Svenska flaggans dag

Eftersom vi här i USA konstant ligger 7 timmar efter så skulle vi i år vara lite före med att fira nationaldagen och Svenska Flaggans dag... skämt å sido, av olika anledningar så var den tidigarelagd i år. För att inte göra den här bloggen för långrandig så var det mycket om och men om hurvida jag skulle åka men till slut kom jag iväg, något jag inte ångrar i efterhand. Sicket gäng kvinnor! Vilket enormt stöd jag fick av Er tjejer! Ni som läser det och ler, vet vad det handlar om, jag är så otroligt tacksam för ert stöd!!!!!!! Det är något jag aldrig upplevt förut. För er som sitter och ser ut som fågelbon... flytta hit och upplev gemenskapen så kommer ni få veta vad jag pratar om!!
Kören sjöng, jag och Helen sjöng solo vilket gick okej. Jag fick en konstig luftbubbla i halsen sista takterna men det löste sig väl hyfsat ändå. Men programmet som så var bra genomfört av oss alla! Sedan var det lite mat och dryck och lottdragning, det var jättetrevligt! Roligt att få träffa lite nya människor, positiva människor, jag tror jag behövde det! Tyvärr följde inte mamma med, hon var tvungen att packa. Hon åker tillbaka till Sverige i morgon eftersom hennes visa går ut (igen)... då blir det tuffa tag här hemma på gården att ta hand om alla djuren och två hus och denna förbaskade gräsmatta. Jag har aldrig sett gräs växa så förbaskat fort. Igår kom det in ett jäkla oväder (därför kunde jag inte blogga, uppkopplingen gick ner med jämna mellanrum) och man kan se hur gräset växt över natten. Helt extremt!

Både Co-Co och Molly har det bättre. Molly springer på som vanligt. Co-Cos svullnad lägger sig mer och mer men det är ju inte en lätt hund att hålla lugn... hon och Japp leker ju hej vilt... Och bägge två går på Rimadyl... skitbra... not... Japp går ju alltid på Rimadyl men Co-Co behöver ju vila...

Kvällen kommer bli lugn och skön här... inget större kommer att hända (hoppas jag)...

Ta hand om varandra!