på kliniken direkt efter kiropraktorn så jag fick planera om lite. Jag tog Greta (den vita bilen) och mamma tog den nya. Kiropraktorn gick bra. Hos veterinären fick jag sitta och vänta en timme vilket är väldigt ovanligt men det var totalt kaos. Eftersom jag skulle på möte halv tolv lämnade jag Candy där för att dom också i lugn och ro skulle få undersöka henne. Nu känner jag veterinärerna där och litar på dom så det var ingen fara. Jag åkte hem och böt bil och iväg till lunchmötet. När det var klart fick jag åka och hämta Candy och en drös mediciner igen. Dom hittade inget fel på henne men hon har troligtvis en irritation i tarmarna så det har jag fått lite medicin och specialmat för. Hon var ju aldrig påverkad av det men man ska inte ha blod i avföringen. Eftermiddagen gick till sångrepetition och på kvällen åkte jag iväg till Dallas och mötte SWEA-kören. Lika trevligt som vanligt. Dock var jag trött i stämbanden efter många timmars övande men det gick ändå bra. På torsdag har vi vårt första framträdande. I en skola i Dallas Downtown eller vad man ska kalla det... Mamma har varit underbar och sytt en kjol och ett förkläde till det evenemanget :) När jag kom hem halv tolv i går kväll möttes jag av en magsjuk Hoppsan. Hon hade bajsat ner hela vardagsrummet så heltäckningsmattan är totalt förstörd. SUCK OCH STÖN. Crispy hade fått någon form av panik i sin bur, hon har lyckats böja stålet på buren så jag undrar hur hon har lyckats.... i morse vaknade hon också med en väldigt svullen nos. Det ser nästan ut som om hon blivit biten av någon men det är nog hennes egna utbrytarförsök igår...

Idag skulle jag varit på utställningsträning med Kay men hon skulle få någon som reparerade hennes hus så det blev inte av. Istället uppdaterar jag bloggen och ska städa mina gamla rum här i mammas hus. Våra sängbord kommer i eftermiddag och mamma får någon som ska montera ihop hennes gym som hon investerat i. Solen skiner och jag har dom vuxna hundarna i trädgården så dom får röra på sig. Valparna har varit ute det mesta av morgonen och ligger och snarkar högt nu. Så det är väl bara att ta tag i städmoppen och sätta igång och fixa så mamma slipper mitt skit...

Hur många timmar har dygnet?

Jisses, det börjar nästan kännas stressat att hinna med å blogga! Det som jag nästan tidigare alltid har haft tid med har de senaste två dagarna varit kämpigt med...

Igår var jag och mamma en vända till Canton. Förbannade över att han som skulle fixat det invändiga i mitt hus inte skulle komma (det hade vi räknat ut) åkte vi iväg för att köpa sängbord. Det hittade vi :) Vi hade en jättetrevlig dag på Canton faktiskt, solen sken, lagom varmt, lagom med folk så det var så härligt så

När vi gick där ringde dom från djursjukhuset! Japp fick komma hem! Dom hade plockat stygnen och det såg verkligen kanonfint ut! Gud så glad man vart. det var ändå planerat att vi skulle hämta honom men vi visste inte om stygnen var borta eller om dom behövde vara kvar tills måndag/tisdag. Men dom hade dom plockat och Japp hade suttit som ett ljus! Han förstod nog att det innebar att han snart fick komma hem. Å jisses vad han var glad när han fick syn på mig. Jag skrev någon annan gång när han blev kastrerad tror jag - man kan bli glad, man kan bli jätteglad och man kan bli JAPP GLAD. Han höll bokstavligen på att riva HELA kliniken!

Fyra välbehövda kilon har han också bantat sedan olyckan :) Så det kämpar vi vidare med nu när det har blivit en bra start på det :) Väl hemma fick Japp gå i en hage bredvid alla andra och hälsa och på kvällen fick han komma in med Daim, Co-Co och Hoppsan. Han vart ju så klart jätteglad över att se dom, dom vart kanske inte liiiiiika glada över att han var så glad. Men det var så skönt att ha han i sängen igen och jag tror att Japp tyckte det var skönt att vara tillbaka i sängen!!! Det är där han ska sova på nätterna! Så nu är det trångt igen på natten!

Idag har mamma och jag mest förberett inför att Japps uppfödare Aase och hennes man Edgar ska komma och hälsa på. Deras plan landar 22:14 så jag behöver inte åka härifrån förrän förrän vid nio (vilket är om en och en halv timme). Aase och Edgar har varit på kryssning en vecka och ska vidare upp till en stor dalmatinerutställning i Kentucky och passar på att stanna och hälsa på Japp! Skönt att hans öra har läkt så bra då också :)

Annars mår vi (både två och fyrbenta) väl ganska hyfsat... smärtan i armen finns där men är betydligt bättre. Även mammas axlar är något bättre.

Det kan hända att jag inte hinner blogga förräns framåt måndag/tisdag nästa gång, bara så ni vet :)

Stormigt värre

Torsdag... halv sex vaknade Dumle... Den lilla grisen väcker hela familjen med sitt ylandes. Klockan sex fick dom frukost och han var tyst i ytterligare en timme. Jag låg dock och lyssnade på det jag inte ville höra... regn, åska och dunder. Egentligen tycker jag att vi behöver regnet för gräset skull men det kunde väl vänta bara en vecka med att komma så jag kunde få komma in i mitt hus? Vädergudarna är inte riktigt på samma nivå som mig om man så säger. Dagens regn gjorde ju att man absolut inte kommer åt huset på det sättet som dom plötsligt kräver... Det lär nog bli försenat minst en eller två veckor om man ser på väderrapporterna nu. Det känns jävligt surt! Nåväl, inget jag kan tjura över nu... Ni får istället se hur det blev när huset fick en kjol på sig... det heter så... det vita undertill är en kjol...

Så... så enkelt är det, ingen flytt på ett tag tyvärr... däremot har vi fått lov att börja ta ner gardinerna för att byta ut dom. Allt för att få det till att se ut som ett hem... mamma har varit så underbar och hjälpt mig sy köksgardinerna först :)

Det gjorde jättestor skillnad faktiskt. Eftersom alla gardiner i huset är gröna så bara det att en blev utbytt gjorde mycket faktiskt. Mamma har även sytt till matsalen men kappan är inte riktigt färdig där. Så när det är klart kommer bild på det också :)

I morse när jag hade dallisarna ute så såg jag att en av valparna försökte kissa men det såg lite udda ut. Jag hade saker i händerna som jag fick ställa ifrån mig och när jag kom tillbaka dit hon satt så var det en blodfläck där!!! Jag tog in valparna och började undersöka en och en vad det var. Medans jag hämtade papper och lite annat smått och gott sprang dom lösa i rummet. När jag kom tillbaka var det en del mer blod på golvet men jag var inte säker på vem det var. Mamma och jag tog valp för valp och gick noga igenom dom och insåg att det kom från Bountys vagina. Satte henne i en egen bur och ringde veterinären. Fick en tid klockan tio. Bounty själv verkade pigg och glad så det var ingen större panik egentligen. Paniken fanns mest hos mig som så klart började fantisera om både det ena och det andra.... Hos veterinären tog vi MASSA prover. Urinprover, blodprover, ultraljud och så vidare. Dom enda två anledningar till detta vi kan hitta är antingen har hon en svag urinvägsinfektion eller så har hon på något sätt fått i sig råttgift eller någon annan form av gift. Men förgiftning verkar ganska osannolikt och vi hittade lite skit i urinen men ändå inte tillräckligt för en hel blödning... däremot får hon nu behandling mot båda delarna bara för att inte hoppa över något. Dom ville inte lägga in henne just för att hon var så pigg och glad men hon ska vara för sig själv och ta det lugnt...

Jappman kommer troligen hem från sjukhuset i morgon. Han har fått stanna där av både smidighets och ekonomiska skäl. Dels så är ju herrn så glad här hemma att han är lite stor när han har den här förbaskade kragen på sig. I och med såret måste han hållas isolerad och han lärde sig ju att plocka av bandage och annat. Då var det lättare att han fick ligga inne där han tog det lugnt och skönt och "bara" kostade $20 per dag istället för $80 nästan varje dag för bandageomläggning som han petar av sig när han är hemma. Men det att vi har haft honom där han har kunnat ta det lugnt och vilat har även gjort att det har läkt mycket fortare och bättre än förväntat. Vi trodde att vi inte skulle kunna plocka stygnen förräns i början på nästa vecka men det verkar som om dom kan få åka av imorgon :) Varjefall något positivt!

Här i eftermiddag ska jag tillbaka till sjukhuset fast nu med Geisha och Crispy. Öronvovvarna igen... Den tiden var inplanerad sedan förra veckan så det är bara ett rutin återbesök... det stormar verkligen här idag så man måste verkligen hålla i ratten när man kör!

Ha det gott

Kram

Förbannade regn

Nu står det klart. Vädret satte krokben för flytten. Det känns så jäkla ruttet!!! Planeringen var att idag skulle septitanken komma och bli installerad OM det inte regnade, och besiktning på torsdag. Men det sket sig. Inatt kom världens oväder in med åska, blixt och en hel del regn. Gräsmattan där han ska köra in den mycket tunga tanken kommer omöjligen att hålla och dom anser att det är så pass blött att tidigast om tre dagar, d.v.s. fredag. Då kommer slutinspektionen inte kunna ske förrän tidigast tisdag nästa vecka. Så nu får vi komma på alla möjliga alternativa lösningar eftersom Japps uppfödare Aase och hennes man kommer på besök på lördag. Det var ju därför vi ville flyttat innan för att underlätta. Ännu mer ruttet känns det också eftersom staketkillen var ute igår och han lovade att staketet skulle kunna fixas till helgen utan problem så det såg ju så bra ut tills natten kom... Så högen med alla mina saker får stå kvar i hallen eftersom jag inte får flytta in något i huset... RUTTET är vad det känns...

Igår var jag iväg med alla valparna till veterinären. Det skulle vaccineras och Dumle skulle BAER-testas mm. Dumle hör på bägge öronen kan meddelas. Av en händelse tog vi treckprov på honom för att se om han hade mask. Jag tyckte egentligen det var onödigt men sa att okej, bättre nu än att skita (fniss) i det eftersom det kom upp och tur var väl det. Trots att han avmaskades när han flög över så hade han MASSA mask i magen. Så nu går han på 10 dagars avmaskning och sedan ska vi göra nytt prov. Va tur man har ibland. Troligen har han fått masken på vägen över, flygresan för vi tog prover på dom andra också och dom hade inte något alls. Mycket märkligt... men bra att få det fixat. I och med att vi har lite örontrubbel här hemma passade vi på att spola alla valparnas öron också för dom har en så bra maskin att göra det med :)

Japp är kvar på sjukhuset ännu. Min högerarm är riktigt jävla ond mot mig och eftersom han är så stark och med krage så är det bättre att han är där han är just nu. Jag tror att örat läker fortare när han är lugn och stilla och min arm får också en ärlig chans. Det var också bra eftersom jag skulle in till Dallas igår och sjunga på kvällen för då slapp mamma passa honom. Han är ju alltid så glad när han kommer hem och det känns inte riktigt rätt att ta hem honom och stoppa honom i ett ensamt rum direkt heller... Så vi tar en dag i taget så får vi se när han kommer hem... Jag har väl klämt en nerv riktigt jäkligt för smärtan vill inte ge sig. Mamma tycker jag ska gå till en kiropraktor och det lutar väl mer och mer till att jag snart får ta och göra det. Jag knaprar smärtstillande som en kanin knaprar sallad vilket inte är trevligt direkt. Det konstiga är att när jag ändå jobbar med armen gör det inte så ont men när jag skriver på datorn, sitter i soffan, kör bil och sånt så gör det ont från axeln ner till lillfingret. Det riktigt iiiiiiiilar. Men men, ingen idé å klaga...

Dagens planer är väl inte så jättestora. Dumle övar ibland till någon operakör här i stan så klockan halv sju drog han igång i morse accompangerad av Candy och Bounty. Strax därefter drog mamma igång larmet och det var bara att kliva upp dom där 45 minuter tidigare än vanligt. Det är ju inte så farligt i och för sig men jag hade det så skönt under täcket. I och med att septitanken inte kommer så får vi väl planera om lite... dom kommer nog och installerar A/C'n i huset dock så någon måste vara hemma hela dagen... får se hur vi löser det för både jag och mamma behöver åka iväg en stund... men det är småsaker...

Puzz och Kjam

Smärta och klagan

Det är vad vår familj upplever just nu. Jisses vad vi beklagar oss...

Japps bandage gick upp igår igen och jag fick åka in med honom igen. Vi beslöt att han fick ligga kvar över helgen för att han skulle hålla sig lugnare och örat skulle läka lite snabbare kanske. Det gav oss också en lite lugnare helg vilket faktiskt hittills ändå har tvingats vara lugn. Jag hade ju nackspärr för ett par dagar sedan. Den har nu förflyttat sig ner och sitter från muskelfästet i axeln och ner till armbågen och bakom skuldran. Det är som en kniv som sitter på utsidan av tricepsmuskeln. Det är min främsta klagopelare. I förrgår snubblade mamma över Yen och det var hennes tur att smälla till nacken fast på andra sidan. Hon hade tur och fick tid hos kiropraktor igår vilket hjälpte henne men så klart så kommer hundar och dänger in i oss båda när vi sitter i soffan och båda bara skriker AJ i kör! Det är verkligen helt hopplöst. Ni kan ju tänka er mig och mamma som tant 1 och tant 2 med samma om inte liknande skada... snyggt radarpar! Båda stinker liniment och knaprar smärtstillande som kaniner.... stiligt...

Idag fick dallisvalparna komma ut med dom vuxna (D.v.s. Co-Co, Daim och Hoppsan). Co-Co bara älskade att äntligen få leka med dom små. Dock så vrickade Dumle till sin höger framtass så han vart halt ganska fort. Jag hade tur och upptäckte det fort så han fick komma in och vila istället för att leka.... vila och vila... han lekte med Yen i vardagsrummet men det var ändå inte så vilt. Han gillade nog ändå läget tror jag. Hältan har blivit bättre nu på kvällen och jag tror att får han ta det lugnt imorgon så ser vi inte mer av det... OM han nu mot förmodan inte blir bättre så har han en tid hos veterinären på måndag morgon för att göra hörseltest och få vaccination och då kan vi slå en plåt på tassen men det tror jag inte ska behövas! Candy och Bounty däremot slocknade rejält när dom kom in.

Annars har vi varit och handlat in massa roliga saker till mitt nya hus... kastruller, stekpannor, knivar, handdukar, ja ni vet allt sånt "basvaror" som man behöver i ett hus.... irriterande bara att jag inte får sätta in det i huset ännu!

Nu piper Dumle efter mig...

Hä Dö!

Japp bloggar

HEJ!

Japp här... ja det är väl matte (Cilla) som gör det fysiska men jag ligger bredvid och säger vad som ska skrivas liksom. Jag får vara med henne lite på ovanvåningen nu när jag har varit inlåst så mycket idag för att jag ska få lite sällskap ibland. Det är skoj med sällskap. Annars blir det ju lite ensamt...

Idag har matte varit iväg hos veterinären en massa gånger. Bilen rullar själv dit snart. På morgonen var det Geisha (*morr*) och Crispy som var iväg. Det är vi tre som är öronbarn just nu... Först på morgonen pratade dock matte med en veterinär från Helsingborg som förklarade lite för matte om vad som gäller för MRSA-hundar i Sverige. Det samtalet var inte vidare upplyftande kan meddelas, hon var rejält ledsen när hon la på men också väldigt tacksam för att Alexandra, veterinären, hade hjälpt och förklara en massa och gett en par tips. Nåväl... Förra veckan gjorde vi ju tester på Geisha för att se om hon kanske också hade den där jobbiga saken MRSA men det hade hon inte vilket var skönt. Hon hade andra fulingar i öronen men dom var lite lättare att behandla åt minstånne. Både Geisha och Crispy har ju blivit mycket bättre i sina öron. Det är viktigt att jag inte får träffa Crispy just nu vilket jag tycker är synd, hon är ju så snäll!!! Dom tog nya prover på Crispy för att skicka iväg och båda ska på återbesök om en vecka.

På eftermiddagen var det min tur. Matte var nog sur på mig i morse för jag fick ingen frukost! :(. Sedan fick jag sitta inlåst efter morgonpromenaden fram tills vi skulle åka... Så när jag kom ut var jag den gladaste Japp man någonsin kan tänka sig! Jag var så glad så ni anar inte. Inte ens en kalv på grönbete är så glad som jag var! Så fick jag åka bil! Det är ju också jätteroligt juh! Men sedan var det roliga slut :(... Jag fick en spruta i frambenet mot min vilja och jag vart heeeeelt groggy. Jättejobbigt var det. Jag kände hur dom höll på att ta bort bandaget på mitt huvud men jag bara orkade inte streta emot som jag ville. Det bara gick inte... Dom studerade mitt öra noggrannt

28 stygn har jag i örat totalt... det ni! Men visst ser det fint ut. Dom här bilderna tog dom också innan dom tvättade rent örat. Själva tvätten var faktiskt jätteskönt. Det var Adriana som tvättade. Hon är snäll hon! Dr. Ennis tittade också på det och höll också med om hur fint det var. Efter tvätten lade dom nytt bandage på och jag fick nog en till spruta för efter en stund vaknade jag igen. Jag har så ont i huvudet när jag har sovit så där. Mamma körde hem mig och jag fick gå in i rummet igen och sova ruset av mig. Det var ganska skönt faktiskt! Dr. Ennis och matte kom tydligen fram till att jag ska tillbaka på lördag för att lägga om bandaget igen. Det är ju lite problem att jag är så glad för jag måste bli så där jobbigt groggy för att det ska gå och lägga om mig. Annars försöker jag klia och härja och ha mig och det tycker dom inte om människorna... Jag som bara försöker stå upp för mitt namn "Don't Worry Be Happy". Eftersom det är så många stygn så får jag nog ha kvar den här trattskrällen på huvudet minst en vecka till... det var INTE upplyftande att höra! Men det har börjat läka varjefall vilket är skönt. Så nu har vi bandageomläggning planerad till lördag, måndag, torsdag och så får vi se sedan... Matte tycker varjefall att jag är duktig på att ta min medicin! Jag vet ju att det hjälper så det är bara att tugga och svälja och hoppas att det kommer en skinkbit efteråt... *hi hi*... men det gör det sällan...

Vädret har än så länge varit bättre idag. Nu drar det in lite skitväder igen så vi får väl bara hoppas att natta blir lugn. Jag ligger här bredvid matte som sagt och har precis varit ute själv i trädgården en timme... dötrist... ingen får leka med mig!

Så det får nog vara allt för idag... jo, mattes nackspärr är faktiskt lite bättre. Hon är fortfarande på smärtstillande tabletter men har inga större bekymmer varjefall vilket är skönt!

Kram till alla vänner som stöttat mig!

Från Jappman

Himmel och regn...

Onsdag... städdag... Till att börja med så fick jag igår kväll världens jäkla nackspärr. Natten var ett halft helvete kan jag meddela. Ni vet hur det är när man har ont och inte hittar något läge att slappna av i. Så hade jag det klockan 1 i natt. Som tur var så lyckades jag faktiskt hitta ett läge och somna om men så fort jag rörde på mig så var det ju kört igen :( I morse hjälpte mamma mig och smörjde liniment på min axel och nacke och jag tog två värktabletter vilket hjälpte en hel del.

I och med att städerskan kom så vart förmiddagen väldigt lugn. Hon har ju "smitit" vid 13-tiden tidigare så därför räknade vi med det idag också men tji fick vi... halv tre åkte hon... Vi hade räknat med att åka och köpa hundmat vilket vi också gjorde men senare än beräknat. Hela dagen har dom varnat för regn och åska här och när vi var påväg in till Dallas så kom det...

Jag kan meddela att det small och brakade ganska rejält! Ibland var sikten i bilen otroligt dålig. Amerikanarna underhåller ju inte sina däck heller som vi gör i Sverige vilket gör det ganska farligt att vara ute på vägarna. På väg hem mötte vi ett par ambulanser och passerade en riktigt otäck olycka. Men vi behöver faktiskt också regnet. Det blir grönt väldigt fort och snart kommer vi kunna sluta fodra med hö till hästarna mer än när dom är inne :) En bild på mitt favoritträd på framsidan av huset idag... inte så länge sedan jag fotade det utan några blad alls...Så det grönskar faktiskt väldigt fort här när regnet kommer. Men det är också rejäla mängder som kommer.

När jag kom hem hade jag lite hästar som hemskt gärna ville in. Jag hade tänkt att mocka stallet på förmiddagen men jag hade för ont i nacken. Jag hade slitit sönder mig själv så tyvärr fick dom komma in i smutsiga boxar men huvudsaken var ju att där fanns mat och vatten! Det var nog också det dom mest brydde sig om, och få komma under tak!

Idag har jag fått vatten till mitt hus. Dom håller på att fixa elen men elbolaget behöver komma ut och dra liten extrakabel från en stolpe till en annan. Det är nästan bara dom som kan försena allt, ja och vädret då förståss... för den som är nyfiken på hur det ser ut inne i mitt hus får gå in på videobloggen... där har jag lagt upp ett litet klipp inifrån huset! Där finns också en liten bild på hur Jappman ser ut! Han ska tillbaka till veterinären imorgon och få omlagt bandaget! Lille skruttet! Alla hundar är livrädd för honom. Förhoppningsvis blir han väl av med bandaget snart. På lördag är det tio dagar sedan det hände och då kanske man tar stygnen, jag vet faktiskt inte hur man brukar göra här... får väl fråga imorgon när jag är där...

Det var nog allt för idag...

Kramar från USA

Uppdatering

Så... klockan är strax innan åtta på kvällen och tror ni att den här dagen blev som jag tänkt mej? NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ... men vi börjar väl i lördags egentligen. Det har ju varit så full rulle här så man anar inte.

Gick upp på morgonen och åkte till Japp på förmiddagen så det var gjort. Dom stänger klockan 12 på lördagar så jag hade liksom den tiden att hålla mig till. Japp var jätteglad, nästan lite för glad (som han alltid är!). Dom var imponerade över hur snäll han är på att ta sina mediciner och det vet jag att han är. På en punkten finns ingen bättre vovve kan jag säga. När jag kom hem hade mamma börjat städa lite i trädgården. Meningen var ju att vi skulle vårstädat för ett par dagar sedan men nu fick vi tummen ur och gjorde ett REJÄLT napp. Det blev väldigt snyggt och man märkte på hundarna att dom tyckte om det också. Så klippte vi gräsmattan och fixade i ordning ordentligt. Passade också på att klippa mina hundars trädgård när vi ändå var igång. På eftermiddagen skulle jag ha hundkurs men hon dök aldrig upp. Jag kom på att dom har ju vårlov här så troligen hade dom glömt det (skulle visa sig vara helt riktigt). Senare på eftermiddagen var det meningen att en kille skulle komma och kolla på elen och rörmokeriet till mitt hus men han ringde vid fem och sa att han nog inte skulle hinna. SUCK! Han skulle komma på måndagen istället eftersom jag inte var hemma på söndagen. Då var jag nämligen på hundutställning i Fort Worth. Det ligger på andra sidan Dallas. Kay, som jobbar på djurkliniken tog med mig och någon bättre kunde man inte svansa efter! Hon kom och hämtade mig tidigt - halv sju på morgonen men så är det ju med utställningar! Kay kände praktiskt taget de flesta - oavsätt ras. Hon själv har ju Australian Shepards. Det var hennes hundar jag passade för typ två veckor sedan. Jag hann titta på Cockrarna som inte var så många (9 st!!!!). Det som fascinerade mig var att det bara var tre färger där... Orange/vit, Blue Roan och Blue Roan och Tan... Den sistnämnda var väldigt dåligt tecknad kan meddelas...

Fråga mig inte vad hundarna heter på bilden eller vem ägarna är för det har jag ingen aning om och i programmen skriver man inte ut färgerna heller.

Jag hann också titta på lite Dallisar men bilderna på dessa blev riktigt dåliga så dom får ni vara utan. Jag kan väl säga som så att hundarna var hyfsat fina, enligt min smak gillar jag bättre dom europeiska voffarna. En hund gick som en häst med frambenen... böjde dom i framknäna och hade höga benlyft, såg mycket märkligt ut. Så jag gläder mig väldigt till att mina egna (Co-Co, Dumle, Bounty och Candy) kan visas...
Det fanns ju massor att handla också så klart... egentligen var väl den här mässan i storlek med Växjöutställningen skulle jag kunna säga så det var inte jättemycket försäljare men dom som fanns hade massor!

En annan skillnad som också var här var att här har vi inte burarna runt ringarna utan alla burar och bord är placerade på anvisat ställe. Arrangören vidhåller också med ett antal stolar runt varje ring som faktiskt verkade räcka! Man hittade alltid en stol att sitta på vilket var skönt! Man blev inte så trött i fötterna.

Redan när vi åkte till utställningen var Kay lite snuvig och småhängig. Under tiden vi var där fick hon ont i öronen och när vi kom hem vid 18-tiden var hon riktigt krasslig. Det var ingen tvekan om att hon skulle ligga i sängen igår måndag. Jag tror att jag blev "mentalt" sjuk av detta för när jag kom hem hade jag ont i huvudet och var jättetrött. Jag var smart nog och gick och la mig redan vid halv nio och sov 11 timmar i sträck!!! När jag vaknade igår morse kände jag mig jättepigg och fräsch! Det var så skönt!

Hörde på nyheterna och dom varnade för att vi skulle få en riktig regnomgång igen under natten till idag. Insåg att det var bara att gå ut och fixa stallet. Det hade jag inte gjort sedan förra regnet så det var tungt stall att ta tag i. 3,5 timme tog det och var riktigt slitigt. Men det blev gjort varjefall. Under den tiden fixade mamma med försäkringar och annat smått och gott. Sjukhuset ringde och klockan tre skulle jag kunna hämta hem Japp :). Innan dess var jag dock tvungen att svänga förbi försäkringsbolaget och skriva på lite papper. Eftersom hundorganiseringen här i huset tar lite tid vart jag lite sen men det gjorde inte något. Till slut kom jag ju och det var huvudsaken. Japp var som vanligt jätteglad för att se mig. Han förstod nog att han skulle få komma hem. Han hade varit lite för glad när dom skulle byta bandage så dom hade fått sedera den stackarn igen... Hemresan gick bra, han fick följa med mig i koppel hela eftermiddagen, killen som skulle kommit i lördags kom och kollade på projektet. Vi släppte bomben för honom att det skulle gärna gå och flytta in i huset första April för vi får gäster den 4:e och då ska det gärna vara lite klart och organiserat... I Sverige hade man nog bara stängt dörren och sagt "omöjligt" men den här killen var en riktig optimist och sa bara " jaha, då får vi fixa det och hoppas att vädret är på vår sida". Han hade massa andra jobb också men var fast besluten om att det nog skulle gå och fixa. Sån positiv inställning gillar jag! Han gick genast igång med vilka papper som behövs, allt hade han klart i bilen så det fick vi fylla i och ha klart tills idag.

När han hade åkt organiserade vi Japp lite och meningen var att jag skulle på kör igår kväll men klockan rann iväg och jag var ju tvungen att ta in hästarna innan jag åkte. Jag kämpade in i det sista med inställningen att jag skulle åka men insåg halv sju att jag pallar inte det här. Innan hästarna skulle vara klara skulle klockan vara kvart över sju och då skulle jag ha stressat och gör man det sätter hästarna sig på tvären, fölet skulle in för första gången och jag bara: NEJ, jag får bli hemma... Mycket riktigt - halv åtta var jag färdig med hästarna. Gick in och satte mig och glodde på TV och började känna av det... halsen... hoppades att det skulle gå över... förgäves... vaknade i morse och bara kunde inte svälja. Det bara gick inte. Fick gå ut på toa och spotta ut saliv ur munnen. Svordommarna kom med saliven... det här hade jag ju inte tänkt mig. Lite huvudvärk och feber kom smygandes också... efter lite organiserande av hundar (återigen) gick jag och Crispy ner till stallet och frukostfodrade. Halv tio kom hovslagaren. Hanniball skulle få nya skor eftersom han slet av dom andra med buller och bång. Dom såg förjävliga ut. Det var en bra hovis faktiskt :) Han verkade veta vad han pysslade med. Insåg att jag nog hade haft tur återigen med att hitta en bra hovslagare. :) Det kan annars vara skitsvårt. Han kommer tillbaka på fredag och tar resten av gänget.
Innan hovslagaren kom hade jag haft Japp ute i en liten hundgård och den hunden är väl suverän... han hade lyckats, trots tratt på huvudet att dra ner bandaget så örat kommit ut helt och hållet. Jaha, det var ju bara att stoppa in honom i bilen och åka till sjukhuset igen och få lagt om det där. Fråga mig inte hur han gjorde för enligt mig ska det vara omöjligt men inte enligt Jappman. Men det gjorde ju också att jag fick se hur örat såg ut och jag måste säga att jag vart ruggigt imponerad. Tyvärr hann jag inte ta kort på det men ska försöka göra det på torsdag. Det kommer inte synas mycket av den här olyckan när allt är färdigt kan jag säga!!! Omläggningen blev inte snygg men det får hålla till torsdag när det ska läggas om igen. Mamma följde med och fixade lunch som vi åt i bilen när vi hade varit hemma och lämnat Jappman i sitt rum. Tog ett par värktabletter och vi åkte in till Mesquite som ligger precis i utkanten av Dallas. Vi var tvugna att köpa en torktumlare för elnissen ska installera allt det sedan och då ska det vara på plats... När det var klart och vi kom hem fick vi klartecken för att gå in i huset... Nu är allt gjort klart på utsidan, på insidan är det lite spikar och mattflikar och dyligt som ska fixas och det kommer någon i slutet på denna vecka och fixar det tror jag... Jag och mamma satt och möblerade huset med tavlor och möbler och gardiner, ni vet som man brukar göra. Jag får ju inte ställa in en pryl före inspektionen (förutom tvätt och tork) och för att allt ska klaffa så krävs det en del flyt nu... men har vi flyt så kommer jag nog kunna flytta i slutet på nästa vecka...

När vi kom in satte vi oss bara och vilade fem minuter - hårda fem minuter för jag lyckades göra konststycket att få en mindre nackspärr i höger nacke/axel. Inte mycket men lagom till att det gjorde ont. Jag har ju så fruktansvärt låg smärttröskel så det är pinsamt och fruktansvärt irriterande. Mamma har hjälpt mig här på kvällen med liniment vilket var väldigt skönt. Får hoppas att det räcker.

Nu är det snart sängdags, hundarna skall återigen organiseras och kvällsrastas. Dom är så snälla som bara går med på allt! Skrutten mina. Imorgon kommer städerskan och ett nytt oväder är på G in så det blir stallgöra hur jag än vill... Så jag hoppas att jag är lite friskare tills imorgon varjefall!

Ha det gott folk!

Japp kvar

Japp får vara kvar på sjukhuset...

Jag fick däremot åka och hälsa på honom och tog då denna lilla bild med mobilen... är han inte söt så säg. Han ville inte vrida huvudet så man såg ordentligt hur det ser ut men hela högersidan av hans huvud är tejpat så man ser inte örat alls... Han kommer inte få komma hem förräns på måndag eftersom vi har mycket hundar här och han behöver verkligen lugn och ro och för att underlätta både för mig och för Japp så får han stanna kvar. Han har en jättestor box han får bo i där han ligger nästan i centrum av vad som händer så han har det bra. Jag ska försöka åka och hälsa på honom imorgon med. Jag har dock fått bekräftat att huset faktiskt kommer imorgon *jippieeee* vilket gör att jag kanske inte hinner men jag ska göra mitt bästa!

HÄ DÖ

Japp allvarligt skadad

En helt vanlig onsdag... jag hade precis kommit hem efter lite ärenden och mamma och jag satt ute och delade på sista biten av gårdagens pizza. Dallisarna sprang i sin hage och mammas hundar och mina valpar i den andra, helt som vanligt. Helt plötsligt bryter världens gräl ut mellan staketet och jag hör hur någon av hundarna skriker för hela livet. Jag har jackan på mig, springer dit, sliter av mig jackan och slår för allt jag äger och har med jackan. Hinner inte se så mycket. Inser snabbt att Japp är borta... vart är Japp? Ropar och plötsligt sticker ett genomblodigt huvud fram bakom en buske. Svordommarna i min skalle skenade förbi. Skrek till mamma att Japp var skadad och att alla hundar skulle in. Efter lite tumult var alla hundar inne och kvar i hagen var Japp. Jag hade fått tag i min mobil och fått sett att örat var i slamsor. Mamma kom med handduk som tryckbandage och koppel. Jag ringde vårt djursjukhus som turligt nog bara ligger tio minuter bort och gav instruktioner "kommer med skadad hund, stor blodförlust, förbered operation, 10 minuter till ankomst, gäller Japp" innan jag slängde på luren. Jag hann också höra att vem än som hade svarat uppfattade att det var jag och att det var allvarligt. Japp var VÄLDIGT samarbetsvillig trots att han var i chocktillstånd nästan. Mamma höll på att ge mig nycklarna till nya bilen men jag lyckades grabba nycklarna till Greta och fick in Japp och drog fort som f*n. Utan plånbok eller glasögon iväg i alldeles för hög hastighet. Jag kom fram till sjukhuset, tvärställde bilen framför entrén och lyfte ut Japp som väger närmare 40 kg (oooops) och på sjukhuset var allt väl förberett. Receptionisten flyttade min bil och Dr. Wingo kom in färdig för operation. Det flöt som i smör på sjukhuset. Vi kollade snabbt och la tillbaka tryckbandaget, Japp sövdes och kånkades in till operationsbordet och fick dropp. Medans Japp somnade och sköterskorna förberedde det som behövdes stod veterinärens fru och matade honom (veterinären alltså) med morötter och sallad så han slapp tvätta om sina händer men ändå kunde få i sig lite mat för så klart hände det mitt i lunchtiden. Det såg faktiskt ganska roligt ut... Jag kunde tvätta av mig och åka hemåt. Vi beslutade att Japp skulle få stanna tills imorgon så han kunde få bästa smärtlindringen och lugn och ro första dygnet och vi fick också tid på oss att organisera huset för en till isolering *suck suck och åter suck*. Jag åkte hemåt och hittade mamma mediterandes på gräsklipparen.

När lite hundar var rastade och organiserade åkte sedan jag och mamma iväg och köpte tyg. Nu måste vi täcka för staketet så det här inte händer igen. Vi vet inte vad som hände, vad som utlöste det här eller vem det var heller. Vi vill inte ens fundera på det. Men vi måste göra det vi kan för att det inte ska hända igen. Medans vi var iväg ringde jag Kim och bad honom skicka Japp color som jag ska ge till veterinären sedan... Efter ett par timmar ringde även Dr. Wingo upp och berättade att operationen hade gått bra *puh*. Han kommer vara på mycket smärtstillande tills imorgon och lite drogad för att han inte ska skaka på huvudet. Örat är tejpat intill huvudet för att han inte ska få blodöra och sedan är det mycket fix och trix med det här ett tag framöver. Men han trodde att det skulle kunna läka bra. Han ville se Japp imorgon bitti innan han åker hem. Mitt lilla skruttebarn Jappman... Tur att jag och mamma gick och köpte stora nätburar i förra veckan men jag hade ju inte tänkt mig att använda dom på sånt här sätt. Japp kommer nu få bo i en nätbur i köket fram tills vi flyttar eller tills han är bättre så att säga. På så sätt är han ifrån Crispy och han är ändå med i gänget om vad som händer runt honom. Jag lovar att jag ska ta kort på honom när han kommer hem imorgon. Jag kan bara föreställa mig hur han ser ut med tejpat öra intill huvudet...

Nu när dagen har gått och man har hunnit tänka igenom saker och ting så inser jag att det är väldigt mycket att vara tacksam för. 1. Jag och mamma var ute och hörde när det hände. Tänk om jag varit i stallet eller inne och inte hört att det hänt!!!! 2. Vi har väldigt nära till veterinären vilket gjorde att tiden från olyckan till att han var på operationsbordet bara var 45 minuter... det är VÄLDIGT snabbt!!! 3. Vicky som svarade i telefonen (visade det sig) uppfattade att det var jag och att det var allvar jag menade och hann förbereda allt så snabbt! 4. Samarbetet mellan mig och mamma funkade till 100%. Hundarna kom in i världens fart och jag kom iväg med Japp fort...

När jag och mamma då äntligen var påväg hem ringde dom från Palm Harbor, där vi köpte huset igår och sa att dom satsade på att kunna leverera huset redan på fredag!!! Ev. ska det komma regn måndag och tisdag nästa vecka och då kommer det bli försenat. Dom kämpar för att få ut möblerna som står i huset nu och lyckas dom så borde huset kunna levereras på fredag. Hon verkar också få igenom att inspektionen blir om 2 veckor redan vilket om allt går som smör i solen gör att jag kan flytta in 1 april!!!!!! Det hade varit så otroligt roligt och skönt! Passar på att lägga in lite bilder på ett par av rummen... möblerna är INTE mina så kolla inte på dom men annars är det exakt det här huset som kommer...

Entrén... här i USA har man inte hall som vi har i Sverige utan här går man in i vardagsrummen... här har jag tänkt att ställa min lilla flygel som jag har...

Vardagsrummet...

Köket

Matsalen

Mitt sovrum...

Mer bilder får komma när huset kommer sedan och jag har en ordentlig kamera. Dom här bilderna är från mobilkameran

När vi kom hem började MAMMA att göra gardinerna som vi skulle ha på staketet. Vad skulle jag göra utan mamma som är så händig? Jag står som ett jäkla fån och glor medans hon gör allt arbete. Det enda jag gjorde var att sätta upp dom..

Min händiga mamma...

Nu är det kväll och det enda som återstår för mig är praktiskt taget bara en sista vända med hundarna, ge dom som ska ha deras mediciner och så är det krasha i sängen. Det kommer vara tomt där eftersom Japp brukar ta ganska mycket plats för han är så stor...

HÄ DÖ

Jag storknar

Okej... klockan är 20:36 när jag börjar skriva det här och jag har praktiskt taget varit igång non stop sedan i morse...

Igår var som sagt en tuff dag. Först lämnade jag av lilla Bisquit på flygplatsen. Å vad jag grät. Jag började böla redan innan jag satt i bilen. Och lyckades sedan hålla upp tills jag sedan lämnade flygplatsen. En sån underbar liten grabb han är och det var riktigt tomt utan honom i går kväll. Jag fick ett samtal från hans nya ägare och resan hade gått bra varjefall!

Påväg hem från flygplatsen ringde veterinären och började informera mig om Crispys sjukdom och jag fick åka dit och hämta mer mediciner. Suck och stön... när jag kom hem släppte jag ut valparna på en liten lektur vilket var väldigt efterlängtat...

Jag var lite chockad angående Crispy så det var glädje att se dom leka. Tyvärr blev de flesta bilderna suddiga :(

Det var också nu jag såg att Bumlan visst hade fått lite fler ben än hon hade tidigare... jo det var ju den här lilla krabaten som kommit ut...
Ett litet stoföl. Hon är e: Roosevelt - Briar - Vaugely Noble xx och hon har fått namnet Sugarsmile DW. En riktigt liten tuff och trevlig dam som verkar vara ganska nyfiken. Våra grannar Jain och Marty kom över och kollade på det lilla underverket och dom kom verkligen i grevens tid. Att Bumlan hade mjölk förstod vi men Bumlan ville inte låta Smiley dia men när Jain och Marty kom så kunde en hålla, en stå på andra sidan och en hjälpa Smiley och då vart det en riktigt skråvmål och Bumlan kom över det värsta att det inte var så farligt...

Jain och Marty stannade på middag igårkväll och när dom hade gått var det bara att fixa alla hundar och gå och lägga sig...

I morse åkte jag först med Geisha och Crispy till veterinären. Geisha skulle få sina öron kollade för dom är jättefula och speciellt med beskedet igår om Crispys öron så var vi tvugna att ta en del prover och skicka iväg. Crispy har fått MRSA i öronen vilket gör att hon nu hålls isolerad från alla andra hundar och hygienen här hemma är extremt noggrann. Vi vet inte om Geisha också har fått skiten men förhoppningsvis har hon inte det eftersom hon och Geisha inte har umgåtts särskilt mycket. För er som inte vet så mycket om MRSA så är det en jättesvår infektion att bota för den är resistent mot nästan alla antibiotikor. Däremot har vi hittat en antibiotika som hennes version inte verkar vara resistent mot. Problemet är dock att lilla Crispy inte riktigt verkar tåla medicinerna. Igår spydde hon upp mediciner och mat innan det nästan hann komma ner. Sedan vart hon rastlös på kvällen och i morse låg hon och skakade. Troligen för att öronen gjorde ont. Så därför var hon med till veterinären idag och fick (tyvärr) ännumer mediciner som ska dämpa smärtan i öronen. Att hon har fruktansvärt ont märks för hon har inte så lätt att tugga men det verkar som om hon får behålla medicinerna nu varjefall så dom kan verka och det kan hjälpa. Även Geisha har fått en hel drös mediciner för att hjälpa mot hennes skit i öronen...

Meningen var att jag och mamma skulle på ett möte runt 13-tiden men han som vi skulle möta dök aldrig upp. Vi vart arga och åkte och kollade på ett par mobile homes till mig. Hittade ett som var jätteläckert... Hade fått rekomendationer av Jain och Marty och kolla in till det här företaget vilket skulle visa sig var super :) Och ja... vi har beställt ett som kommer på måndag om gud vill och röven håller...

Det krävs dock att det inte regnar och att vi har lite flyt. Dock innebär det inte att jag kan flytta i nästa vecka för att det skall ställas på plats och installeras och INSPEKTERAS och det är just den här inspektionen som kan ta upp till 30 dagar innan dom kommer. Jag får inte röra huset praktiskt taget innan den inspektionen är genomförd... men vi jobbar på att få detta gjort betydligt snabbare eftersom jag får gäster redan den 4 april... Hoppas kan man ju alltid ellerhur???? Jag tog en del mobilbilder men orkar inte ladda in dom just nu så för er som vill se mer bilder gå in på www.palmharbor.com och modellen heter något så konstigt som 72F3...

När vi väl kom hem åkte mamma och köpte pizza och jag fixade hundar. Nu är det snart sängdags och vips hade den här dagen gott fort som f*n... I morgon kommer städerskan som jag börjar bli smått irriterad på. Dels så städar hon sämre och sämre och dels så kommer hon hit och sedan snackar hon en jävla massa skit till andra om oss som hon inte har med att göra... *grrrr*. Jag hoppas dock att jag får en hyfsat lugn onsdag för jag skulle gärna behöva det efter dom här två dagarna...

Ha det gott vänner!

HÄ DÖ!

4-1+1

Drar det här snabbt för nu är jag trött. Bilder kommer imorgon jag lovar!

Bisquit åkte idag - jag fullkomligt störtbölade nästan hela vägen till och från flygplatsen. Sa till mig själv "jag ska aldrig ha valpar igen" vilket jag vet är en störtlögn. Har inte hört att han har kommit fram ännu men dom ligger ju lite bakom oss...

Påvägen hem fick jag samtal från min veterinär som sa att Crispy hade en svår öroninfektion och bör hållas isolerad från dom andra hundarna i minst en månad... hur nu det ska gå till. Jag vart jätteorolig och lessen, åkte dit och hämtade nya mediciner som förhoppningsvis skall hjälpa mot den här "superbuggen" som dom kallar den...

När jag kom hem tyckte jag att Bumlan hade för många ben - mycket riktigt - ett stoföl hade hon fött. Jättesöt liten sak, mörkbrun med en tunn tunn strimma i huvudet. Inga övriga tecken alls. Frågan är om den strimman (den är så liten så den inte ens kan kallas för strimbläs...) kommer försvinna när hon tappar fölpälsen. Bilder kommer som sagt i morgon. Hon hade tydligen inte fått dia för Bumlan, Bumlan bara gick runt runt så med lite hjälp från mina grannar fick den lille sig ett redigt skråvmål. Hon kommer nog att döpas till Sugarsmile DW och kallas för Smiley! Hon gjorde mig så glad när jag var så ledsen över Crispys dåliga öronresultat och att Bisquit åkt...

Ja, jag får redogöra för det här lite närmre i morgon och lovar - det kommer massor av bilder, jag har bara inte hunnit ladda av dom eftersom grannarna (Jain & Marty) stannade på middag och nu är jag alldeles för trött för att fixa med sådant...

HÄ DÖ