Japp allvarligt skadad

En helt vanlig onsdag... jag hade precis kommit hem efter lite ärenden och mamma och jag satt ute och delade på sista biten av gårdagens pizza. Dallisarna sprang i sin hage och mammas hundar och mina valpar i den andra, helt som vanligt. Helt plötsligt bryter världens gräl ut mellan staketet och jag hör hur någon av hundarna skriker för hela livet. Jag har jackan på mig, springer dit, sliter av mig jackan och slår för allt jag äger och har med jackan. Hinner inte se så mycket. Inser snabbt att Japp är borta... vart är Japp? Ropar och plötsligt sticker ett genomblodigt huvud fram bakom en buske. Svordommarna i min skalle skenade förbi. Skrek till mamma att Japp var skadad och att alla hundar skulle in. Efter lite tumult var alla hundar inne och kvar i hagen var Japp. Jag hade fått tag i min mobil och fått sett att örat var i slamsor. Mamma kom med handduk som tryckbandage och koppel. Jag ringde vårt djursjukhus som turligt nog bara ligger tio minuter bort och gav instruktioner "kommer med skadad hund, stor blodförlust, förbered operation, 10 minuter till ankomst, gäller Japp" innan jag slängde på luren. Jag hann också höra att vem än som hade svarat uppfattade att det var jag och att det var allvarligt. Japp var VÄLDIGT samarbetsvillig trots att han var i chocktillstånd nästan. Mamma höll på att ge mig nycklarna till nya bilen men jag lyckades grabba nycklarna till Greta och fick in Japp och drog fort som f*n. Utan plånbok eller glasögon iväg i alldeles för hög hastighet. Jag kom fram till sjukhuset, tvärställde bilen framför entrén och lyfte ut Japp som väger närmare 40 kg (oooops) och på sjukhuset var allt väl förberett. Receptionisten flyttade min bil och Dr. Wingo kom in färdig för operation. Det flöt som i smör på sjukhuset. Vi kollade snabbt och la tillbaka tryckbandaget, Japp sövdes och kånkades in till operationsbordet och fick dropp. Medans Japp somnade och sköterskorna förberedde det som behövdes stod veterinärens fru och matade honom (veterinären alltså) med morötter och sallad så han slapp tvätta om sina händer men ändå kunde få i sig lite mat för så klart hände det mitt i lunchtiden. Det såg faktiskt ganska roligt ut... Jag kunde tvätta av mig och åka hemåt. Vi beslutade att Japp skulle få stanna tills imorgon så han kunde få bästa smärtlindringen och lugn och ro första dygnet och vi fick också tid på oss att organisera huset för en till isolering *suck suck och åter suck*. Jag åkte hemåt och hittade mamma mediterandes på gräsklipparen.

När lite hundar var rastade och organiserade åkte sedan jag och mamma iväg och köpte tyg. Nu måste vi täcka för staketet så det här inte händer igen. Vi vet inte vad som hände, vad som utlöste det här eller vem det var heller. Vi vill inte ens fundera på det. Men vi måste göra det vi kan för att det inte ska hända igen. Medans vi var iväg ringde jag Kim och bad honom skicka Japp color som jag ska ge till veterinären sedan... Efter ett par timmar ringde även Dr. Wingo upp och berättade att operationen hade gått bra *puh*. Han kommer vara på mycket smärtstillande tills imorgon och lite drogad för att han inte ska skaka på huvudet. Örat är tejpat intill huvudet för att han inte ska få blodöra och sedan är det mycket fix och trix med det här ett tag framöver. Men han trodde att det skulle kunna läka bra. Han ville se Japp imorgon bitti innan han åker hem. Mitt lilla skruttebarn Jappman... Tur att jag och mamma gick och köpte stora nätburar i förra veckan men jag hade ju inte tänkt mig att använda dom på sånt här sätt. Japp kommer nu få bo i en nätbur i köket fram tills vi flyttar eller tills han är bättre så att säga. På så sätt är han ifrån Crispy och han är ändå med i gänget om vad som händer runt honom. Jag lovar att jag ska ta kort på honom när han kommer hem imorgon. Jag kan bara föreställa mig hur han ser ut med tejpat öra intill huvudet...

Nu när dagen har gått och man har hunnit tänka igenom saker och ting så inser jag att det är väldigt mycket att vara tacksam för. 1. Jag och mamma var ute och hörde när det hände. Tänk om jag varit i stallet eller inne och inte hört att det hänt!!!! 2. Vi har väldigt nära till veterinären vilket gjorde att tiden från olyckan till att han var på operationsbordet bara var 45 minuter... det är VÄLDIGT snabbt!!! 3. Vicky som svarade i telefonen (visade det sig) uppfattade att det var jag och att det var allvar jag menade och hann förbereda allt så snabbt! 4. Samarbetet mellan mig och mamma funkade till 100%. Hundarna kom in i världens fart och jag kom iväg med Japp fort...

När jag och mamma då äntligen var påväg hem ringde dom från Palm Harbor, där vi köpte huset igår och sa att dom satsade på att kunna leverera huset redan på fredag!!! Ev. ska det komma regn måndag och tisdag nästa vecka och då kommer det bli försenat. Dom kämpar för att få ut möblerna som står i huset nu och lyckas dom så borde huset kunna levereras på fredag. Hon verkar också få igenom att inspektionen blir om 2 veckor redan vilket om allt går som smör i solen gör att jag kan flytta in 1 april!!!!!! Det hade varit så otroligt roligt och skönt! Passar på att lägga in lite bilder på ett par av rummen... möblerna är INTE mina så kolla inte på dom men annars är det exakt det här huset som kommer...

Entrén... här i USA har man inte hall som vi har i Sverige utan här går man in i vardagsrummen... här har jag tänkt att ställa min lilla flygel som jag har...

Vardagsrummet...

Köket

Matsalen

Mitt sovrum...

Mer bilder får komma när huset kommer sedan och jag har en ordentlig kamera. Dom här bilderna är från mobilkameran

När vi kom hem började MAMMA att göra gardinerna som vi skulle ha på staketet. Vad skulle jag göra utan mamma som är så händig? Jag står som ett jäkla fån och glor medans hon gör allt arbete. Det enda jag gjorde var att sätta upp dom..

Min händiga mamma...

Nu är det kväll och det enda som återstår för mig är praktiskt taget bara en sista vända med hundarna, ge dom som ska ha deras mediciner och så är det krasha i sängen. Det kommer vara tomt där eftersom Japp brukar ta ganska mycket plats för han är så stor...

HÄ DÖ