Förbannade regn

Nu står det klart. Vädret satte krokben för flytten. Det känns så jäkla ruttet!!! Planeringen var att idag skulle septitanken komma och bli installerad OM det inte regnade, och besiktning på torsdag. Men det sket sig. Inatt kom världens oväder in med åska, blixt och en hel del regn. Gräsmattan där han ska köra in den mycket tunga tanken kommer omöjligen att hålla och dom anser att det är så pass blött att tidigast om tre dagar, d.v.s. fredag. Då kommer slutinspektionen inte kunna ske förrän tidigast tisdag nästa vecka. Så nu får vi komma på alla möjliga alternativa lösningar eftersom Japps uppfödare Aase och hennes man kommer på besök på lördag. Det var ju därför vi ville flyttat innan för att underlätta. Ännu mer ruttet känns det också eftersom staketkillen var ute igår och han lovade att staketet skulle kunna fixas till helgen utan problem så det såg ju så bra ut tills natten kom... Så högen med alla mina saker får stå kvar i hallen eftersom jag inte får flytta in något i huset... RUTTET är vad det känns...

Igår var jag iväg med alla valparna till veterinären. Det skulle vaccineras och Dumle skulle BAER-testas mm. Dumle hör på bägge öronen kan meddelas. Av en händelse tog vi treckprov på honom för att se om han hade mask. Jag tyckte egentligen det var onödigt men sa att okej, bättre nu än att skita (fniss) i det eftersom det kom upp och tur var väl det. Trots att han avmaskades när han flög över så hade han MASSA mask i magen. Så nu går han på 10 dagars avmaskning och sedan ska vi göra nytt prov. Va tur man har ibland. Troligen har han fått masken på vägen över, flygresan för vi tog prover på dom andra också och dom hade inte något alls. Mycket märkligt... men bra att få det fixat. I och med att vi har lite örontrubbel här hemma passade vi på att spola alla valparnas öron också för dom har en så bra maskin att göra det med :)

Japp är kvar på sjukhuset ännu. Min högerarm är riktigt jävla ond mot mig och eftersom han är så stark och med krage så är det bättre att han är där han är just nu. Jag tror att örat läker fortare när han är lugn och stilla och min arm får också en ärlig chans. Det var också bra eftersom jag skulle in till Dallas igår och sjunga på kvällen för då slapp mamma passa honom. Han är ju alltid så glad när han kommer hem och det känns inte riktigt rätt att ta hem honom och stoppa honom i ett ensamt rum direkt heller... Så vi tar en dag i taget så får vi se när han kommer hem... Jag har väl klämt en nerv riktigt jäkligt för smärtan vill inte ge sig. Mamma tycker jag ska gå till en kiropraktor och det lutar väl mer och mer till att jag snart får ta och göra det. Jag knaprar smärtstillande som en kanin knaprar sallad vilket inte är trevligt direkt. Det konstiga är att när jag ändå jobbar med armen gör det inte så ont men när jag skriver på datorn, sitter i soffan, kör bil och sånt så gör det ont från axeln ner till lillfingret. Det riktigt iiiiiiiilar. Men men, ingen idé å klaga...

Dagens planer är väl inte så jättestora. Dumle övar ibland till någon operakör här i stan så klockan halv sju drog han igång i morse accompangerad av Candy och Bounty. Strax därefter drog mamma igång larmet och det var bara att kliva upp dom där 45 minuter tidigare än vanligt. Det är ju inte så farligt i och för sig men jag hade det så skönt under täcket. I och med att septitanken inte kommer så får vi väl planera om lite... dom kommer nog och installerar A/C'n i huset dock så någon måste vara hemma hela dagen... får se hur vi löser det för både jag och mamma behöver åka iväg en stund... men det är småsaker...

Puzz och Kjam

Bildbomb

Armen... oförändrad... inte skoj. Hade valparna ute idag och skulle ha med mig kameran och jag kan säga att den är tung när man inte kan lyfta högerarmen... men lite bilder blev det varjefall

BUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU, Blev du rädd????

Näääääää

Bounty och Dumle har dragkamp

Dumle i en flygande trav. Lite av hältan fanns kvar idag men det är betydligt bättre!

Den som tror att Dumle har benägenhet till städning tror FEEEEEEEEEEL

Dumle spanar...

Hej! Visst är jag söt?

Pilutta dig pappa!

Kolla! Jag lyckades få Daim och barn på samma bild!!!! Det var inte lätt!

Snyggbild på Daim

Co-Co underhåller Dumle... eller är det tvärt om?

Faaaaarliga Co-Co...

Snälla Co-Co... är hon lite schitzofren?

Candy visar sin fina sida

Candy igen...

Just precis DÄR kliar det...

Hur söt på en skala får man vara undrar Bounty???

Mamma är i kyrkan och kommer väl snart hem. Jag ska ha kurs i eftermiddag, sista gången för denna omgången :) Sedan drar det väl igång i Juni igen eller nåt sånt kan jag tro. Det är ganska skönt att det är över för nu eftersom jag har så mycket annat på gång! Annars blir det nog bara en lugn och skön dag, måste vila den dumma armen...

Hä Dö!

Smärta och klagan

Det är vad vår familj upplever just nu. Jisses vad vi beklagar oss...

Japps bandage gick upp igår igen och jag fick åka in med honom igen. Vi beslöt att han fick ligga kvar över helgen för att han skulle hålla sig lugnare och örat skulle läka lite snabbare kanske. Det gav oss också en lite lugnare helg vilket faktiskt hittills ändå har tvingats vara lugn. Jag hade ju nackspärr för ett par dagar sedan. Den har nu förflyttat sig ner och sitter från muskelfästet i axeln och ner till armbågen och bakom skuldran. Det är som en kniv som sitter på utsidan av tricepsmuskeln. Det är min främsta klagopelare. I förrgår snubblade mamma över Yen och det var hennes tur att smälla till nacken fast på andra sidan. Hon hade tur och fick tid hos kiropraktor igår vilket hjälpte henne men så klart så kommer hundar och dänger in i oss båda när vi sitter i soffan och båda bara skriker AJ i kör! Det är verkligen helt hopplöst. Ni kan ju tänka er mig och mamma som tant 1 och tant 2 med samma om inte liknande skada... snyggt radarpar! Båda stinker liniment och knaprar smärtstillande som kaniner.... stiligt...

Idag fick dallisvalparna komma ut med dom vuxna (D.v.s. Co-Co, Daim och Hoppsan). Co-Co bara älskade att äntligen få leka med dom små. Dock så vrickade Dumle till sin höger framtass så han vart halt ganska fort. Jag hade tur och upptäckte det fort så han fick komma in och vila istället för att leka.... vila och vila... han lekte med Yen i vardagsrummet men det var ändå inte så vilt. Han gillade nog ändå läget tror jag. Hältan har blivit bättre nu på kvällen och jag tror att får han ta det lugnt imorgon så ser vi inte mer av det... OM han nu mot förmodan inte blir bättre så har han en tid hos veterinären på måndag morgon för att göra hörseltest och få vaccination och då kan vi slå en plåt på tassen men det tror jag inte ska behövas! Candy och Bounty däremot slocknade rejält när dom kom in.

Annars har vi varit och handlat in massa roliga saker till mitt nya hus... kastruller, stekpannor, knivar, handdukar, ja ni vet allt sånt "basvaror" som man behöver i ett hus.... irriterande bara att jag inte får sätta in det i huset ännu!

Nu piper Dumle efter mig...

Hä Dö!

Japp bloggar

HEJ!

Japp här... ja det är väl matte (Cilla) som gör det fysiska men jag ligger bredvid och säger vad som ska skrivas liksom. Jag får vara med henne lite på ovanvåningen nu när jag har varit inlåst så mycket idag för att jag ska få lite sällskap ibland. Det är skoj med sällskap. Annars blir det ju lite ensamt...

Idag har matte varit iväg hos veterinären en massa gånger. Bilen rullar själv dit snart. På morgonen var det Geisha (*morr*) och Crispy som var iväg. Det är vi tre som är öronbarn just nu... Först på morgonen pratade dock matte med en veterinär från Helsingborg som förklarade lite för matte om vad som gäller för MRSA-hundar i Sverige. Det samtalet var inte vidare upplyftande kan meddelas, hon var rejält ledsen när hon la på men också väldigt tacksam för att Alexandra, veterinären, hade hjälpt och förklara en massa och gett en par tips. Nåväl... Förra veckan gjorde vi ju tester på Geisha för att se om hon kanske också hade den där jobbiga saken MRSA men det hade hon inte vilket var skönt. Hon hade andra fulingar i öronen men dom var lite lättare att behandla åt minstånne. Både Geisha och Crispy har ju blivit mycket bättre i sina öron. Det är viktigt att jag inte får träffa Crispy just nu vilket jag tycker är synd, hon är ju så snäll!!! Dom tog nya prover på Crispy för att skicka iväg och båda ska på återbesök om en vecka.

På eftermiddagen var det min tur. Matte var nog sur på mig i morse för jag fick ingen frukost! :(. Sedan fick jag sitta inlåst efter morgonpromenaden fram tills vi skulle åka... Så när jag kom ut var jag den gladaste Japp man någonsin kan tänka sig! Jag var så glad så ni anar inte. Inte ens en kalv på grönbete är så glad som jag var! Så fick jag åka bil! Det är ju också jätteroligt juh! Men sedan var det roliga slut :(... Jag fick en spruta i frambenet mot min vilja och jag vart heeeeelt groggy. Jättejobbigt var det. Jag kände hur dom höll på att ta bort bandaget på mitt huvud men jag bara orkade inte streta emot som jag ville. Det bara gick inte... Dom studerade mitt öra noggrannt

28 stygn har jag i örat totalt... det ni! Men visst ser det fint ut. Dom här bilderna tog dom också innan dom tvättade rent örat. Själva tvätten var faktiskt jätteskönt. Det var Adriana som tvättade. Hon är snäll hon! Dr. Ennis tittade också på det och höll också med om hur fint det var. Efter tvätten lade dom nytt bandage på och jag fick nog en till spruta för efter en stund vaknade jag igen. Jag har så ont i huvudet när jag har sovit så där. Mamma körde hem mig och jag fick gå in i rummet igen och sova ruset av mig. Det var ganska skönt faktiskt! Dr. Ennis och matte kom tydligen fram till att jag ska tillbaka på lördag för att lägga om bandaget igen. Det är ju lite problem att jag är så glad för jag måste bli så där jobbigt groggy för att det ska gå och lägga om mig. Annars försöker jag klia och härja och ha mig och det tycker dom inte om människorna... Jag som bara försöker stå upp för mitt namn "Don't Worry Be Happy". Eftersom det är så många stygn så får jag nog ha kvar den här trattskrällen på huvudet minst en vecka till... det var INTE upplyftande att höra! Men det har börjat läka varjefall vilket är skönt. Så nu har vi bandageomläggning planerad till lördag, måndag, torsdag och så får vi se sedan... Matte tycker varjefall att jag är duktig på att ta min medicin! Jag vet ju att det hjälper så det är bara att tugga och svälja och hoppas att det kommer en skinkbit efteråt... *hi hi*... men det gör det sällan...

Vädret har än så länge varit bättre idag. Nu drar det in lite skitväder igen så vi får väl bara hoppas att natta blir lugn. Jag ligger här bredvid matte som sagt och har precis varit ute själv i trädgården en timme... dötrist... ingen får leka med mig!

Så det får nog vara allt för idag... jo, mattes nackspärr är faktiskt lite bättre. Hon är fortfarande på smärtstillande tabletter men har inga större bekymmer varjefall vilket är skönt!

Kram till alla vänner som stöttat mig!

Från Jappman

Himmel och regn...

Onsdag... städdag... Till att börja med så fick jag igår kväll världens jäkla nackspärr. Natten var ett halft helvete kan jag meddela. Ni vet hur det är när man har ont och inte hittar något läge att slappna av i. Så hade jag det klockan 1 i natt. Som tur var så lyckades jag faktiskt hitta ett läge och somna om men så fort jag rörde på mig så var det ju kört igen :( I morse hjälpte mamma mig och smörjde liniment på min axel och nacke och jag tog två värktabletter vilket hjälpte en hel del.

I och med att städerskan kom så vart förmiddagen väldigt lugn. Hon har ju "smitit" vid 13-tiden tidigare så därför räknade vi med det idag också men tji fick vi... halv tre åkte hon... Vi hade räknat med att åka och köpa hundmat vilket vi också gjorde men senare än beräknat. Hela dagen har dom varnat för regn och åska här och när vi var påväg in till Dallas så kom det...

Jag kan meddela att det small och brakade ganska rejält! Ibland var sikten i bilen otroligt dålig. Amerikanarna underhåller ju inte sina däck heller som vi gör i Sverige vilket gör det ganska farligt att vara ute på vägarna. På väg hem mötte vi ett par ambulanser och passerade en riktigt otäck olycka. Men vi behöver faktiskt också regnet. Det blir grönt väldigt fort och snart kommer vi kunna sluta fodra med hö till hästarna mer än när dom är inne :) En bild på mitt favoritträd på framsidan av huset idag... inte så länge sedan jag fotade det utan några blad alls...Så det grönskar faktiskt väldigt fort här när regnet kommer. Men det är också rejäla mängder som kommer.

När jag kom hem hade jag lite hästar som hemskt gärna ville in. Jag hade tänkt att mocka stallet på förmiddagen men jag hade för ont i nacken. Jag hade slitit sönder mig själv så tyvärr fick dom komma in i smutsiga boxar men huvudsaken var ju att där fanns mat och vatten! Det var nog också det dom mest brydde sig om, och få komma under tak!

Idag har jag fått vatten till mitt hus. Dom håller på att fixa elen men elbolaget behöver komma ut och dra liten extrakabel från en stolpe till en annan. Det är nästan bara dom som kan försena allt, ja och vädret då förståss... för den som är nyfiken på hur det ser ut inne i mitt hus får gå in på videobloggen... där har jag lagt upp ett litet klipp inifrån huset! Där finns också en liten bild på hur Jappman ser ut! Han ska tillbaka till veterinären imorgon och få omlagt bandaget! Lille skruttet! Alla hundar är livrädd för honom. Förhoppningsvis blir han väl av med bandaget snart. På lördag är det tio dagar sedan det hände och då kanske man tar stygnen, jag vet faktiskt inte hur man brukar göra här... får väl fråga imorgon när jag är där...

Det var nog allt för idag...

Kramar från USA

Uppdatering

Så... klockan är strax innan åtta på kvällen och tror ni att den här dagen blev som jag tänkt mej? NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ... men vi börjar väl i lördags egentligen. Det har ju varit så full rulle här så man anar inte.

Gick upp på morgonen och åkte till Japp på förmiddagen så det var gjort. Dom stänger klockan 12 på lördagar så jag hade liksom den tiden att hålla mig till. Japp var jätteglad, nästan lite för glad (som han alltid är!). Dom var imponerade över hur snäll han är på att ta sina mediciner och det vet jag att han är. På en punkten finns ingen bättre vovve kan jag säga. När jag kom hem hade mamma börjat städa lite i trädgården. Meningen var ju att vi skulle vårstädat för ett par dagar sedan men nu fick vi tummen ur och gjorde ett REJÄLT napp. Det blev väldigt snyggt och man märkte på hundarna att dom tyckte om det också. Så klippte vi gräsmattan och fixade i ordning ordentligt. Passade också på att klippa mina hundars trädgård när vi ändå var igång. På eftermiddagen skulle jag ha hundkurs men hon dök aldrig upp. Jag kom på att dom har ju vårlov här så troligen hade dom glömt det (skulle visa sig vara helt riktigt). Senare på eftermiddagen var det meningen att en kille skulle komma och kolla på elen och rörmokeriet till mitt hus men han ringde vid fem och sa att han nog inte skulle hinna. SUCK! Han skulle komma på måndagen istället eftersom jag inte var hemma på söndagen. Då var jag nämligen på hundutställning i Fort Worth. Det ligger på andra sidan Dallas. Kay, som jobbar på djurkliniken tog med mig och någon bättre kunde man inte svansa efter! Hon kom och hämtade mig tidigt - halv sju på morgonen men så är det ju med utställningar! Kay kände praktiskt taget de flesta - oavsätt ras. Hon själv har ju Australian Shepards. Det var hennes hundar jag passade för typ två veckor sedan. Jag hann titta på Cockrarna som inte var så många (9 st!!!!). Det som fascinerade mig var att det bara var tre färger där... Orange/vit, Blue Roan och Blue Roan och Tan... Den sistnämnda var väldigt dåligt tecknad kan meddelas...

Fråga mig inte vad hundarna heter på bilden eller vem ägarna är för det har jag ingen aning om och i programmen skriver man inte ut färgerna heller.

Jag hann också titta på lite Dallisar men bilderna på dessa blev riktigt dåliga så dom får ni vara utan. Jag kan väl säga som så att hundarna var hyfsat fina, enligt min smak gillar jag bättre dom europeiska voffarna. En hund gick som en häst med frambenen... böjde dom i framknäna och hade höga benlyft, såg mycket märkligt ut. Så jag gläder mig väldigt till att mina egna (Co-Co, Dumle, Bounty och Candy) kan visas...
Det fanns ju massor att handla också så klart... egentligen var väl den här mässan i storlek med Växjöutställningen skulle jag kunna säga så det var inte jättemycket försäljare men dom som fanns hade massor!

En annan skillnad som också var här var att här har vi inte burarna runt ringarna utan alla burar och bord är placerade på anvisat ställe. Arrangören vidhåller också med ett antal stolar runt varje ring som faktiskt verkade räcka! Man hittade alltid en stol att sitta på vilket var skönt! Man blev inte så trött i fötterna.

Redan när vi åkte till utställningen var Kay lite snuvig och småhängig. Under tiden vi var där fick hon ont i öronen och när vi kom hem vid 18-tiden var hon riktigt krasslig. Det var ingen tvekan om att hon skulle ligga i sängen igår måndag. Jag tror att jag blev "mentalt" sjuk av detta för när jag kom hem hade jag ont i huvudet och var jättetrött. Jag var smart nog och gick och la mig redan vid halv nio och sov 11 timmar i sträck!!! När jag vaknade igår morse kände jag mig jättepigg och fräsch! Det var så skönt!

Hörde på nyheterna och dom varnade för att vi skulle få en riktig regnomgång igen under natten till idag. Insåg att det var bara att gå ut och fixa stallet. Det hade jag inte gjort sedan förra regnet så det var tungt stall att ta tag i. 3,5 timme tog det och var riktigt slitigt. Men det blev gjort varjefall. Under den tiden fixade mamma med försäkringar och annat smått och gott. Sjukhuset ringde och klockan tre skulle jag kunna hämta hem Japp :). Innan dess var jag dock tvungen att svänga förbi försäkringsbolaget och skriva på lite papper. Eftersom hundorganiseringen här i huset tar lite tid vart jag lite sen men det gjorde inte något. Till slut kom jag ju och det var huvudsaken. Japp var som vanligt jätteglad för att se mig. Han förstod nog att han skulle få komma hem. Han hade varit lite för glad när dom skulle byta bandage så dom hade fått sedera den stackarn igen... Hemresan gick bra, han fick följa med mig i koppel hela eftermiddagen, killen som skulle kommit i lördags kom och kollade på projektet. Vi släppte bomben för honom att det skulle gärna gå och flytta in i huset första April för vi får gäster den 4:e och då ska det gärna vara lite klart och organiserat... I Sverige hade man nog bara stängt dörren och sagt "omöjligt" men den här killen var en riktig optimist och sa bara " jaha, då får vi fixa det och hoppas att vädret är på vår sida". Han hade massa andra jobb också men var fast besluten om att det nog skulle gå och fixa. Sån positiv inställning gillar jag! Han gick genast igång med vilka papper som behövs, allt hade han klart i bilen så det fick vi fylla i och ha klart tills idag.

När han hade åkt organiserade vi Japp lite och meningen var att jag skulle på kör igår kväll men klockan rann iväg och jag var ju tvungen att ta in hästarna innan jag åkte. Jag kämpade in i det sista med inställningen att jag skulle åka men insåg halv sju att jag pallar inte det här. Innan hästarna skulle vara klara skulle klockan vara kvart över sju och då skulle jag ha stressat och gör man det sätter hästarna sig på tvären, fölet skulle in för första gången och jag bara: NEJ, jag får bli hemma... Mycket riktigt - halv åtta var jag färdig med hästarna. Gick in och satte mig och glodde på TV och började känna av det... halsen... hoppades att det skulle gå över... förgäves... vaknade i morse och bara kunde inte svälja. Det bara gick inte. Fick gå ut på toa och spotta ut saliv ur munnen. Svordommarna kom med saliven... det här hade jag ju inte tänkt mig. Lite huvudvärk och feber kom smygandes också... efter lite organiserande av hundar (återigen) gick jag och Crispy ner till stallet och frukostfodrade. Halv tio kom hovslagaren. Hanniball skulle få nya skor eftersom han slet av dom andra med buller och bång. Dom såg förjävliga ut. Det var en bra hovis faktiskt :) Han verkade veta vad han pysslade med. Insåg att jag nog hade haft tur återigen med att hitta en bra hovslagare. :) Det kan annars vara skitsvårt. Han kommer tillbaka på fredag och tar resten av gänget.
Innan hovslagaren kom hade jag haft Japp ute i en liten hundgård och den hunden är väl suverän... han hade lyckats, trots tratt på huvudet att dra ner bandaget så örat kommit ut helt och hållet. Jaha, det var ju bara att stoppa in honom i bilen och åka till sjukhuset igen och få lagt om det där. Fråga mig inte hur han gjorde för enligt mig ska det vara omöjligt men inte enligt Jappman. Men det gjorde ju också att jag fick se hur örat såg ut och jag måste säga att jag vart ruggigt imponerad. Tyvärr hann jag inte ta kort på det men ska försöka göra det på torsdag. Det kommer inte synas mycket av den här olyckan när allt är färdigt kan jag säga!!! Omläggningen blev inte snygg men det får hålla till torsdag när det ska läggas om igen. Mamma följde med och fixade lunch som vi åt i bilen när vi hade varit hemma och lämnat Jappman i sitt rum. Tog ett par värktabletter och vi åkte in till Mesquite som ligger precis i utkanten av Dallas. Vi var tvugna att köpa en torktumlare för elnissen ska installera allt det sedan och då ska det vara på plats... När det var klart och vi kom hem fick vi klartecken för att gå in i huset... Nu är allt gjort klart på utsidan, på insidan är det lite spikar och mattflikar och dyligt som ska fixas och det kommer någon i slutet på denna vecka och fixar det tror jag... Jag och mamma satt och möblerade huset med tavlor och möbler och gardiner, ni vet som man brukar göra. Jag får ju inte ställa in en pryl före inspektionen (förutom tvätt och tork) och för att allt ska klaffa så krävs det en del flyt nu... men har vi flyt så kommer jag nog kunna flytta i slutet på nästa vecka...

När vi kom in satte vi oss bara och vilade fem minuter - hårda fem minuter för jag lyckades göra konststycket att få en mindre nackspärr i höger nacke/axel. Inte mycket men lagom till att det gjorde ont. Jag har ju så fruktansvärt låg smärttröskel så det är pinsamt och fruktansvärt irriterande. Mamma har hjälpt mig här på kvällen med liniment vilket var väldigt skönt. Får hoppas att det räcker.

Nu är det snart sängdags, hundarna skall återigen organiseras och kvällsrastas. Dom är så snälla som bara går med på allt! Skrutten mina. Imorgon kommer städerskan och ett nytt oväder är på G in så det blir stallgöra hur jag än vill... Så jag hoppas att jag är lite friskare tills imorgon varjefall!

Ha det gott folk!

Vi lever

Ville bara meddela att vi lever! Helgen har varit hektisk, vi har fått mycket gjort. Jag håller på att bli sjuk så eftermiddagen kommer bli lugn. Då ska jag sätta mig här vid datorn och försöka sammanfatta helgen. Japp är varjefall hemma med tratt och allt! Hovslagaren kommer om 40 minuter och skor Hanniball :) Skönt att få det gjort!

Vi hörs senare

HÄ DÖ

Man ska ha husvagn...

Kabe, Hobby, Polar och allt vad husvagn heter... här snackar vi HUSVAGN

Först lite annat... meningen var att mamma och jag skulle vårstäda i trädgården på morgonen för att förra ägaren av huset skulle komma men han ringde och sa att han inte hann och då sket vi i det... istället åkte jag till banken och påväg hem skulle jag förbi Japp tänkte jag. Dom hade jättemycket att göra på sjukhuset så jag kom lite olämpligt men trevliga som dom är så tog dom ut Jappman en stund till mig. Samtidigt ringde nämligen mamma och sa att huset kom om 20 minuter... så jag fick bara 5 minuter med min stora härliga pojke. Men han var piggare och lite gladare idag :) Imorgon ska jag åka dit och mysa länge med honom...

När jag kom hem var det redan lite folk här och väntade på transporten och det dröjde inte länge innan dom kom... hushalvorna...
Eftersom vi har sett andra transporter komma in här som är MYCKET mindre så visste vi att det var omöjligt för dom att få in detta ekipage genom den normala vägen. Men herrarna som skulle utföra arbetet sa att det skulle gå att få in den vanliga vägen och började genast arbetet...

Först prövade dom med att köra framåt. Det var visst för tight... (Cilla vs. killarna 1-0) Jo men det ska gå sa dom och gav sig på projektet "vi backar in det..."
Och då höll det på att gå riktigt åt helvete rent ut sagt. Här sitter huset fast i diket som håller på att sjunka och lutas upp mot taggtrådsstaketet... (Cilla vs. killarna 2-0). Då insåg dom att det var nog bara att plocka ner delar av taggtråden (som det var sagt från början skulle göras) och ta in den lite längre bort

Jajjemen, då gick det finfint över diket... men så i förra veckan hade vi ju lite regn här... typ ganska mycket regn vilket gör att det är hyfsat mjukt i marken vilket vi fick erfara....

Men det här klurade dom ut ganska enkelt faktiskt... behöver ju inte säga att gräsmattan är totalt förstörd va? Färden gick vidare mot slutdestination av första halvanFörbi mangårdshuset.... och voila! På plats...

Det var väl inte så svårt? Bra, då gör vi samma sak med andra halvan...

Diket... inga problem för dom här herrarna längre...

Genom trädgården (utan att sitta fast den här gången) och förbi huset och så skulle det ju bara måttas in...

Vid det här laget börjar hästarna bli ganska så förundrade vad i all världens namn vi egentligen håller på med....

Och så var äntligen framsidan också på plats...

eller????

Den här springan behövdes tydligen som arbetsutrymme räknade vi sedan ut. Nu skulle massor göras... framförallt skulle huset upp på betongblock vilket till en början gjorde att det såg ut som en saaaaalig röra överallt
men allt eftersom tiden gick så kom huset mer och mer ihop. Fråga mig inte hur dom gjorde för det gick så långsamt men när dom lämnade för dagen klockan halv sju ikväll så såg det ut så här...

Den största frågan är nu... kommer dom tillbaka imorgon på en lördag eller först på måndag? Dom har visserligen tejpat/plastat ihop alla springor så börjar det regna så regnar det inte in...

Vi trodde dom skulle bli färdiga idag (optimister) så man kunde gå in i huset men så vart det inte :( Men det gör ju bara att ni får fler dagar med husbilder på...

Här i USA har man en rolig sak tycker jag... klockan 06:44 i morse blev det vår i hela USA... hallå? Har man satt en tidspunkt för det? Men det ironiska är faktiskt det här... jag har inte varit mer ute idag än någon annan dag men jag har baskemej blivit solbränd! Jag skämtar inte men jag måste åka och köpa solkräm imorgon för jag har bränt kinderna ordentligt!!!

Fick brev idag också från polisen i Sverige. Man har tydligen tagit en person som har haft mitt stulna körkort på sig och uppgivit sig för att vara mej... jäkligt klurigt va? Det blev ju stulet i Helsingborg för 1½ år sedan och jag undrar hur den personen har förklarat att hon (det måste ju vara en tjej) var i Hbg när jag nu är skriven i USA? Enligt pappret så har personen haft mitt körkort i SIN plånbok som i sin tur låg i vederbörandes jacka... förklara den du om du kan!!!! Ska ringa till dom på måndag och höra vad dom gör här näst åt det... jag fick mig ett gott skratt!

Men vi har inte bara haft med den svenska polisen att göra idag, vi har haft besök från Sheriffen också... nej inte vi men nästan... mamma var och skulle köpa kinamat och när hon var påväg hem stod en kille som hade fått motorstopp på tågrälsen! Mamma åker hem och byter bil och slänger in sin väska i huset. Jag var vid tillfället på andra sidan huset så jag hörde bara att hon kom hem. Jag gick runt huset och insåg att Greta (vår gamla vita skruttbil) var borta. Öööööhhhh... gick in och såg mammas väska och fattade ingenting. Tog bilnyckeln till nya bilen och började rulla ut för jag räknade ju ut att något hade hänt. Just då tänkte jag att något måste ha hänt nära, det måste vara blod för annars skulle mamma inte byta bil (Greta är inte fixad efter Japps blodbad) och jag kom inte långt förräns jag såg bilen över tågrälsen... kollade på klockan... här går mest frakttåg men jag har börjat lägga märke till att dom går runt kvart över och kvart i för det mesta. En annan bil har stannat vid vägkanten och ringer polisen men deras telefon dör så jag ringer upp polisen men samtidigt kommer Sheriffen åkandes förbi. Vi försöker reda ut situationen och han försöker hitta vem fan som äger bilen och när kommer nästa tåg? En fredag??? Efter ett par minuter kommer mamma åkandes i Greta *puh*, hon är oskadd varjefall... och hon har förklaringen på allt... hon kommer åkandes och den stackars grabben har fått motorstopp på fel ställe och har fått panik. Mamma har åkt hem för att byta bil till Greta som varejfall har ngåot man kan dra bort bilen med och försöker hitta någon som kan hjälpa men misslyckas. Då kör hon grabben till en familj som han känner längre ner på vägen som kan hjälpa honom. När han får hjälp åker hon tillbaka och ser mig vid bilen och allt blir förklarat. Det tar sedan inte många minuter innan grabben kommer tillbaka med ett äldre par. Minutrarna har tickat och vi har inte fått fram när tåget kommer så det var snabba puckar att få av bilen från tåget men det gick bra. När bilen var avdragen och förbi bommarna kände man en lättnadens suck i luften. Dock tog det nästan en 20 minuter till innan nästa tåg kom så det som brukar komma kvart i kom aldrig eller hade varit tidig...

Nu på kvällen är det bara dom vanliga rutinerna kvar sedan är det sängen som gäller. I morgon är det SOVMORGON för den som undrar! D.v.s. att jag lär väl vakna kvart över sju som vanligt...

HÄ DÖÖ

ps... klockan är nu 21:08 och tåget tutar förbi...

Kvällsrutiner

Det blev visst två bloggar idag... tänkte lite snabbt berätta om mina kvällsrutiner som är lite speciella... och allt sker efter att mamma har gått och lagt sig...

När mammas hundar är inne och alla har fått medicinen dom ska ha börjar mitt jobb....

Crispy ska ut. Medans hon är ute byter jag sängkläder på min säng. Hon har varit i sängen under dagen och därför måste jag byta VARJE KVÄLL. Sängkläderna läggs i en hög för vidare transport. Fixa i ordning Crispys bur med mat och vatten. Ta fram medicinkuvertet och förbered för intag och lite fight. Ta in Crispy och ge mediciner + örondroppar och in med henne i buren. Tvätta och decinficera händerna i köket.
Ut med dom andra dallisarna, för närvarande bara Hoppsan, Co-Co och Daim. Medans dom är ute slänger jag in sängkläderna i tvättmaskinen, går och tvättar händerna igen och fixar deras mat för natten. Gör mitt eget nattbestyr - borstar tänder och sånt... ger valparna deras sista mål för dagen. In med dom vuxna i sovrummet och ut med valparna. Vanligtvis brukar jag få göra i ordning deras nattabur men idag var den jätteren konstigt nog så det behövdes inte :) (det är därför jag har tid och skriva det här). Medans dom är ute skall även frukost till dom blötas upp och morgonens medicinkuvert göras i ordning. Just nu är dom tre (Zigge, Crispy och Geisha)- när Japp kommer hem blir dom fyra... ta in valparna och in med dom i buren för nattadags. Ställa ner de vuxnas nattamat som dom kan gå och snaska på under natten. Slänga ut Zascha en sista gång så jag är säker på att få sova en hel natt. Annars väcker hon mig runt tre för hon behöver gå ut. Släcka, larma och NATTI NATTI... en procedur som tar ungefär en timme... någon som är avis????

Japp kvar

Japp får vara kvar på sjukhuset...

Jag fick däremot åka och hälsa på honom och tog då denna lilla bild med mobilen... är han inte söt så säg. Han ville inte vrida huvudet så man såg ordentligt hur det ser ut men hela högersidan av hans huvud är tejpat så man ser inte örat alls... Han kommer inte få komma hem förräns på måndag eftersom vi har mycket hundar här och han behöver verkligen lugn och ro och för att underlätta både för mig och för Japp så får han stanna kvar. Han har en jättestor box han får bo i där han ligger nästan i centrum av vad som händer så han har det bra. Jag ska försöka åka och hälsa på honom imorgon med. Jag har dock fått bekräftat att huset faktiskt kommer imorgon *jippieeee* vilket gör att jag kanske inte hinner men jag ska göra mitt bästa!

HÄ DÖ

Japp allvarligt skadad

En helt vanlig onsdag... jag hade precis kommit hem efter lite ärenden och mamma och jag satt ute och delade på sista biten av gårdagens pizza. Dallisarna sprang i sin hage och mammas hundar och mina valpar i den andra, helt som vanligt. Helt plötsligt bryter världens gräl ut mellan staketet och jag hör hur någon av hundarna skriker för hela livet. Jag har jackan på mig, springer dit, sliter av mig jackan och slår för allt jag äger och har med jackan. Hinner inte se så mycket. Inser snabbt att Japp är borta... vart är Japp? Ropar och plötsligt sticker ett genomblodigt huvud fram bakom en buske. Svordommarna i min skalle skenade förbi. Skrek till mamma att Japp var skadad och att alla hundar skulle in. Efter lite tumult var alla hundar inne och kvar i hagen var Japp. Jag hade fått tag i min mobil och fått sett att örat var i slamsor. Mamma kom med handduk som tryckbandage och koppel. Jag ringde vårt djursjukhus som turligt nog bara ligger tio minuter bort och gav instruktioner "kommer med skadad hund, stor blodförlust, förbered operation, 10 minuter till ankomst, gäller Japp" innan jag slängde på luren. Jag hann också höra att vem än som hade svarat uppfattade att det var jag och att det var allvarligt. Japp var VÄLDIGT samarbetsvillig trots att han var i chocktillstånd nästan. Mamma höll på att ge mig nycklarna till nya bilen men jag lyckades grabba nycklarna till Greta och fick in Japp och drog fort som f*n. Utan plånbok eller glasögon iväg i alldeles för hög hastighet. Jag kom fram till sjukhuset, tvärställde bilen framför entrén och lyfte ut Japp som väger närmare 40 kg (oooops) och på sjukhuset var allt väl förberett. Receptionisten flyttade min bil och Dr. Wingo kom in färdig för operation. Det flöt som i smör på sjukhuset. Vi kollade snabbt och la tillbaka tryckbandaget, Japp sövdes och kånkades in till operationsbordet och fick dropp. Medans Japp somnade och sköterskorna förberedde det som behövdes stod veterinärens fru och matade honom (veterinären alltså) med morötter och sallad så han slapp tvätta om sina händer men ändå kunde få i sig lite mat för så klart hände det mitt i lunchtiden. Det såg faktiskt ganska roligt ut... Jag kunde tvätta av mig och åka hemåt. Vi beslutade att Japp skulle få stanna tills imorgon så han kunde få bästa smärtlindringen och lugn och ro första dygnet och vi fick också tid på oss att organisera huset för en till isolering *suck suck och åter suck*. Jag åkte hemåt och hittade mamma mediterandes på gräsklipparen.

När lite hundar var rastade och organiserade åkte sedan jag och mamma iväg och köpte tyg. Nu måste vi täcka för staketet så det här inte händer igen. Vi vet inte vad som hände, vad som utlöste det här eller vem det var heller. Vi vill inte ens fundera på det. Men vi måste göra det vi kan för att det inte ska hända igen. Medans vi var iväg ringde jag Kim och bad honom skicka Japp color som jag ska ge till veterinären sedan... Efter ett par timmar ringde även Dr. Wingo upp och berättade att operationen hade gått bra *puh*. Han kommer vara på mycket smärtstillande tills imorgon och lite drogad för att han inte ska skaka på huvudet. Örat är tejpat intill huvudet för att han inte ska få blodöra och sedan är det mycket fix och trix med det här ett tag framöver. Men han trodde att det skulle kunna läka bra. Han ville se Japp imorgon bitti innan han åker hem. Mitt lilla skruttebarn Jappman... Tur att jag och mamma gick och köpte stora nätburar i förra veckan men jag hade ju inte tänkt mig att använda dom på sånt här sätt. Japp kommer nu få bo i en nätbur i köket fram tills vi flyttar eller tills han är bättre så att säga. På så sätt är han ifrån Crispy och han är ändå med i gänget om vad som händer runt honom. Jag lovar att jag ska ta kort på honom när han kommer hem imorgon. Jag kan bara föreställa mig hur han ser ut med tejpat öra intill huvudet...

Nu när dagen har gått och man har hunnit tänka igenom saker och ting så inser jag att det är väldigt mycket att vara tacksam för. 1. Jag och mamma var ute och hörde när det hände. Tänk om jag varit i stallet eller inne och inte hört att det hänt!!!! 2. Vi har väldigt nära till veterinären vilket gjorde att tiden från olyckan till att han var på operationsbordet bara var 45 minuter... det är VÄLDIGT snabbt!!! 3. Vicky som svarade i telefonen (visade det sig) uppfattade att det var jag och att det var allvar jag menade och hann förbereda allt så snabbt! 4. Samarbetet mellan mig och mamma funkade till 100%. Hundarna kom in i världens fart och jag kom iväg med Japp fort...

När jag och mamma då äntligen var påväg hem ringde dom från Palm Harbor, där vi köpte huset igår och sa att dom satsade på att kunna leverera huset redan på fredag!!! Ev. ska det komma regn måndag och tisdag nästa vecka och då kommer det bli försenat. Dom kämpar för att få ut möblerna som står i huset nu och lyckas dom så borde huset kunna levereras på fredag. Hon verkar också få igenom att inspektionen blir om 2 veckor redan vilket om allt går som smör i solen gör att jag kan flytta in 1 april!!!!!! Det hade varit så otroligt roligt och skönt! Passar på att lägga in lite bilder på ett par av rummen... möblerna är INTE mina så kolla inte på dom men annars är det exakt det här huset som kommer...

Entrén... här i USA har man inte hall som vi har i Sverige utan här går man in i vardagsrummen... här har jag tänkt att ställa min lilla flygel som jag har...

Vardagsrummet...

Köket

Matsalen

Mitt sovrum...

Mer bilder får komma när huset kommer sedan och jag har en ordentlig kamera. Dom här bilderna är från mobilkameran

När vi kom hem började MAMMA att göra gardinerna som vi skulle ha på staketet. Vad skulle jag göra utan mamma som är så händig? Jag står som ett jäkla fån och glor medans hon gör allt arbete. Det enda jag gjorde var att sätta upp dom..

Min händiga mamma...

Nu är det kväll och det enda som återstår för mig är praktiskt taget bara en sista vända med hundarna, ge dom som ska ha deras mediciner och så är det krasha i sängen. Det kommer vara tomt där eftersom Japp brukar ta ganska mycket plats för han är så stor...

HÄ DÖ

Jag storknar

Okej... klockan är 20:36 när jag börjar skriva det här och jag har praktiskt taget varit igång non stop sedan i morse...

Igår var som sagt en tuff dag. Först lämnade jag av lilla Bisquit på flygplatsen. Å vad jag grät. Jag började böla redan innan jag satt i bilen. Och lyckades sedan hålla upp tills jag sedan lämnade flygplatsen. En sån underbar liten grabb han är och det var riktigt tomt utan honom i går kväll. Jag fick ett samtal från hans nya ägare och resan hade gått bra varjefall!

Påväg hem från flygplatsen ringde veterinären och började informera mig om Crispys sjukdom och jag fick åka dit och hämta mer mediciner. Suck och stön... när jag kom hem släppte jag ut valparna på en liten lektur vilket var väldigt efterlängtat...

Jag var lite chockad angående Crispy så det var glädje att se dom leka. Tyvärr blev de flesta bilderna suddiga :(

Det var också nu jag såg att Bumlan visst hade fått lite fler ben än hon hade tidigare... jo det var ju den här lilla krabaten som kommit ut...
Ett litet stoföl. Hon är e: Roosevelt - Briar - Vaugely Noble xx och hon har fått namnet Sugarsmile DW. En riktigt liten tuff och trevlig dam som verkar vara ganska nyfiken. Våra grannar Jain och Marty kom över och kollade på det lilla underverket och dom kom verkligen i grevens tid. Att Bumlan hade mjölk förstod vi men Bumlan ville inte låta Smiley dia men när Jain och Marty kom så kunde en hålla, en stå på andra sidan och en hjälpa Smiley och då vart det en riktigt skråvmål och Bumlan kom över det värsta att det inte var så farligt...

Jain och Marty stannade på middag igårkväll och när dom hade gått var det bara att fixa alla hundar och gå och lägga sig...

I morse åkte jag först med Geisha och Crispy till veterinären. Geisha skulle få sina öron kollade för dom är jättefula och speciellt med beskedet igår om Crispys öron så var vi tvugna att ta en del prover och skicka iväg. Crispy har fått MRSA i öronen vilket gör att hon nu hålls isolerad från alla andra hundar och hygienen här hemma är extremt noggrann. Vi vet inte om Geisha också har fått skiten men förhoppningsvis har hon inte det eftersom hon och Geisha inte har umgåtts särskilt mycket. För er som inte vet så mycket om MRSA så är det en jättesvår infektion att bota för den är resistent mot nästan alla antibiotikor. Däremot har vi hittat en antibiotika som hennes version inte verkar vara resistent mot. Problemet är dock att lilla Crispy inte riktigt verkar tåla medicinerna. Igår spydde hon upp mediciner och mat innan det nästan hann komma ner. Sedan vart hon rastlös på kvällen och i morse låg hon och skakade. Troligen för att öronen gjorde ont. Så därför var hon med till veterinären idag och fick (tyvärr) ännumer mediciner som ska dämpa smärtan i öronen. Att hon har fruktansvärt ont märks för hon har inte så lätt att tugga men det verkar som om hon får behålla medicinerna nu varjefall så dom kan verka och det kan hjälpa. Även Geisha har fått en hel drös mediciner för att hjälpa mot hennes skit i öronen...

Meningen var att jag och mamma skulle på ett möte runt 13-tiden men han som vi skulle möta dök aldrig upp. Vi vart arga och åkte och kollade på ett par mobile homes till mig. Hittade ett som var jätteläckert... Hade fått rekomendationer av Jain och Marty och kolla in till det här företaget vilket skulle visa sig var super :) Och ja... vi har beställt ett som kommer på måndag om gud vill och röven håller...

Det krävs dock att det inte regnar och att vi har lite flyt. Dock innebär det inte att jag kan flytta i nästa vecka för att det skall ställas på plats och installeras och INSPEKTERAS och det är just den här inspektionen som kan ta upp till 30 dagar innan dom kommer. Jag får inte röra huset praktiskt taget innan den inspektionen är genomförd... men vi jobbar på att få detta gjort betydligt snabbare eftersom jag får gäster redan den 4 april... Hoppas kan man ju alltid ellerhur???? Jag tog en del mobilbilder men orkar inte ladda in dom just nu så för er som vill se mer bilder gå in på www.palmharbor.com och modellen heter något så konstigt som 72F3...

När vi väl kom hem åkte mamma och köpte pizza och jag fixade hundar. Nu är det snart sängdags och vips hade den här dagen gott fort som f*n... I morgon kommer städerskan som jag börjar bli smått irriterad på. Dels så städar hon sämre och sämre och dels så kommer hon hit och sedan snackar hon en jävla massa skit till andra om oss som hon inte har med att göra... *grrrr*. Jag hoppas dock att jag får en hyfsat lugn onsdag för jag skulle gärna behöva det efter dom här två dagarna...

Ha det gott vänner!

HÄ DÖ!