Om 49 timmar...

Väderrapport:
Vollsjö: Mulet, 9 grader
Terrell: Sol, 21 grader

Nu är det bara 49 timmar tills lastbilen kommer och hämtar oss. Tänk att man är så dum att börjar räkna timmar...
Idag fick adrenalinet sig en rejäl push. Jag hade gjort stallet och skulle ta in mammas hundar när plötsligt Zigge var på fel sida staketet!!! Hur F*N kom han dit??? Vart var Molly och Zascha? In med alla hundar i stallet, hämta koppel och sedan traska. Jag räknade ut att dom borde ha gått mot Poppelhaga. Gormandes gick jag upp mot Poppelhaga. Där stod en bil... jag räknade ut att det var jägarna som var ute på åkern och mycket riktigt, det tog inte lång tid innan den ena ringde och frågade om det var jag som stod och skrämde bort djuren... ooops... jag sa att jag hade två hundar som var borta så dom fick inte skjuta dom om dom såg dom. När jag var påväg tillbaka hem igen ringde Anna, som jag åt middag hos igårkväll. Jag hade ringt henne för att höra om hon skulle jobba idag och om jag i så fall kunde få snålskjuts in till Sjöbo så kunde jag ta en taxi hem igen. Jag var ju tvungen att åka till Apoteket och hämta avmaskning till hundarna och mer medicin till Zigge bland annat. Hon undrade vad jag gjorde och när hon hörde att två hundar var borta tog det inte lång tid innan hon stod hemma hos mig. Vi körde en liten tur men såg inga hundar. Ringde polisen och åkte hem. Samtidigt som polisen svarade kom jägarna körandes och dom hade hittat hundarna och låst in dom på Poppelhaga. *PUH*. Så otroligt skönt. Det hade inte varit roligt att säga till Mamma att två av hennes hundar var borta. Jägarna hade sett hundarna och drivit ut dom ur skogen. Sicka änglar! Men jag hade ju rätt med vart jag trodde dom skulle :D Så nu är det ett par hundar som bara får gå i koppelpromenader dom här återstående 49 timmarna kan jag meddela!
När hundarna var inlåsta i säkert förvar skjutsade Anna in mig till Sjöbo så jag fick gå på Apoteket. Hon hittade en jacka i affären bredvid och jag passade på att bjuda henne på lunch. Vi åkte förbi banken på vägen hem och lämnade kortläsaren till babsen och sedan körde hon mig hem. Sicken ängel! Man inser hur beroende man verkligen är av bil. Jag förstår inte hur man varken kan va utan bil, än mindre inte ha körkort. Jag hade aldrig överlevt!!!
Hela eftermiddagen har gått till att packa och städa. Bit för bit så kommer jag framåt och känner att jag har lite lite mer kontroll fast det är vldigt långt kvar... Daniela borde vara här om en timmes tid ungefär. Då kommer nog känslan av att det här är riktigt nära komma...

Nu har jag också hittat den "vanliga" laddaren till mobilen så nu kan man ringa till mig igen :D

God kväll