Tisdagsblogg

Väderrapport:
Vollsjö: 9 grader, sol och regn växlandes
Terrell: 22 grader och sol

Morgonen blev tidig... planet gick strax efter sju vilket gjorde incheckning vid fem... jag kom lätt upp, kanske inte så konstigt, sängen var ganska hård... Att ta sig från hotellet till flygplatsen var smidigt och även incheckningen. Åt lite frukost i väntan på att planet skulle gå. När vi hade gått ombord på planet fick vi veta att vi skulle bli försenade. Dels pga oväder i Frankfurt och dels behövde en tekniker komma och kolla på någon hastighetsmätare som behövdes loggföras... vad vet jag? En och en halv timme sena blev vi varjefall och länge såg det ut som om jag skulle missa planet till Dallas. För att göra det smidigt för mig frågade jag på planet vilken gate jag skulle till och fick veta B59. Brydde mig inte om att titta på skärmen utan sprang mot B59. Utpumpad kommer jag fram och ser bara Lufthansa skyltar... jag ska med American Airlines. HELVETE!!! Lufthansa berättar att jag ska till C09 men jag måste skynda mig för dom har nog boardat klart, det är 15 minuter kvar till avgång. Dom ska ringa gaten och säga att jag är påväg. Börjar springa mot C09. Shit och helvete, hur långt är det? Ingen aning mer än att Frankfurt Flygplats är STOR. I stressen får jag världens huvudvärk men efter ca 10 minuters språngmarsch är jag äntligen igenom pass, tull, röntgen, förhör mm mm mm och når gaten. Där står dom och väntar med ett boardingpass och slänger mig på planet och jag inser att jag sitter säkert. Svetten rinner ner innanför tröjan och jag tycker synd om dom två som sitter bredvid mig som kommer in med andan i halsen och genomblöt. En underbart söt flygvärdinna kommer fram med ett glas vatten. Det godaste vattnet jag fått på länge.
Flygresan tar 10 timmar och 11 minuter. Till höger om mig sitter en tysk tjej, fick aldrig veta namnet och till vänster om mig sitter Jack. En amerikansk polis påväg hem efter en månad i Tyskland. Han och jag satt och snackade skit, tittade på Mamma Mia och Wall-E och spelade kort. Timmarna gick faktiskt ganska fort. Han fick mitt visitkort så får vi se om han hör av sig... han bodde i Dallas så det är alltid bra med kontakter.
När jag landade mötte mamma mig på flygplatsen och vi åkte direkt till vår mäklare Michelle där jag fick byta om och sminka mig lite för vi skulle på Haloweenfest. Fast den skulle visa sig var dötrist. Det var bara massa andra mäklare och sådana "nissar" där. Alla var trevliga men vi kände ju verkligen ingen. Inte gjorde det saken bättre att man hade varit uppe ganska många timmar vid det här laget. När vi väl kom hem var huset svinkallt. Fy fabian. Jag fick låna mammas morgonrock att sova i och lyckades då sova i 10 timmar....