lördag 30 maj 2009

Yen del 2

I morse hade jag precis släppt ut mina hundar (omgång 1) i trädgården när telefonen plötsligt ringer klockan 7:34. Det är nya ägaren av Yen, Victor. Han är totalt uppriven. Yen har tagit sig ur halsbandet och stuckit ifrån honom. Dom bor vid en ganska trafikerad väg och Yen är inte van med bilar till att börja med och hon är hyfsat rädd för nya människor. Jisses amalia tänker jag... hur ska detta sluta. Får honom till att lugna ner sig så man varjefall kan prata med honom. Säger att det enda han kan göra är att ropa efter henne och fråga folk runt omkring om dom har sett henne. Jag letar fram chipnumret och SMS'ar det till honom. Inser ganska snabbt att han kommer inte palla det här så jag tar in första omgången hundar, ger dom frukost och släpper ut andra omgången hundar. Går upp till mamma och släpper ut hennes hundar. Någon längre rastning blir det inte tal om utan bara snabbt kissa, äta och in igen praktiskt taget. Klockan nio var jag iväg från gården. Jag tog Crispy med mig i bilen för att Yen gillade Crispy väldigt mycket, tänkte att det kunde vara ett bra lockbete.
På vägen in fick jag ett samtal från mamma. Hon hade pratat med Katarina som kan prata med djur. Katarina hade fått kontakt med Yen och tydligen hade hon blivit hittad av två barn som hade tagit in henne till sig. Det var ett ljust hus med gamla buskar inte långt ifrån där hon stack. Tänkte i första läget "det borde man ju kunna hitta". Strax efter tio var vi inne på rätt ställe och jag mötte Victor. Sedan började letandet. Dock så insåg jag ganska snabbt att det här skulle bli väldigt väldigt tufft... Alla husen är ljusa och har gamla buskar runt sig... och vi snackar inte litet kvarter utan det är verkligen STORA kvarter... Vi gick och gick och gick och gick, ropade och skrek och hade oss. Crispy har fått sig en rejäl promenad idag varjefall! Vi har åkt runt med bil och ringt på dörrar och ringt polis och till dogshelters mm mm mm. Men inte något spår av Yen.. Hon är helt försvunnen. Halv tre var jag tvungen att åka hem. Jag har en timme hem och jag skulle en snabbis förbi sportaffären och varken mat eller dricka hade jag fått i mig under dagen, sånär som på ett glas vatten... Crispy hade fått massa vatten för jag hade varjefall varit klok att ta med en dunk till henne (ca 3 liter...) Så ruttet det känns att behöva åka hem och inte ha hittat henne. Men jag har 19 hundar här hemma att ta hand om som inte fått lunch så det var inga alternativ. På vägen hem körde jag inom "Jack In The Box" som har världens godaste Teryaki bowl för jag var ordentligt hungrig, och därefter förbi sportaffären och klockan kvart i fyra var jag äntligen hemma. Jag hade låtit mammas Bernisar vara ute, eller dom kunde gå ut och in som dom själva ville och när jag kom med bilen så såg jag bara Geisha. Jag ropade på Oliver - Ingen Oliver. Kollade in i garaget - Ingen Oliver. Jag bara tänkte för mig själv "inte två hundar på en dag - det är inte sant" och det var det inte heller. Han låg gömd bakom en hög saker i garaget och sov tuuuuuuungt. *puh*. Ge valparna mat, släppa ut dom och dom stora, gå hem till mig, släppa ut cockrarna och sedan dom stora och dallisvalparna. Sedan satte jag mig på en stol och åt min mat. Nu sitter jag här med hundarna ute i värmen, jag tycker dom ska vara ute och röra på sig ett par minuter varejfall. Jag är totalt slut själv. Tröttheten kom när jag pustade ut och sa att jag kan inte göra mer idag... Jag har gjort allt som står i min makt för att hitta Yen. Det är bara hoppas att hon kommer till rätta... Eftersom chipmärkningen fortfarande står på mamma gick jag in och ändrade telefonnumret till min mobil för det kan man göra på en kontaktsida på nätet och även anmäla hunden försvunnen. Så nu lär man väl hoppa till varje gång telefonen ringer...

På vägen hem ringde en uppfödarkollega till mig och frågade om vi broderar boxgardiner... jo det gör vi sa jag. Har du gardinen eller? Nääääää, gör ni inte dom.... JO sa jag (mamma kommer döda mig...)... Hej och hå. Så nu ska jag sätta mig någon dag och rita ut förslag på boxgardin till henne med speciella mått och grejor :) Men det blir inte idag för jag är helt totalt sluuuuuuuuuuuut....

5 kommentarer:

lotta sa...

Ånej! Vilken jäkla otur... Hoppas, hoppas verkligen att hon kommer tillrätta igen. Vad fint av dig att hjälpa hussen att hitta Yen! Ps! skönt att du är tillbaka i bloggvärlden så vi får hänga med i er vardag!

Sophie sa...

Usch.. Hoppas att ni hittar henne... Inte kul när en sån liten hund försvinner... Stackars lilla Yen och ägarna måste vara väldigt ledsna.
Får ju hoppas att folket som hittat henne kontaktar polisen eller liknande dit man vänder sig om man behöver hjälp med att spåra en hund. Håller tummarna för henne!!!
Kram kram

Prickiga Pojkar sa...

skönt att katarina fick kontakt..det verkar ju som dom som hittat vill behålla henne själv o detkan ju inte hålla så många dagar hoppas jag utan att någon ser henne.Hoppas hoppas de får tillbaka henne !! stor kram till dig !

Eva sa...

Vad hemskt hopps verkligen att ni hittar Yen, vi håler tummarna.

Humlan sa...

usch vad hemskt med Yen hoppas hon kommer till rätta snart. Tänker på er