En vecka kvar - tankar

Har fortfarande tidsskillnad i kroppen. De senaste två nätterna har jag väl sovit 5 timmar. Klockan är nu 22:55 och trött är jag inte direkt. Så jag tänkte att jag sätter mig och skriver av mig lite. Om en vecka borde vi sitta på en färja mellan Trelleborg och Travemünde. Varjefall hoppas vi det. En del av resan är betald men en del har vi inte ens fått något pris på. Och det är inte ens en vecka kvar? Ekonomiskt är det här ett STORT projekt, det tror jag säkert ni kan räkna ut. Vi har fått veta att vi skulle få två fakturor på det här men senaste veckan har mycket förändrats. Varje dag har speditören kommit med något som ska betalas. Det är iofs bra att "beta av den långa listan" men det var inte så vi trodde det skulle bli. Ovetandet också om hur mycket som är kvar är också oroväckande tycker jag. Ganska dålig stil att jag ska få jaga saker och ting när det är mindre än en vecka kvar och allt ska vara betalt på fredag...
Tankarna snurrar ganska friskt i huvudet. Och sista veckan kommer bli en jobbig vecka. Ännu är inte huset helt tömt och det måste göras innan torsdag. Då åker mammas bil som äntligen är såld. Transporten ska till Höör och innan dess städas ur ordentligt. Hundarna ska ha sitt och alla papper skall kopieras och fixas i ordning. Alla exportstamtavlor har nu kommit från SKK så det är i ordning. Lottas flygbiljetter är nu fixade och i ordning. Datorer ska rensas och vidare till nästa ställe dom ska till och stallet ska mockas varje dag (iofs inte så jobbigt). Dygnet har 24 timmar och jag tror att jag kommer behöva utnyttja de flesta av dom...
Ingen av gårdarna är sålda :(. Imorgon får jag också ringa mäklaren och fråga hur han har tänkt sig? Tanken på att byta mäklare har uppkommit och det är väl inte helt omöjligt att det kommer att ske. Vi är absolut inte nöjda med dom vi har nu. Och inte lär det väl bli bättre efter att flytten har gått tror jag?
Är detta bara resfeber eller en längtan efter att lämna Sverige? Skillnaderna är stora mellan Sverige och USA men jag tror verklgien jag kommer trivas i USA. Det här har man tänkt på i ett år och nu är det bara en vecka bort... Måste fixa adressändringen också... hela tiden något som dyker upp i skallen...
Nej, dags att tacka för sig och tvinga sig i sängen... mobilen kommer att väcka mig vid halv sju imorgon och jag kommer vara en väldigt trött Cillerill. Nu har jag skrivit av mig lite varjefall...