Tisdag 11/11-Flygresan

VARNING LÅNG BLOGG!!!

Morgonen började lugnt - som tur var. Den ekonomiska biten med restaurangen löste sig genom att jag och Lotta böt lite pengar med varandra - jag tog hennes Euro och hon fick tillbaka i kronor. Sedan skulle den snälla stallägaren åka till restaurangen och lämna pengarna. Skönt att det var klart.

Charisma hade lite feber på morgonen och blev behandlad med Fenylbutazon så den försvann ganska snabbt. Hanniballs feber var borta redan tidigt på morgonen så den kunde vi lämna där hän för stunden. Medans jag rastade hästarna i ridhuset åkte Daniela och Lotta i en lånad bil och köpte Brunch som sedan intogs. Vi hade till och med tid till en liten vilostund... Klockan 13 skulle vi vara klara med alla hästar och hundar för packning

Lotta och Daniela väntar på att lastbilen ska komma. Alla cockrar är nu lite sederade...

När lastbilen väl kom skulle det organiseras med alla hundburar för att allt skulle få plats men med lite god vilja gick det också :D

När hästarna och hundarna sedan var lastade åkte vi i ca 10 minuter till KLMs Cargo Central. Där började problemen. Lotta fick enkelt ett passerkort men när det skulle bli min och Danielas tur så vart det betydligt trögare. Killen som satt där och skulle skriva ut dom tyckte väl att vi var mystiska för först frågade han om det var första gången vi var där - vilket det var. Sedan ringde han ett telesamtal. Så släppte han emellan en annan kille och skrev ut hans passerkort emellan för att sedan återgå till våra passerkort och efter ytterligare fem långa minuter hade vi äntligen fått våra j*vla passerkort. Då hade folket stått och väntat på oss i tio minuter eftersom det var jag som hade alla papper till djuren...
Sedan skulle hästarnas papper sorteras. Jag hade åkt med en tysk chaufför från uppehället till flygplatsen och han var en riktigt dumstrut. Han tog mina papper och rykte och slet så till slut var det ingen ordning alls bland papprena. Tjejen från hästhotellet vi bott på klev då in och ordnade upp allt. Därefter togs alla hästar ut och lastades i deras containers. Tyvärr så har det hänt så att Lotta tog bilder med sin kamera här men den har under resan försvunnit så allt hennes bildmaterial har vi inte tillgång till - därbland hästlastningen i containerna... Hästarna skötte sig dock väldigt bra och det var nog tur att Bumlan hade fått sin dagliga shot... Dom räknade iskallt med att vi också skulle lasta dom övriga 6 hästarna som skulle med planet, tur att det var snälla hästar för det gick ganska smidigt trots allt...
Sedan var det hundarna... Å där bröt första helvetet ut. Någon KLM-kille kom och började domdera om att alla burarna var för små!!! Han ville ha Texas, Japp, Daim och Crispy i större burar. Nämen hallå? Det här var den storleken som dels Jordbruksverket satte storleken för dessa hundar i och även rekomendationerna från tillverkaren. Här kunde även en stor del av strulet ha avvärjts. Den här KLM-killen sa bara "Ni får fixa nya burar" och det höll han fast vid i ca 40 minuter innan han sedan kommer fram med att han själv har burar vi kan få köpa!!!! Nämen hallå, hade han sagt det från början så hade ju läget inte varit så svårt, då hade jag ju bara sagt okej, ta hit dom, vi betalar för det och problemet är löst. Han hade en XL bur som vi fick flyttat Daim in i. Sedan rumsterade vi om lite i alla andra burar så att det bara vart Japp kvar. Då vart han nöjd men han trodde inte att dom skulle bli insläppta av USDA (amerikanska tullen) pga burarna... Men till slut var alla hundarna lastade och iväg åkte dom också

Hundarna påväg till planet...

Geisha i sin bur...

Texas i sin för trånga bur...

Zascha och Molly

Sedan kom problem nummer 2... vi hade föranmält att Lotta skulle ha dels dropp med sig och även sin medicinväska. Men KLM skulle självklart strula och börja tjafsa om att hon inte fick ha med sig den ombord på planet. Nähä, vad var poängen då med att dels ha med henne på planet och dels ha hennes väska??? Det samma med droppet... det vägde ändå 31 kg!!! Nä plötsligt fick vi inte ha med vår packning med hästarna och hundarnas saker utan allt skulle checkas in... Det vart ett jävligt tjafs och telefonsamtal höger och vänster om och folk skrek om att vi var tvugna att checka in men vi visste ju inte ens om våra saker kom med för fan!!! Efter mycket om och men fick vi irriterade släpa på allt dropp, väskor och annat som egentligen skulle åkt med djuren, rusa iväg till incheckningen. Där strulade den men vi fick hjälp av personal från KLM som var helt underbara!!! När allt var incheckat och svetten rann nerför ryggen sprang vi mot passkontrollen med Lotta i täten, tur var väl det för hon har inga hämningar i kroppen - hon trängde sig hej vilt före alla i kön! Jag tog Lottas ryggsäck på magen och min egen på ryggen och sedan sprang vi hej vilt till gaten - och för er som har flugit kan ju säkert föreställa er vilken språngmarsch vi fick för gaten var inte nära!!! Men till slut så var vi framme. Det var en Jumbo Jet vi skulle åka med både plats för frakt och passagerare.
Så var det bara igenom den slutliga säkerhetskontrollen men när vi väl var där kunde vi andas ut... vi skulle inte missa planet. Men eftersom Daniela verkar vara självmordsbenägen på den här resan så lyckas hon återigen skära sig precis innan säkerhetskontrollen. Återigen i fingret men denna gången STÖRTBLÖDDE det. Personalen tog henne undan till toaletten. Varken jag eller Lotta hann reagera. Efter tio minuter började vi ju undra vart hon tog vägen och dom bara sa "toaletten" men när vi sa att Lotta var läkare så visade dom henne vart dom hade tagit Daniela. Efter ytterligare 10 minuter kommer Lotta tillbaka med Daniela under armen, totalt likblek. SHIT! Vad har hänt?!? Dom kommer aldrig släppa på henne på planet i det här skicket!!! Dom fick snabbt fram KitKat choklad och vatten till Daniela och hon fick sitta en stund och återhämta sig. Försiktigt gick vi på planet och satte Daniela ner i flygstolen. KLM's personal var helt underbara. Fram med Coca Cola och smörgås för att få igång sockret. Sedan mötte vi även återigen tjejen som var ansvarig för hästarna och flygresan. Det visade sig då även att hundarna sitter på vår våning och inte under oss som vi först fått veta att dom skulle göra. Lotta var med hästarna under starten och jag satt med Daniela som sakta men säkert återhämtade sig från sin likblekhet. Hästarna hade tagit starten lugnt och fint. Hundarna likaså.
Efter starten fick jag komma ut till dom och såg direkt att Hanniball var påverkad. KLM-groomen ville stöta bort problemet och sa att han var spänd men jag höll inte riktigt med. Resten av gänget var kanon! Dom åt och drack och klarade det hela kanon. Hundarna var också helt suveräna! Tyvärr hade vi ju fått checka in allt dropp och medicinväska vilket var helt idiotiskt. Det enda KLM-groomen hade var Sedalin och Domesedan och vad skulle det vara bra för? Hanniball är allergisk mot Domesedan och han behövde vätska, men något dropp hade hon inte... Kontentan är att KLM INTE har det som krävs med på flygningarna, och groomarna har inte den korrekta utbildningen som borde finnas med på planen! Efter lite om och men fick vi i Hanniball någon dl vatten men han var väl egentligen aldrig i fara men man hade kunnat underlättat för honom.
Daniela somnade och jag och Lotta gick ut med jämna mellanrum till hästar och hundar. Med på planet fanns även en läcker bil och några stora kartonger. Tyvärr såg vi inte vad det var för sorts bil... Anledningen till att hundarna fick vara på våran våning var att undervåningen var fylld med blommor som behövdes kylas ner... skönt tyckte vi!
Efter sju timmars flygning landade vi äntligen i New York. Resan gick faktiskt väldigt smidigt trots allt. Organiseringen innan flygningen var förfärlig men så fort vi kom under KLM så vart det helt okej, och dom var kanon när Daniela gjorde sig illa!!!

När vi klev av planet sa vi även hej då till hästarna. Dom åkte direkt vidare till karantänen norr om New York. Vi hämtade allt vårt bagage och möttes av en Karin Ahlqvist som var svensk representant för agenten i USA. Hon var jättegullig och körde oss till cargo-centralen där vi skulle få se hundarna igen. Och efter en LÅNG väntan kom dom

Trötta men glada. Vi lastade ombord hundarna på den hästtrailer som vi skulle tillbringa de kommande två dygnen på. Sedan fick vi säga hej då till Lotta som skulle till sitt hotell i New York. Det var så otroligt skönt att ha Lotta där. Vi hann också vaccinera lite hundar innan vilket var jätteskönt.

STORT TACK TILL DIG LOTTA FÖR ALLT DU GJORT UNDER RESAN!!! JAG, DANIELA OCH DJUREN HADE INTE KLARAT OSS UTAN DIG!!!

Daniela och jag skulle sedan få veta hur vi skulle åka hela vägen ner till Dallas. Som två sardiner i en för liten sardinburk. Vi fick sitta OVANPÅ varandra nästan och bekvämt var absolut det sista man kunde säga att det var. Olidligt, ganska dåligt planerat tyvärr. Tur att både jag och Daniela är tåliga. Milt uttryckt - vi kom nära varandra, på ett kanske lite annorlunda sätt...