Flexibilitet

Jag hade dagen väldigt utstakad för mig. Fixa hundarna på morgonen och sedan skulle jag på en Ribboncutting klockan halv tolv och vidare in till Dallas och se om jag kunde hitta hästsportaffären och på hemvägen förbi banken... men... så bidde det inte... En kund ringde precis när jag hade kommit ur duschen och sminkat mig klart och behövde ha två tröjor broderade IDAG! Det var verkligen superviktigt. Okej... en Ribboncutting överlever utan mig och hästsportaffären och banken får jag väl ta imorgon då... han mailade mig över loggan som skulle göras samtidigt som han åkte och köpte tröjor och tog sig hit. Han var väl här runt två tror jag vilket var ganska perfekt tajmat för jag höll på med sista provet. Han var nöjd med provet men ville byta den ena färgen till det mörkare. Jag gjorde i ordning tröjorna, sätter på och GLÖMMER BYTA FÄRG!!! Helt plötsligt säger han "Gud vad bra den blåa färgen blev" och nästan hoppar av glädje. SHIT! Jag glömde byta färg säger jag! Va? Nä, det här blir helt perfekt!!! Skit i färgen, han var så glad så! Jättenöjd över att jag klantade mig. I det läget så fanns fortfarande möjligheten att byta färg, jag kunde brodera över den ljusblåa och inget hade märkts men det kom inte på tal alls. Så den andra tröjan gjordes lika dant... ibland ska man ha tur va?!? *puh*. Runt tre var dom härifrån och jag insåg då... hm... jag har inte ätit på 15 timmar nu... eh... jaja... grejar runt lite på hundar - ut och in med dom hit och dit (som vanligt) och ringer Kay för att fråga om hon vill med och äta men hon svarar inte... Samtidigt ringer sportaffären och vill att jag ska komma in när jag har tid och hämta saker som skall broderas. In med hundarna och iväg in till stan. Sitter och pratar med henne en stund och beger mig sedan vidare till Applebee's och hämtar supergod steak med potatismos och champinioner... mmmm så gott. Kände mig faktiskt lite värd det. När jag sitter och väntar ser jag att Jain, vår granne, skrivit på FB att vi väl kan ta en promenad efter middagen. Ringer upp henne när jag åker hem och vi bestämmer att när hon har ätit så promenerar hon över och vi går en liten promenix. Hinner precis äta klart och smälta maten tillräckligt för att inte få håll så kom Jain. Jag tycker att jag har dålig kondis - INGET mot vad Jain har... oj oj oj säger jag bara... På vägen hem kom en annan granne, Raenell körandes och vi stannar och snackar lite. Och traskar sedan vidare mot hemmen. Jain var nästan helt slut och själv hade jag kunnat gå en timme till så som jag hade det :) Detta trots att jag hade ont i benet... i morse släppte jag ut Daim på framsidan av huset. Det hade regnat och var halt. Daim var helt överlycklig över att kunna springa lite, kommer för nära mig och ska svänga men halkar och slår sitt bakknä i mitt smalben.... jag är evigt tacksam över att jag tog hela smällen och han inget. Han verkade inte ens bry sig om det varjefall. Inget halt, inget skrik... jo jag vart halt och jag skrek för fy fan vad ont det gjorde. Men bättre en halt Cilla än en halt Daim!!! Jag lär få ett rejält fett blåmärke där! Nåväl...

När jag och Jain var ute och gick berättade Jain en lite chockerande sak för mig... innan vår granne (han med pitbullarna) flyttade härifrån hotade han att bränna ner huset. Det fick vi veta och vi hade högsta beredskap. Nu tyckte Jain att det var väl kanske på tiden att jag fick veta sanningen... det var inte hans hus som skulle brännas utan VÅRT!!! Jag trodde jag skulle dö!!! Här sitter man själv ett par dagar till och jag hoppas verkligen att faran är över, han har ju ändå varit härifrån i över en vecka nu väl... dom hade vridit lite på historien och sagt att det var huset han hyrde som skulle brännas istället för vårt för att vi inte skulle få total panik. Men det fick jag nu istället... på nätterna har jag ju ingen koll alls på stora huset, vad som händer där... MAMMA KOM HEEEEEM!!! Jag hoppas verklgien att faran är över nu när han har flyttat för det var inte riktigt bekvämt att få veta det om man säger så! Men men, det kanske ändå var bäst att dom vred till det lite för annars hade vi kanske gjort något förhastat... vem vet...

Slutligen här idag vill jag bara skriva till Er som skriver kommentarer... ni som skriver under "anonymt"... jag läser dom inte ens och kommer inte att publicera dom heller. Vägrar... Av en händelse läste jag ett "anonymt" inlägg idag och det var verkligen inget trevligt. Jag tvekar inte på att publicera alla sorters av inlägg, man har rätt att ha sina åsikter, men och hålla på att hoppa på och vara fräck och elak och inte ens våga skriva sitt namn?!? Fy, det är fegt... så bara så ni vet, jag ser avsändaren "anonym" och jag läser det inte ens...

Nu är det dags att ta in valparna och släppa ut dom vuxna en sista gång, sedan är det natti natti för mig...